Litteraturgenre: Litteraturhistoriska verk, lyrik och prosa. Även litteraturrecensioner och krönikor.
 

Författarskap: Sedan debuten 1986 har Björn Gustavsson utgett 15 böcker och en cd-skiva med Eyvind Johnson-inspelningar.

"En välskriven och vemodigt vacker diktbok." Mikael Wallin, Bibliotekstjänst, om Som ännu lyser grönt

”Björn Gustavssons förmåga att i en komprimerad helhet skildra händelser, känslor och minnen vittnar om stor diktarkonst.” Kerstin Gustafson om Som ännu lyser grönt i Café Crème

”En bok som man verkligen vill rekommendera. Den är både sagolik och verklighetsnära.” Percival (urspr. Percy Backlund) i Stockholms Fria Tidning om Som ännu lyser grönt.

”Det finns en musikalisk lätthet i texten. Det påminner om somlig jazz. Utan att vara tung eller svulstig, trippar texten fram; med ledighet rör den sig förutom mellan de olika narrativen även mellan skilda ämnen som historia, konstkritik, politik och musik.” Isak Adolfsson i Kulturdelen om romandebuten, Jag var Johannes Brahms.
 

Utdrag ur romanen Jag var Johannes Brahms:

Äntligen är hon ensam kvar där framme. Han går altargången rakt fram till koret. Hon packar ner noterna i en Fjällräven-ryggsäck. Hon tittar upp, ler förvånat. Nej: inte förvånat: hon ler som om hon redan vetat att han skulle komma. Som om hon bara väntat. Han dras magnetiskt till henne. Det finns inte utrymme att tänka. Hon verkar bli glad när hon hör att han är svensk. Hon blir glatt förvånad när han berömmer hennes diktion och frasering, Hon säger att de flesta inte förstår sig på «den här gamla musiken», som hon uttrycker det. De ser sig omkring i kyrkan, kommenterar målningarna och utsmyckningarna. Det känns fullständigt självklart att stå här och prata med henne. Alldeles självklart och alldeles drömlikt. Det känns som att han funnit sitt öde, här längst in i kyrkan, alldeles vid altaret. Hon pratar den där mjuka, varma norskan som han älskar och alltid har tyckt så mycket om. Hon gör sig ingen brådska. De går in i en lite mörkare absid. Hon är lika intresserad som han själv av det de ser. Skulpturer. En utsträckt hand. Läppar av marmor. Det är alldeles självklart att prata med henne. Det finns ingen tid längre. De är någon annanstans. Hennes leenden lyser i dunklet. En vas med rosor. Han har lust att slita åt sig blommorna, se dem i hennes händer. Det känns som att han känner henne redan innan han känner henne. Intuitivt vet han vem hon är. Hon som på riktigt är hans andra hälft. Hans tvilling. Hon som han hela livet har väntat på att få träffa. Nu står hon här tätt intill honom. Han vet redan att han älskar henne, att han kommer att älska henne. Hon verkar inte ens blyg. Hon verkar genuint uppskatta hans närvaro. Det är obegripligt, det är självklart: det kan bara vara hon. Och när han frågar om de ska ta ett glas ute på torget finns inte antydan till tvekan när hon säger att hon vill inget hellre; hon behöver bara gå in på hotellet med sin ryggsäck. Hon pekar: hon bor på Metropol, snett över gatan.

E post: bjornerik007@gmail.com

Författarporträtt sammanställt av författaren 2024