Anders Garpelin
Personligt: Anders Garpelin är uppvuxen i Västerås med två systrar, pappa som var folkskollärare, mamma som var hemmafru, en tax och en Volvo Amazon. Under somrarna vistades han hos sin mormor i Kil och i sommarstugan i västra Värmland. Under högstadietiden började hans föräldrar studera på universitet, vilket ledde till ett fokus på högre studier i hemmet. Efter sin gymnasietid vid Sveriges äldsta gymnasium bedrev han universitetsstudier vid Umeå och Uppsala universitet. Studierna följdes av arbete inom det psykosociala området och som lärare.
Efter avhandlingen Lektionen och livet har
han verkat inom akademin och då främst inom
lärarutbildningen. Han har forskat kring barn och unga i förskola och skola. Ett
särskilt fokus har
gällt frågor om utsatthet och marginalisering samt övergångar till, inom och
mellan olika stadier och
skolformer. Han har verkat vid universiteten i Karlstad, Umeå och Uppsala samt
vid Mälardalens
universitet, där han idag verkar som professor emeritus.
Litteraturgenre: Skönlitteratur,
pedagogik
Författarskap: Att skriva skönlitteratur har
fått stå tillbaka under yrkeskarriären, men år 2023 debuterade han med boken
Bortvald som barn. Den handlar om den lilla flickan Karin som växte upp
under hos sina morföräldrar på en gård utanför Kil under 1920-talet. År 2024 kom
fortsättningen, Sårbarhet och livskraft, där övergången och anpassningen
till skolans värd står i fokus. Bokserien karakteriseras av att han söker en
fördjupad förståelse av det särskilda liv huvudpersonen Karin lever genom livets
olika passageriter. Miljön är främst förlagd till Kil och omgivningarna runt
samhället.
Inom den akademiska världen har Anders publicerat sig i form av en avhandling och ett par andra monografier. Han har även varit redaktör för och medverkat i flera antologier med bidrag från olika forskare, utgivna i Sverige såväl som på internationella förlag. Därutöver har han publicerat sig i form av artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Utöver detta har Anders varit aktiv som krönikör med ett sjuttiotal krönikor på ledarsidan i Västmanlands Läns Tidning samt med insändare och debattartiklar i ett antal tidningar.
Utgivna böcker:
Bortvald som barn. Visto Förlag 2023.
Sårbarhet och livskraft. Visto Förlag 2024.
Medverkan i antologier:
Ögonblicksbilder. Leva tillsammans. Jubileums-antologi. Värmländska FörfattarSällskapet 50 år. Red.: K. Branzell & A. Westerholm Norlén & Slottner 2024 .
Vetenskapliga
publikationer (ett urval):
Lektionen och livet. Ett möte mellan ungdomar som tillsammans bildar en
skolklass. Akademisk avhandling (Uppsala Studies in Education 70). Acta
Universitatis Upsaliensis 1997.
Skolklassen som ett socialt drama. Studentlitteratur 1998.
Ung i skolan. Om övergångar, klasskamrater, gemenskap och marginalisering.
Studentlitteratur 2003.
Medlem i:
Föreningen Värmlandslitteratur, Författarcentrum Öst, Värmländska
FörfattarSällskapet,
Västmanlands Författarsällskap
E-post: anders.garpelin@gmail.com
Hemsida: https://www.andersgarpelin.se
Textutdrag:
Avsnitt ur Bortvald som barn:
Ett svalt luftdrag når Karin när dörren till skafferiet öppnas. Hon känner den
karakteristiska doften.
Mormor brukar säga att inget luktar som ett skafferi. Likt varje morgon följer
Karin med sin blick hur
mormor med vördnad lyfter ut en liten djup turkos skål ur skafferiet och
därefter omsorgsfullt skjuter
till dörren tills det hörs ett klick. Karin slickar sig om munnen. Avvaktande
iakttar hon hur mormor
vänder sig om och placerar skålen framför henne. /…/
Nu fattar Karin skeden med
handen. Hon
avvaktar en kort stund emedan hon betraktar filbunkens feta skyddande hinna.
Karin är uppfylld av hur
hon besitter den exklusiva makten att med hjälp av skeden ha tillträde till
filbunkens eftertraktade
innehåll. /…/
Mormor är magisk. Tänk att hon kan trolla fram en ny filbunke ur
skafferiet varje morgon.
Karin är fyra år. Mot bakgrund av vad mormor berättat vet Karin att hemligheten
med filbunken har
att göra med den mjölk som mormor varje morgon bär in efter att hon mjölkat.
Avsnitt ur Sårbarhet och
livskraft:
Det är en tidig lördagsmorgon i maj och Karin cyklar längs landsvägen in mot
skolan. Tänk att det är en
dryg vecka sen hon fyllde åtta år. Att cykla är en känsla av att man nästan
flyger. Det är frihet. Hon
njuter av hur vinden tar tag i håret. Nu hör hon hur göken gal söderöver
någonstans nere vid ravinen.
Hon ryser till. Södergök är Dödergök. Framför henne uppenbarar sig konturerna av
den stora mörka
skolbyggnaden. Från landsvägen uppfattar Karin att skolan nästan påminner om ett
spökslott. /…/
När Karin kommer ut på skolgården efter den sista lektionen den här lördagen så ser hon något som får henne att bli orolig. Sixten och hans kamrater verkar tydligt uppspelta när de står där tillsammans. De framkallar pruttljud och talar högt om att det luktar koskit här på deras skola. De gör stora grimaser och hånskrattar när de följer Per-Erik när han går över skolgården. Karin fruktar det värsta och bestämmer sig för att iaktta vad som sker på avstånd.
Författarporträtt sammanställt av författaren 2024
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap
