Gunnar Ehne

Personligt:  Gunnar Ehne var född i Gävle 1921 men växte upp i  Ransäter. I många år var han verksam som lantbrukare på gården Hultsätra i Östmark. Gunnar Ehne räknas som den kanske främste av de nu verksamma Värmlands- författare som skriver på mål. Under pseudonymen Millmarkôrn, gav han 1980 ut sin första diktsamling, som också fick titeln Millmarkôrn. Tio år senare kom hans andra diktsamling Sôm sagt va, 1996 den tredje E sali blanning och 1999 samlings- volymen Summa Summarum. Han har också medverkat i radio, TV, tidningar och tidskrifter. Gunnar Ehne, som gick bort 2005, var vid sin bortgång medlem av både Sveriges författarförbund och Värmländska författarsällskapet.

Litteraturgenre: Skönlitteratur. Dikter på mål och på rikssvenska.

Författarskap: "Det märkliga med Gunnar Ehnes författarskap är dess höga litterära halt i synnerhet när tankarna formas på mål", skriver Mats Dahlgren i NWT 97 05 31. "Han använder både folkmål och rikssvenska i sina böcker. Rikssvenskan är förbehållen dikter med — som han har uttryckt det — lite högtidigare innehåll. Allra bäst är han dock på mål. Han tycker också att det är lättare att skriva på folkmål.— Det finns fler ord på mål än vanlig svenska, förklarar han... Ja, det är lättare att skriva på mål. Det är Gunnar Ehnes vardagsspråk, ett språk som han tycks behärska med fulländning. Rimmen känns otvungna och naturliga, de folkliga orden och uttrycken känns aldrig sökta och krystade."

Utgivna böcker:

Millmarkôrn. Heidruns 1980

Sôm sagt va. Heidruns 1990

E sali blanning. Heidruns 1996

Summa summarum. Heidruns  1999

Natta va full av stjärner. Efterlämnade & samlade dikter. Heidruns 2005

Medverkan i antologier: 

På diktens träd. Värmländska författarsällskapet. Press 1981
Värmland i litteraturen.Sober 1985
På mål. NWT 1982, Wahlström & Widstrand 2000
Karlstads stiftsbok. Karlstads stift 2001

Utmärkelser:  

Torsby kommuns kulturpris
Landstinget i Värmlands Frödingsstipendium 2000. 

Traktor

- Ska 'ru int köp dä traktor?

ropt di te'n
när han geck å harv
mä hästen

- Kunn ja fôll gör,
sa han,

- men kan en hör lärka da,
sa han,
i en tocken maskin.

Ur E sali blanning  

Kvällsböna

Har du nôn skog

i din himmel, du Gud

Te gå i en finen kväll

En tocken där gammel skog, du vet

mä smörsôpp å kantarell

Vi hörd fôll ôm gröna änger

ôm söer mä vita ull

Musik ifrå harpas stränger

å gater gjord uttå gull

Men ja skull nock int trives
mä dä där, du Gud
Du vet ja ä blyg å rädd
Dä låter sö fint på nô vis, du Gud
å ja ä int tocken klädd

Kanske du tycker ja tarjer å fråger
men dä här ä noga för mej
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
ska ja ta´t sôm dä ä ôppnär dej

Men har du en skog
i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsang
när dej, i all evihet

Ur E sali blanning