Esaias Tegnér

Esaias Tegnér. Porträtterad av LH Roos.

Personligt: Esaias Tegnér föddes 1782 i Kyrkeruds komministerbostad i By församling, strax söder om nuvarande Säffle. När han var två år blev hans far kyrkoherde och familjen flyttade in i Millesviks prästgård på Värmlandsnäs. När han var tio år dog fadern. Modern flyttade då med barnen till Ingrirud i Eskilsäter.

   Det fanns inte ekonomiska resurser till att låta Esaias Tegnér utbilda sig liksom sina äldre bröder. Istället fick han anställning som skrivbiträde hos kronofogde Jacob Branting på Högvalta gård i närheten av Kil.

   Branting uppmärksammade den unges läslust och begåvning. För att han skulle få tillfälle att ägna sig åt studier istället  hjälpte Branting till att ordna så att han fick flytta till familjen Löwenhielm på Malma gård i närheten av Högvalta där brodern, Lars Gustaf Tegnér, var informator. Efter en tid flyttade bröderna vidare till familjen Myhrman på Rämmens bruk i östra Värmland. Under denna tid studerade Esaias Tegnér intensivt både under broderns handledning och på egen hand. Esaias Tegnér gifte sig senare (1806) med en av Myhrmans döttrar, Anna.

    1799 fick Esaias Tegnér, på brukspatron Kristoffer Myhrmans bekostnad, börja studera i Lund. Han gjorde snabb akademisk karriär. 1803 blev han docent i estetik och 1812 utnämndes han till professor i grekiska.1818 invaldes Esaias Tegnér i Svenska Akademien. Han blev biskop i Växjö 1824. I egenskap av sådan var han medlem av prästeståndet vid riksdagarna 1828-1830, 1834-1835 och 1840. De senare åren i livet led han till och från av svår depression. Esaias Tegnér avled 1846.  Han ligger begravd i Växjö

Författarskap: Esaias Tegnér anses vara en av Sveriges största skalder genom tiderna. Dikten som gjorde honom känd för första gången var Över Lars Gustaf Tegnérs död som han skrev vid sin broders död. Den publicerades i tidningar i juni 1802 och väckte stor uppmärksamhet. Sitt riktiga genombrott som skald fick han 1808 med dikten Krigssång för skånska lantvärnet.


   Esaias Tegnér var under sin levnadstid mycket uppskattad som skald, vältalare och kulturpersonlighet. Han blev efter sin död mycket hyllad och framstod som Sveriges nationalskald framför andra en bra bit in på 1900-talet. Hans mest kända och spridda verk är dikteposet, Fritiofs saga, med fornnordiska motiv som utgavs 1820-25 och som även har tonsatts och översatts till flera olika språk.
Han förenade i sin diktning gamla traditioner med nya smakriktningar men har ändå inplacerats i litteraturhistorien främst som en centralgestalt i det tidiga 1800-talets romantiska diktning.


   På senare tid är det kanske främst Esaias Tegnérs brev som intresserat. Ett stort antal av dem finns publicerade. Agneta och Lars Erik Blomqvists skriver att i breven "framträder alls inte den högstämde idealisten från dikterna utan en kvick, frispråkig, förtvivlad, inte sällan cynisk, alltid underhållande medmänniska." (Vem är vem i svensk litteratur. Författarlexikon från A till Ö)

Utgivna böcker:

Valda dikter. 1966.

Tegnérmuseet i Lund

Övrigt: Två av rummen där Esaias Tegnér och hans familj bodde i Lund under åren 1813-1826 fungerar idag som museum med möbler, böcker och andra saker som tillhört honom och som skänkts till museet av främst hans anhöriga. Tegnérmuseet invigdes redan på 1870-talet. 1847 restes en minnessten vid Tegnérs födelsehem i Kyrkerud. 1853 restes Esaias Tegnérs staty på Tegnérplatsen i Lund.

Se också: För att se ett urval böcker, artiklar och Internetsidor som handlar om Esaias Tegnér och hans verk, klicka här

Där växte uti Hildings gård
två plantor under fostrarns vård.
Ej Norden förr sett två så sköna,
de växte härligt i det gröna.

Jord som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
folk, som ärft hjeltars land och deras dygder glömmer!
Ur skuggan af min dal jag egnar dig en sång.
Dig söfver smickrets röst: hör sanningens en gång.
En annan sjunge fritt till våra tiders heder
om våra nya ljus och våra milda seder.
I yppig hvilas famn han fritt förakta må
de hjeltedar som flytt, den kraft han kallar rå.
För sorglös njutning född, för lekar blott och löjen
han läspe tidens lof och fire dagens nöjen.
En hvar sitt lynne har. Jag älskar dig ej, tid,
som smilar öfver oss i falsk och veklig frid.
Mig gläder stormens sus och fädrens stora minnen.
Jag älskar deras mod och deras höga sinnen,
då Nordens son ej än tog andras seder an
och njöt hvad jorden gaf och tålte som en man.
Bort med den falska konst som sinnets kraft förvekar,
och flärdens tomma prål och yppighetens lekar!

Ur Frithiofs saga (1825)