Nils Ferlin
Personligt: Jämte Fröding är Nils Ferlin vår kanske mest lästa och folkkäre diktare. Han föddes den 11 december 1898 i Karlstad där fadern, Johan Albert Ferlin, arbetade på Nya Wermlands-Tidningen. 1908 blev fadern redaktör för tidningen Bergslagen och familjen flyttade därför till Filipstad. Året därpå drunknade fadern, men modern, Elin Nathalia, lyckades ändå ge sina tre barn en bra utbildning.
Nils Ferlin tog sin realexamen 1914 och därefter hade han många tillfälliga arbeten, bl. a som sjöman, bokhandelsmedhjälpare och med att såga is på sjön. Under 20-talet reste han runt som skådespelare och revyartist efter utbildning vid Elin Svenssons teaterskola i Stockholm. I samband med detta skrev han egna visor och kupletter.
År 1930 gjorde Nils Ferlin debut med diktsamlingen En döddansares visor, men det stora genombrottet kom med Goggles 1938. Under 30-talet var han centralgestalt bland konstnärer och författare i Stockholms Klarakvarter. Nils Ferlin gifte sig år 1945 med Henny Lönnqvist och de bosatte sig i Roslagen. Efter flytten från det hektiska livet i Stockholm tycks hans liv ha gått i lugna banor. 1961 avled han på Samariterhemmet i Uppsala. Nils Ferlin ligger begravd på Bromma kyrkogård.
Författarskap: "En gång var en ny diktsamling av Nils Ferlin en stor händelse. Han var en folkskald i dubbelt måtto. I hans dikter mötte ett stort konstnärskap sin vida läsekrets. Det var på ytan enkla dikter, lätta att tillägna sig, lätta att minnas, men innehållet var djupt och dikternas efterverkan lång. Han har artistens skicklighet med orden, slutrim som är balansgång på lina utan skyddsnät: man hissnar och man beundrar." (Britt Dahlström i Nils Ferlin. Liv och verk
Utgivna böcker:
En döddansares visor (Bonnier 1930)
Barfotabarn (Bonnier 1933)
Lars och Lisa i Stockholm (barnbok, Folket i bild 1937)
Goggles (Bonnier 1938)
Tio stycken splitter nya visor tryckta i år. Tonsättning: LilleBror Söderlundh. (Bonnier 1941)
Kanonfotografen (Bonnier 1944)
Med många kulörta lyktor (Bonnier 1944)
Yrkesvisor (Bonnier 1944)
Dikter. Bonnier 1949. (Vår tids lyrik)
Dikter i folkupplaga. Bonnier 1954
Kejsarens papegoja (Bonnier 1951)
Från mitt ekorrhjul (Bonnier 1957)
En gammal cylinderhatt. Urval av Henny Ferlin, Bonnier 1962)
Och jag funderade mycket. Betraktelser och brev. Urval av Henny Ferlin, Bonnier 1965)
Får jag lämna några blommor...Illustrerad biografi och visor. Bonnier 1967
Barfotabarn. Förord av Vilhelm Moberg. Bonnier 1972
När skönheten kom till byn. Urval och förord av Åke Runnquist. 2.uppl. Bonnier 1982
Bröder under vindar sju, visor och dikter ur radiospelen. Förord och kommentarer av Jenny Westerström, Bonnier 1982)
Fabians revyvisor. Tio kupletthäften 1918-1930. Kommentarer av Knut Warmland, Bronell 1985)
Samlade dikter. Bonnier 2005.
Översatt till: Engelska och portugisiska.
With plenty of colored lanterns. Selected poems / by Nils Ferlin ; translated from Swedish by Thord Fredenholm and Martin Allwood ; introduction by Helmer Lång. Persona Press 1986
Ā porta da poesia. Alguns poemas. Vid diktens port / de Nils Ferlin ; selec ão préfacio/urval och förord: Staffan Ekeson ; redac ão/i redaktionen: Louise Ekelund, Lars O Lundgren ; traduão/översättning till portugisiska: Elviro Rocha Gomes, Staffan Ekeson HLS 1995.
Se också: För att se ett urval böcker, artiklar och Internetsidor som handlar om Nils Ferlin och hans verk, klicka här
Filipstad
Till tystnad
ha hamrarna slagits,
och hyttorna sova så tungt,
som om aldrig en gräns hade dragits
emellan gammalt och ungt.
Jag ligger
härnere och dåsar
i dalen och gäspar och ser
kring grantunga höjder och åsar
hur solen går opp och går ner.
Och ingenting
sker som berör mej.
Svanorna plaska i ån.
Och ett gogglesprytt sällskap stör mig
nån gång för John Ericsson.
Och tiden den
flyter så stilla
och ljudlöst som dimman kring säv.
Nils Dahlbom bygger en villa,
och Östman skjuter en räv.
Mot skalder
och livsfilosofer
från nya och kryare dar
jag väger
Predikarens strofer
och vinden som vänder och far.
Dock göras
mig dagarna långa
ibland i min gröna berså:
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få?
EN VALSMELODI
Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor -
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
- Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har sålt mina visor till nöjesestrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Grämelsens son
i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas - ack ja -
schajas - ack ja,
gott kan det vara att veta?
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol?
Ack ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap
