Bengt  Rune Jacobson

 

Bengt Rune Jacobsson, Foto: Torleif Styffe.

Bengt Rune Jacobson (1928–1999) var under många år styrelseledamot i Föreningen Värmlandslitteratur och blev, troligtvis i slutet av 1980-talet eller tidigt 1990-tal, en av Föreningen Värmlandslitteratur två första hedersledamöter.

Han var en passionerad boksamlare med den troligtvis största privatägda samlingen värmlandslitteratur någonsin. Något av en värmlandslitteraturens virtuos, skriver Torleif Styffe i den artikel i Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, som återges nedan.

TORLEIF STYFFE

En bok är mer än sitt innehåll

Legitimerade läkaren Bengt Rune Jacobson är något av värmlandslitteraturens virtuos.

– En bok är mycket mer än sitt innehåll. Säger Bengt Rune Jacobson i Bergsäng. Leg. läkare står det i telefonkatalogen, men det kunde lika gärna ha stått "Leg. bokälskare". En bok kan väcka varma känslor till liv inom honom, och det får mycket gärna vara värmlandslitteratur, allra helst topografisk sådan.

Han vet vilka år de olika böckerna är tryckta, han vet varför de trycktes och varför andra aldrig trycktes, han vet vilken papperskvalitet som har använts, han vet om det har kommit någon andraupplaga och han vet hur värdet av böckerna har ökat. 

Ingående förklaringar kan han ge dig om de olika böckernas tillkomst.

Böckerna har lärt honom mycket. Han kan sitt kära Värmlands historia, och det gäller inte ytliga kunskaper. I sin minnesbank har han lagrat alla nödvändiga årtal, men plats finns också för ett stort persongalleri. De mera kända värmländska släkterna knyter han ihop flera hundra år tillbaka i tiden, och vad dessa släkters individer har uträttat, det vet den bokälskande doktorn mycket om, och han kan också berätta det för dig.

För honom är hovjägmästare Falks släktskap med prosten Elfvendahl lika självklar som leverns koppling till gallan.

- En bok är mycket mer än sitt innehåll, säger han och sjunker ner i en bekväm fåtölj i det imponerande biblioteket.

Den andliga släktskapen med Knut Warmland är inte att ta miste på. Dessa värmlandslitteraturens virtuoser lärde känna varandra redan på den tiden de gick på samrealskolan i Torsby. Sedan fortsatte de vidare till studier i Karlstad, och i dessa ungdomsdagar började de samla på böcker.

- Jag började samla 1946, och den första samlarboken var av Ekelöf, drar sig Bengt Rune till minnes.

De båda bokvännerna var även samtidigt i Uppsala en tid och har därefter fortsättningsvis hållit kontakten – inte minst i styrelsen för Föreningen för Värmlandslitteratur, där de två i flera år hade uppgiften att utse årets vackraste värmlandsbok.

Från böckerna har Bengt Rune hämtat åtskilligt mer än de rent medicinska kunskaperna. Han kan berätta mycket om björnjägaren Lloyd och dennes efterlevande eller lika gärna om von Scheele, en driftig värmlänning som verkade i Elindersk anda.

Han kan också berätta dig en alldeles sann historia om Arvid Böhlmark, som arbetade en tid på Likanå bruk och som gifte sig med en Pollackflicka från Dalby och som senare blev Skandinaviens största lampfabrikör. Från Böhlmark kom de flesta lamporna som lyste upp stugorna ute i landet redan på fotogenlampornas tid, men tyvärr dog fabrikören rätt ung. Han ligger begravd på kyrkogården i Dalby.

På kyrkogårdar går Bengt Rune då och då bland annat för att se på gravstenar. Där finns mycket kunskap att hämta.

Några egna böcker har han inte skrivit – han berättar hellre muntligt. När det gäller att sätta fakta på pränt är han rädd, att själva kollandet tar överhanden, och att det stannar där, perfektionist som han är. Men i viss mån är nu detta övervunnet. Han är en av dem som medverkar med kommentarmaterial till Wilhelm Edgrens bok "Skildringar från Klarans stränder i norra Wermland", som kommer ut nu i höst på Montana förlag i samarbete med Föreningen för Värmlandslitteratur.

En stor del av sitt liv har denne bokintresserade doktor passande nog tillbringat i lärdomsstaden Uppsala. 1951 började han de medicinska studierna där, han gifte sig med Solveig från Lidingö och så kom barnen. Familjen blev kvar i Uppsala till 1974. Då blev suget från Värmland så starkt, att man flyttade till Bergsäng, till den vackra Bolla Larsgården nära Klarälven, en gård som förresten höll på att bli hembygdsgård.

Där bor nu makarna Jacobson själva, sedan barnen flugit ut och doktorn själv dragit sig tillbaka från den medicinska hanteringen. Där har han nu så mycket Värmland omkring sig som man väl kan få snart sagt åt alla håll, då man bor mitt i landskapet. Till antikvariat och bokhandelsdiskar i Karlstad har han ungefär lika långt som till barndomsbygden i Sysslebäck.

Boksamlingen vårdar han ömt. Det är böcker som kostat många timmar av väntan på Stockholms auktionskammare, men en plats i hyllorna står reserverad för Edenius: Vindiciae pro innocentia Wermlandiae från 1645. Den skulle han bra gärna vilja ha med i samlingen.

Varje bok i samlingen har sin egen historia, eller som doktorn själv säger:

- En bok är mycket mer än sitt innehåll.

Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, Fredag 2 okt 1992.