Urban Andersson
Urban Andersson 2012. Foto: Lena Sewall
Personligt:
Urban Andersson är född 1948 och son till frödingtolkaren
och poeten Anders
Andersson.
Arbetar som speciallärare i Arvika.
Författarskap: "Helst ska Urban Anderssons dikter höras, upplästa av diktaren själv. Då blir uttalet det rätta och den humor som finns mellan orden och raderna pyser fram ur sina gömmor" (Christofer Brask i NWT 29/7-96).
Litteraturgenre: Dikter, skrivna på dialekt - mangskogsmål. Visor och vistexter - även på rikssvenska.
Utgivna böcker:
Nu lell. (Ancestor 1991, rev. uppl. 1999, också utgiven som CD-bok 1999
Nol i natta. Ancestor 1994, också utgiven som CD-bok 1999
Sten myr. Två diktsviter . Ancestor 1997
Om ja blûnner e lita stûnn . Ancestor 1998, också utgiven som CD-bok 1999
Bortätter bäcken. Ancestor 1999
Poems. Translated by Mike McArthur. Oak Tree Press, Wintringham, Malton, North Yorkshire, GB 2001
Åh, jamen du. Ancestor 2001.
Näre. Ancestor 2002.
Fallereja. Kylskåpspoesi 2005.
Den gamle gåln. En rimberättelse. Kylskåpspoesi 2007.
100
Arvikarim, 2011. Kylskåpspoesi 2010.
Översättningar:
Har tillsammans med sin mor, Anna-Lisa Andersson översatt
Rut "Puck" Olssons "Mommas
katt" till mangskogsmål.
Översatt till:
Engelska.
Utmärkelser:
Föreningen för Värmlandslitteraturs litteraturstipendium 1994
Arvika kommuns kulturpris 1996.
Medlem av: Värmländska författarsällskapet.
E-post uamanghagen@gmail.com
Övrigt: Läser egna dikter och sjunger även egna visor. Robert Henriksson har tonsatt ett antal av Urbans dikter och Urban Andersson gör om så önskas ett dikt- och visprogram tillsammans med honom. Önskas ett program med sopransax, alt. piano, sång och diktläsning tar han gärna med Eva Olofsson och Hans Nilsson. Skriver också på beställning gratulationstexter: "Vill du ha en "Gratulationstext" skriven? Hör av dig."
PÅ LANGVÅRDEN
En ryggknäppt biträdesrock hade ja
En tocken kôrtarma kvennfolksmodell
å ansvar för sex gûbber skulle ja ha
ifrå möddan å tess dä ble kväll
Di sae inte möe... Di låg där å teg
å ja hjalp dom mä vatten å mat
å för dom va nock aftane tämlit se seg
å ja grûnn på hôlls fôlk kan ha´t
I en rullstol satt en gûbbe se stille å töst
å maten den åt han se lognt
men när kvällinga kom hov han opp si röst
å han drog ätter aen se tongt
å se ulöckli let han - feck knappt fram ett ol
Bare gnydde å pep som en onge
se ja ställd mä inte´n där han satt i sin stol
å litt försektit se börj ja på å sjonge
å han tog mä i armen å strök se försektit
mä e hann - bra varkbröta å vinn
Da förstog ja att människer dä ä nô vektit
-Tänk, sa han, å få hôlle i skinn
Ur Nu lell
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap
