Torgny Karnstedt

Torgny Karnstedt. 2012. Foto: Lena Sewall.

J
ag har varit heltidsförfattare i 24 år nu. 26 september kom min senaste bok - Mannen som gick ut och kom in. I mars fick jag Liv i Sveriges Trampcykelpris för mitt långvariga engagemang för att sprida läsglädje bland barn och vuxna som har lång väg till bokhyllorna. Den nya boken är ett led i detta arbete. Jag redovisar ett 30-årigt arbete i skolorna och berättar hur man kan öka lusten till det skriva ordet. Förmodligen den roligaste boken jag gjort.

Torgny Karnstedt på sin hemsida 2014.

Personligt: Torgny Karnstedt är född 1952 i Uppsala. Uppväxt i Västerås och bosatt i Arvika under åren 1979–2010. Teaterstudier i Norrköping. Debuterade som författare 1977 med succéromanen Slamfarmen, en berättelse om en ung killes fabriksliv Kombinerade länge industriarbete och skrivande men är verksam som författare sedan 1989. Flitig anlitad och uppskattad föreläsare om människans behov av språk och böcker, om språkets betydelse för vår identitet, självkänsla och verklighetsuppfattning.

Litteraturgenre: Skönlitteratur för vuxna och ungdomar, facklitteratur och dokumentation.

Författarskap:

Torgny Karnstedts författarskap har från sin början varit inriktad på behovet av ett eget språk. Utifrån sin arbetarbakgrund har han haft en drivkraft att uttrycka sig och sina erfarenheter. I centrum står människans behov av identitet och delaktighet. Arbete, kärlek och solidaritet är några nyckelbegrepp. Han stil har betraktats som ”livfull, otålig, okonstlat självmedveten” (Lars Andersson, 1977 om debutromanen Slamfarmen).

I sina två senaste verk skildrar han ett stycke svensk historia utifrån två olika metallavdelningars liv, Smedjebacken och Avesta. Att känna sin historia är, menar Karnstedt, betydelsefullt för att veta vem man är och vart man är på väg.

En viktig utlöpare av författarskapet är Torgnys vittomfattande läsfrämjande insatser. Torgny är kanske en av landets mest anlitade förläsare i en rad olika sammanhang där barn och ungdomars behov av språk belyses. Han besöker ofta skolans värld där han synliggör språket och litteraturen. ”Han har en sällsynt god förmåga att nå ungdomar och kommunicera om läsandets betydelse i ett modern samhälle” (Ur motiveringen till Läsfrämjandepriset av föreningen En Bok För Allas Vänner, 1995)

 ”Torgny Karnstedt är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige. I mer än trettio år har han rest och verkat i det skrivna och talade ordets tjänst på bibliotek, skolor, fabriker och olika företag i riket.” skrev Björn Ranelid om valet av Torgny Karnsttedt som årets Ranelidspristagare 2014.

 Utgivna böcker:

Slamfarmen. 1977.

Albanien - inte bara berg. 1981.

I själva verket. 1986.

Gnistskärmen . 1990.

Låtsaskungen. 1995, pocketuppl, 1999.

Jag har ett språk . 1997.

Minnet av vår framtid. 2002

Vi väljer vår framtid. 2004.

Röster från Gropen.  Hofors Metall 100 år. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Avdelning 169 2007. 

Tro, hopp och jävelskap. Karnstedt 2010.

Mitt namn är Kocki. En berättelse bearbetad av Torgny Karnstedt . Författare: Oskar Larsson. Karnstedt 2011.

Mannen som gick in och kom ut. Karnstedt 2013.

Karlssons pojke. Karnstedts förlag, 2016

Medverkan i antologier:

Läsfeber. Redaktör, 1990.

21 nästan sanna berättelser. Redaktör, 1996.

Dramatik: Synvillan, scenpjäs. 1979.
Råsopen, TV-pjäs. 1987.

Utmärkelser:

Tidskriften Vi:s litteraturpris 1977

Västerås kommuns kulturstipendium 1979

LO:s kulturstipendium 1984

Grafiska fackförbundets kulturstipendium 1989

Landstinget i Värmlands Frödingstipendium 1990 Byggnadsarbetareförbundets kulturstipendium 1991

Årets läsfrämjare En bok för allas vänner 1995

Nils Parlingpriset 1996.

