|
|
|
| .
|
|
|
Anders Fryxell
Personligt: Anders Fryxell föddes 1795 i Edsleskog i Dalsland. Han var kyrkoherde i Sunne och främst känd för bokverket Berättelser ur svenska historien 1823–1879. 1840 blev han ledamot av Svenska Akademien. Anders Fryxell var son till kontraktsprosten Mathias Fryxell (1751–1817) och farfars far till konstnären, författaren och sagoboksförfattaren Karin Fryxell (1911–2003). Hon skrev biografin Boken om Anders, En värmlandskrönika om Anders Fryxell. Biografin kom ut på Proprius Förlag åren 1981–1984. Anders Fryxell porträtteras också i Värmland förr och nu 1967 av Manne Ståhl, Nils Möller och Gösta von Schoultz med texter av Selma Lagerlöf, för den som vill läsa mer. Anders Fryxell läste till präst vid Uppsala universitet och prästvigdes 1820. Under studieåren var Fryxell inspirerad av nyromantiken, blev medarbetare i Poetisk kalender och offentliggjorde där sångspelet "Värmelandsflickan", där den kända sången Ack Värmeland, du sköna, du härliga land ingår. De följande tio åren ägnade sig Fryxell åt undervisning som lärare och rektor vid Maria Skola i Stockholm och Wallinska flickskolan. Han deltog i debatten om hur skolsystemet skulle utformas och gav anonymt ut broschyren Förslag till enhet och medborgerlighet i de allmänna undervisningsverken (1823) som förespråkar en realistisk medborgerlig uppfostran. Han var även pådrivande för att det svenska språket skulle vara grunden i skolans språkundervisning, inte latin. Fryxell tog första steget mot den utvecklingen genom sin Svensk språklära till skolornas tjänst. Från den fjärde upplagan 1832 utökades språkläran med en översikt över svenska språket och litteraturens historia. Skolengagemanget avbröts när han 1836 tillträdde som kyrkoherde i Sunne pastorat. Han valdes in i Svenska Akademien 1840 och blev teologie doktor 1845. Från 1847 fick Anders Fryxell tjänstledigt från kyrkoherdesysslan för att på heltid ägna sig åt sitt författarskap. Han avled 1881 i Stockholm. Hans gravvård finns på Sunne kyrkogård. Litteraturgenre: Historia
Författarskap: Även om han var mera krönikör än vetenskapsman har Anders Fryxell ändå ansetts vara en av Sveriges främsta historiska författare. Enligt egen uppgift kom inspirationen när han fått uppdraget att recensera en lärobok i historia: “Ty vid genomläsandet av nämnda verk öfverströmmades min själ af barndomens härliga sagominnen, och jag kände den lifligaste åtrå att också på mitt sätt få framställa och beskrifva de välkända och älskade ungdomsvännerna Hjalmar den hugfulle, Ragnar Lodbrok m.fl..” Anders Fryxell ur Min historias historia. 1823 utkom första delen av hans Berättelser ur svenska historien, till ungdomens tjenst. Efter sex böcker hade Fryxell 1832 nått fram till Gustav II Adolfs död. Berättandet hade dock med tiden börjat ändra karaktär. De första delarna skrevs helt utan någon forskning. Källorna var äldre historiker, vars berättelser Fryxell broderade ut till spännande berättelser. Kommen till 1500-talet insåg Fryxell att han nog behövde förhålla sig till fakta i arkiven, även om han höll fast vid sin målsättning att skriva lättillgängligt för ungdomen och allmogen. Med de fyra delarna om drottning Kristinas förmyndares och hennes egen regerings historia (1838–42) förändrades uppgiften fullständigt. Berättandet skulle nu vara grundat på självständig forskning. Omfånget och detaljrikedomen svällde samtidig oerhört. Efter att ha tagit sig från forntiden till år 1654 i de första tio böckerna behandlades bara ett drygt århundrade, fram till Gustav III:s revolution 1772 i de följande 36 delarna. Verkets sista och 46:e del utkom 1879, 56 år efter den första boken. Hela Fryxells samling av avskrifter och anteckningar överlämnade han kort före sin död till Kungliga biblioteket. 