Ester Hagberg-Erling

 

Personligt: Ester Hagberg-Erling föddes 1881 i Skoga, Ekshärad. Hon var dotter till August Hagberg och Kerstin Ekblom. Fadern var ingenjör. Hon gifte sig 1910 med komminister Ragnar Erling, då verksam i Mo i  Dalsland, senare i Borgvik och därefter kyrkoherde i Stavnäs. Ester Hagberg-Erling blev änka redan 1922 och var senare bosatt i Karlstad där hon gick ur tiden 1950.
 

Genre: Romaner.

Författarskapet:  I ett minnesord över Ester Hagberg-Erling nämns att hon har skrivit ett 15-tal romaner, varav ett par översatta till danska. Debutromanen bör vara Lill-Kersti. Den kom 1913 och gavs ut på Gleerups förlag. Tre år senare kom Prästfrun och ytterligare tre år senare På livets tröskel. I flera av böckerna anges hon ha hämtat inspiration från barndomens Ekshärad. I Illola gård lär hon exempelvis ha inspirerats av gården Per Håkersfolk i Skoga. På samma vis handlar romanen Brudkronan (1933) om Hägga by, Björnberget, gårdarna Klemensfolk och Staffansfolk. Ester Hagberg-Erling skrev livet ut. Hennes sista roman, Den långa vägen, kom 1950 (Lindblads förlag) och gavs ut postumt efter hennes bortgång. Hon medverkade även med noveller i tidningar och tidskrifter.

Utgivna böcker:
Lill-Kersti. Göteborg 1913
Prästfrun. Lund 1916
På livets tröskel. Lund 1919
På törnestigen. Lund 1926
Illola gård. Lund 1926
Prästen i Finnmark. Uppsala 1931
Brudkronan. Uppsala 1933
Drömmen om lyckan. Uppsala 1934
Den blinde prästen och hans hustru. Uppsala 1937
Bönderna i Hälla by. Stockholm 1943
Av bondestam. Stockholm 1945
Prästgårds-Rangel. Uppsala 1948
Den långa vägen. Uppsala 1950
 

Författarporträtt sammanställt 2023 av Claes Åkerblom