Personligt: Stina Broomé föddes 1891 på Edsvalla bruk i Nor och dog 100 år senare i Stockholm. Däremellan hade hon ett omväxlande liv som till stor del präglades av en konstnärlig gärning. Hon var född Kolthoff och tillhörde en släkt med djupa värmlandsrötter. I generationer hade Kolthoffs varit knutna till de värmländska järnbruken. Pappa Ivar Kolthoff var förvaltare vid Edsvalla bruk. 1893 flyttade familjen till Hagfors, för att 1899 fortsätta till Charlottenberg. Stina Broomé var elva år när familjen lämnade Värmland för Hammarby i Nora där fadern blev bruksägare.
Under ungdomsåren fick Stina Broomé möjlighet att skaffa sig en konstnärlig utbildning. Hon har berättat hur hon satt på Nationalmuseum och kopierade de stora mästarna. Då var det säkert oljefärger på paletten. Senare ägnade hon sig nästan uteslutande åt akvarell, möjligen gouache – och det här var tekniker som kom till nytta i hennes gärning: Över 1000 förlagor till julkort.
1923 kontrakterades hon av Förlag Nordisk Konst. Fast redan på 1910-talet målade hon för Axel Eliassons konstförlag, då med flicknamnet Kolthoff. 1918 hade Svenska Dagbladet botaniserat i årets utgåvor: ”I övrigt finnas bland julens nyheter så gott som alla smakriktningar representerade. Jenny Nyström som synes fortfarande vara vår mest uppburna julkortstecknare, har lämnat en hel serie med de sedvanliga nissarna och nassarna och blåögda småttingar, och samma tema varieras av Jenny Berg, Adéle Söderbergh, Greta Gerell och Stina Kolthoff, vilken sistnämnda väl med V. Schonberg får dela äran av det mest konstnärliga för denna gång.”
Stina Broomé sålde sina förlagor till förlagen. Säkert var förhållandet detsamma med de bilder som letade sig in i de många jultidningarna – och där kommer vi också in på författarskapet. Se vidare nedan.
Stina Kolthoff var alltså elva år när familjen lämnade Värmland för Hammarby bruk. Detta blev hennes ”hemma”. Och det var också vid Hammarby som hon träffade sin blivande make, Allan Broomé – bergsingenjör, med en bakgrund från Filipstad. Snart föddes barnen Ulla och Göran. Familjen bosatte sig i Djursholm. Högt uppe under taknocken hade Stina Broomé sin målarstudio. Små akvareller lämnade ateljén, liksom pappersbonader och bemålade gardiner. En dotterdotter har berättat hur barnbarnen försågs med sagoböcker. Mormor Stina tecknade och skrev, och så broderade hon ihop det hela till små häften. Många av motiven var säkert självupplevda, menade en dotterdotter. Stina älskade att berätta historier från barndomens Värmland, om livet på bruket, besöken hos gubbarna i kolmilan och slädfärderna på jul.
Litteraturgenre: Barnböcker
Författarskapet: Via arbetet för olika jultidningar kom Stina Broomé även in på skrivande – och då med barn som målgrupp. I november 1926 gick tidningen Arbetet igenom årets jultidningar. De fastnade för Lilleputt – Barnens lilla julbok. Stina Broomé svarade för omslagsbilden med gosse i snödriva. ”Parveln är förfärligt lustig och näpen liksom hela Lilleputt”, skrev Arbetet. Den språkliga nivån är ungefär densamma när Aftonbladet recenserar Stina Broomés enda bilderbok, Småbarnens bok (1927). Texterna beskrivs som ”konstlösa men väl lämpade för barnsliga sinnen”. Färgbilderna var däremot ”glada och livliga, så att de kunna ge stoff till fylliga kommentarer av snälla mammor”. Undrar vilken målgruppen var för beskrivningar av detta slag ... Småbarnens bok gavs ut på Bonniers förlag och fick uppmärksamhet även i Dagens Nyheter. Där talas det om poänglösa verser och ”Lise-Lott erkänna vi ej som svenskt namn – ej ens när det rimmar med Tummetott.”
Kanske att Stina Broomé hämmades av dessa omdömen. Någon ytterligare bok verkar det inte ha blivit. Däremot fortsatte hon att medverka i jultidningar. Här nämns 1929 års Tummeliten. Där kunde man läsa Stina Broomés ”Göran rider till Karamelliens land”, en historia på vers och med hennes egna akvareller. Berättelsen återkommer fyra år senare i antologin Ärpa Snärpa Guldvärpa (Barnbiblioteket Saga 155). Här är det sonen Göran som har fått låna ut sitt namn.
Utgivna böcker:
Småbarnens bok. Bonniers förlag. 1927
Göran rider till Karamelliens land. (ingår i antologin Ärpa Snärpa Guldvärpa (Barnbiblioteket Saga 155. 1933
Medverkan i jultidningar
Författarporträtt sammanställt 2024 av Claes Åkerblom
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap
<