Riksskådebanans kulturpris 2014 för sitt läsfrämjande arbete

Årets Ranelid-pris 2014 med följande motivering av Björn Ranelid:
Jag är en herde som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett lamm springer bort eller att mamman blir riven till döds av ett rovdjur. Då sörjer jag och min själ sätter sig att vila på ett rosenblad. Ordet väger ingenting och likväl är det mäktigare än allting annat i världen. Bokstäverna uppstår från döden när du läser dem. Ingen människa undgår språket i skrift och tal. Torgny Karnstedt är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige. I mer än trettio år har han rest och verkat i det skriva och talade ordets tjänst på bibliotek, skolor, fabriker och olika företag i riket. Torgny Karnstedt är utbildad svetsare. Sedan 1990 har han varit författare och föreläsare på heltid. Han ser till att hålla gnistbildningen vid liv och fäller inte visiret när han möter skolelever som bjuder motstånd i den stund böcker och skrivande kommer på tal. Lyssnarna lämnar klassrummet med svetslågan i blicken. Han har mött åtminstone 300 000 (trehundratusen) barn och unga människor i Sveriges skolor och därtill lett skrivarkurser och skrivit skönlitterära böcker, artiklar, krönikor och essäer i olika ämnen. Han medverkat i många antologier. Torgny Karnstedt debuterade som författare år 1977 med romanen Slamfarmen och för densamma tilldelades han tidningen VI :s litteraturpris. Det är en stor ära för mig och Lärarnas Riksförbund att få kungöra 2014 års mottagare av Björn Ranelidpriset.”

Medlem av:

Sveriges Författarförbund,

Värmländska Författarsällskapet,

Författarcentrum Väst ,

Föreningen Arbetarskrivare.

Övrigt: Torgny Karnstedts föreläsningar riktar sig till grundskolan, gymnasiet, högskolor, universitet, folkhögskolor samt företag där man önskar behandla olika frågor av språk och kommunikation.
De riktar sig även mot alla former av vuxenutbildning, uppdragsutbildning och fortbildning, till bibliotek, föreningsliv och studiecirklar. Torgny erbjuder dessutom handledning vid olika former av skrivarverkstäder och skrivarkurser. De sker både på plats och på distans.

Läs mer: Klicka här för att läsa mer om Torgny Karnstedt på hans egen hemsida.

Torgny Karnstedt. På Värmländska bokmässan 2013. Foto: Eva Fredriksson.

Ur Jag har ett språk:

När biblioteket hemma i Arvika skulle fira ett jubileum fick jag en förfrågan om jag ville föreläsa för en gymnasieklass. De tänkte sig en klass från Solbergaskolan, stadens teoretiska gymnasium som är vackert beläget på höjden intill kyrkan och med utsikt över staden och Glafsfjordens innersta del.


     Jag accepterade men sa att jag också ville träffa en klass från Taserudsskolan, ortens praktiska gymnasium som ligger i utkanten av staden intill riksväg 61 och med närhet till en Shellmack och en korvkiosk.


      Först kom den teoretiska klassen. Stolar stod uppställda i tidningshörnan och jag pratade om biblioteket, böcker och vårt behov av språk. Någonstans mitt i föreläsningen frågade jag hur många som hade eget lånekort. Det visade sig vara alla utom två.


      Nästa dag ramlade trettio killar från fordons- och verkstadsprogrammet in, de flesta med keps på huvudet och joggingskor på fötterna.


      – Va fan är det här för jävla ställe?


       – Det är ett bibliotek, upplyste jag.


        Jag berättade min historia igen och ställde samma fråga som      dagen innan.


      – Hur många är det som har lånekort?


      Två räckte upp handen.


–    Ni sitter i en skattkammare och har alltså ingen skattkarta.

 
      De såg på mig som om jag inte var vid mina sinnens fulla bruk.


      Jag tog den som jag betraktade som den största tvivlaren och ledde honom bort till datorn. De andra  följde med.

     –Knappa in vad det är du vill ha tag i.

      Han sken upp.

     –Vad som helst?

     –Visst. Vad som helst.

      Han skrev:


      HUSTLER
      Genast upplyste skärmen honom om att det fanns 0 exemplar av Hustler på Arvika bibliotek.

      Ett snett leende från killen i kepsen.

     – Det var väl det jag visste.

     – Det fattar du väl att biblioteket inte kan köpa in amerikanska porrtidningar, sa jag. Pröva något nytt.

      Han tryckte.

      SEX

      Det kom upp femtionio titlar, tjugo åt gången. Han bläddrade lite förstrött.

      – Du kan pröva med kärlek också, sa jag.

     – Tror du vi har tid med sånt, sa han.

      Bakom honom stod en stabil kille med uppkavlade ärmar och skinnväst.

     – Slå på lastbilar för fan, sa han.

      Fyrtiotvå titlar rullade fram.
     –Var fan står dom?

      Han gick därifrån med en försvarlig bunt under armen. Och ett eget lånekort.