Månadens dikt 2010

Januaridikten

Nyjsnö

Ur  Dikter av Oscar Stjerne

Å vägen, som va gôri

å lorti å spôri

å ussli å elänni

bå te se å te gå,

han jämnes, han slättes,

han lägger sej terättes

mä e matte som selke

å sammet på.

Ja, den gamle farmor Jola,

som fått avske uttå sola

å va fillut å nâken

å skalv å frös,

ho drar ullfälln ikring skrôtten

å tänker: dä ä gôtt en

ha fått nôe te bre på sej,

når kölda går lös.

Nej, allri ä dä finer

än nåt nyjsnön skiner

å täcker hela vâla

mjuk, fin, ren;

dä ä ullfäll ôt jola,

når dä blåser ifrå nola,

dä ä spesser, dä ä kranser

å grannlåt på gren.

En bli gåen å fundere,

dä ä knafft en nänns spassere

mä sin fot på ett så ullmjukt,

så nyjrent gôlv.

En känner knafft igän sej;

dä ä kav som en skull känn sej

vitere å mjukere

i själa en sjôlv.

 Därför

Därför tänkte jag mig

februarisnön ligga kornig

på stjärnornas uddar

centimeterdjup

utan kontakt

med bottnens alltför

metalliska klanger

som när höstarna drar

med sin käpp

efter broarnas räcken

veckorna efter.

Marsdikten

"Smält min is,

låt min snö

gå i tö",

suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill,

vi vänta väl ännu en månad till.

så kanske det sker", sjöng våren.

av Gustaf Fröding ur Gralstänk (1898)

Vårdikten

Unnerverk

Di säjer jämt att unnras ti

ho ä för längesen förbi —

ett tal som inte ja förstår

å allre minst når dä är vår.

Varenda da ett unner hänner:

dä kommer svaler, kommer änner,

di samme som var här i fjol,

tänk att di minns ôss här i nol!

Där dä va driver häromdan

dä stecker opp en tullepan.

Å borte ve vår lagårdsknut

slôr förste tussilagon ut,

så gul å grann, i lort å ler

— säj sen att inga unner sker!

Sommardikten

Strof ur  En parkfantasi från sjukhusfönstret

Ur Nytt och gammalt

av  Gustaf Fröding

Nu är det sommar, nu de gröna

löven gunga, som när sjögång,

halvt förgången, ännu går,

jag vill vara med i kronors

djupa valv och vara med i

mörka doftuppfyllda snår.

Höstdikten

Ur Räggler å paschaser 2

av Gustaf Fröding

Dä satt å sang i e äppelapel

där apeläppla hang grannt i ra,

filinkeli lät e låt i tôppen.

tilideli, trilla drilla gla.

"Va hetter du där i äppelapla

mä vackerlåta i mun?" − sa ja.

Da sang dä lideli lidelidi,

dä drilla te sôm e lärk å sa:

"Ja hetter Astri av Astrakanien.

ja hetter Lideli Lidela"

−dä titta fram sôm ett apeläpple

i apeltôpp mällas äppelbla.

Decemberdikten

Skaldebrev till Maggan

Ur Ungdomsdikter av  Gustaf Fröding