Gösta Johannesson

Gösta Johannesson. Foto: Privat

Personligt: Gösta Johannesson var född 1922 i Göteborg. Han tog folkskollärarexamen i Karlstad 1947 och organist och kantorsexamen i Göteborg 1950. Mellan åren 1949-1991 var Gösta Johannesson skolkantor i Holmedal och där bodde han i många år i den gamla Klockargården. Han var en hängiven hembygdsforskare och höll gärna föredrag om hembygden, om ortnamn samt om den hemliga trafiken i gränsbygden under krigsåren men också om Erik Axel Karlfeldt och Winston Churchill. Han var medlem av Värmländska författarsällskapet

Litteraturgenre: Hembygdsböcker

Utgivna böcker: 

Ögårn i Dusserud Västra Fågelvik Värmlands museum 1952, nya uppl. 1964, 1992

Holmedals kyrka. Historik. 1962.

En bok om Holmedal Värmlands museum 1965

Karlanda kyrka. 1970

Ett barnamord på 1700-talet Zakariasson 1982

De vita båtarna. Egen utgivning 1983

Dal- Västra Värmlands Järnväg tillsammans med Svante Forsaeus, Stenvall 1990

Sven Dahlman. Kyrkoherde i Holmedal 1796-1820. De fattiges vän och de föräldralösa barnens försvarare Värmlands museum 1995

Kurirer, flyktinglotsar och slippegäng. En bok om den hemliga trafik som försiggick i västra Värmlands och norra Dalslands gränsmarker mellan Sverige och Norge under krigsåren 1940-1945 Egen utgivning 1999

Töcksmarks kyrka. Vägledning. 1071, 1999

De vita båtarna. 2. 2002

Dalslands jernväg 125 år. Tillsammans med Roland Olsson. 2004

Medverkan i antologier: 

Värmland förr och nu Värmlands museum 1969

Värmland förr och nu Värml museum 1976

Karlstads stiftsbok 1979/80 Karlstads stift 1979

Karlstads stiftsbok 1989/90 Karlstads stift 1989

På  värmländsk räls.  Stenvall 1996

Utmärkelser:
Årjängs kommuns kulturpris,
 Vuxenskolans kulturpris Ugglan,
 Föreningen för Värmlandslitteraturs stipendium ur Bengt Axelssons kulturfond 2000.

Nu händer det att under natten mellan söndagen den 14 och måndagen den 15 april när polisman Ottersten i Årjäng hade som mest arbete att bringa lite ordning i den stora oreda som drabbat honom, så kommer häradshövdingen Lundström som var reservofficer och landstormsbefälhavare och säger till honom:
    Nu ser det ut att tunna av uppe i Töcksfors men det kommer två stycken bilar och den som kommer först har två norska flaggor framtill och i den sitter general Erichsen och hans stab. Visa upp dem till Widéns hotell för där är det ordnat med rum för dem.
    Ottersten:
Det var då ännu som ett pärlband av fordon men frampå efternatten tunnade det av och då kom general Erichsen. Jag förklarade för honom så gott jag kunde hur de hade ordnat för honom och han tackade så mycket. Men, sa han, jag har en lastbil och den vill jag ha placerad på torget så att den står under min tillsyn. Vad det var i den lastbilen vet jag inte. Var det kanske hela krigskassan?
    Det var inte många äldre officerare utan mest ungdomar så gott som allihop. Men gubben Erichsen gick upp på hotellet. Han gick dock inte in på rummet sitt utan ställde sig i fönstret i dagrummet med uppsikt över torget. Där stod han till måndag eftermiddag, då bar det iväg med honom härifrån.

Ur Kurirer, flyktinglotsar och slippegäng