1882 utkom genom dottern Evas försorg en samling efterlämnade uppsatser av Fryxell under titeln Bidrag till Sveriges historia efter 1772. Nya upplagor av "berättelserna" utgavs 1900–04 av Norstedts Förlag och 1982 av Gidlunds förlag. Anders Fryxell bröt ny mark genom att göra forskningsresor i grannländerna och forska i utländska arkiv. 1836–43 utgav han Handlingar rörande Sveriges historia ur utländska arkiver i fyra band. Anders Fryxell hamnade i konflikt med Erik Gustaf Geijer om adelns kontra kungamaktens förtjänster som samhällsutvecklare. Fryxell ansåg att Geijer förminskat adelns betydelse. Han riktade stridsskriften Om aristokratfördömandet i svenska historien mot Geijer 1845. Ordkriget herrarna emellan fortsatte fram till 1850 i olika skrifter. Fryxell inspirerade många skönlitterära författare att skriva historia på ett mer levande sätt som Zacharias Topelius i Fältskärns berättelser eller Viktor Rydberg i Fribytaren på Östersjön. Strax före sin död fick Anders Fryxell ett brev från skalden Viktor Rydberg, i vilket denne skrev:
"Ni var, utan att veta det, min
barndoms och ungdoms käraste lärare och vän näst honom, som Nya testamentet gav
mig." Utmärkelser: Ledamot av Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn 1834. Ledamot av Svenska Fornskrift-Sällskapet 1844. Ledamot av Kungliga Vitterhets- Historie och Antikvitets Akademien 1834. Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1847. Ledamot av Svenska Akademien 1840. Ledamot av Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab i Trondheim 1872. År 1910 restes en byst av Fryxell utanför Kungliga biblioteket. Samma år sattes en likadan byst upp utanför Sunne kyrka. Den 12 september 1927 fick Fryxell, av biskop Eklund från Karlstad en minnessten rest över sig vid födelsegården i Dalsland .
Utgivna böcker i urval: Berättelser ur svenska historien. 46 band mellan åren 1823–1879. Nya upplagor av "berättelserna" utgavs 1900–04 av Norstedts Förlag i helhet, och 1982 i urval av Gidlunds förlag. Förslag till enhet och medborgerlighet i de allmänna undervisnings-verken. Stockholm. 1823. Om vexelundervisningens användbarhet. Tal vid allmänna årssammankomsten d. 19 maj 1824, uti sällskapet för vexelundervisningens befrämjande. Stockholm. 1824. Svensk språklära. Till skolornas tjänst. Stockholm. 1824, 7:e upplagan 1837. Karakteristik af tiden och de utmärkta handlande personerna i Sverige från år 1592 till 1600. Svenska akademiens handlingar 1831. Försök att närmare bestämma frågorna om undervisningsverkens reform. Stockholm. 1832. Kort sammandrag af swenska historien, till folkskolornas tjenst. Stockholm. 1835. Inträdes-tal hållet i Svenska akademien [över Johan Olof Wallin] den 23 maj 1841. Om aristokrat-fördömandet i svenska historien jemnte granskning av tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar. Wahlström. 1845–1850. Orsakerna till den historiska orättvisa, hvarmed katholska tidehvarfvet blifvit i Sverige behandladt. Tal vid prestmötet i Carlstad den 15 Junii 1847. Undersökning om konung Carl XI:s sista sjukdom och död: Uppläst i Kungliga Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien i januari 1852. Några anteckningar om frihetstidens partier Mössor och Hattar. Historiskt bibliotek. Norstedt. 1879. Bidrag till Sveriges historia efter 1777. Uppsatser, berättelser och minnen. Hierta. 1882. Utgiven av Eva Fryxell. Min historias historia. Autobiografisk uppsats. Seligmann & K. 1884. Försedd med upplysningar och utgiven av Eva Fryxell. Andra upplagan 1908 var illustrerad.
Skrivet om Anders Fryxell: Fryxell, Karin. Boken om Anders, En värmlandskrönika om Anders Fryxell. Proprius Förlag 1981–1984. Lagerlöf, Selma. Anders Fryxell. Ur Troll och människor. 1915.
Författarporträttet sammanställt av Ulla Walldén 2025. |
|
Värmlandslitterära författarporträtt Värmlandslitterära författarsällskap
|
