Ragnar Magnusson
 

Personligt: Ragnar Magnusson föddes 1925 i Rottnesund, Finnfallet, Sunne och avled 2018. Skogsarbetare, sågverksarbetare, verkstadsarbetare, arbetsledare, laboratoriearbetare. Arbetsledarinstitutet. Kemistudier Hermods, kemiingenjör på kvällsgymnasiet 1976. Anställd vid Svenska Rayon, Vålberg, 1950-1985.

Litteraturgenre: Prosa med tonvikt på arbetslivet samt bygdedokumentation.

Utgivna böcker:

Karl-Gustav Storms revolt. Värmländska författarsällskapet 1989

En stråle av ljus. Egen utgivning 1993

Värmlandsbygd. Ekens 1994.

Sockenungen. Ekens 1995.

Edsvalla bruk 1673-1967. Ekens 1999.

Skiftlag 4. Arbetarroman. Gondolins förlag 2002.

Nästan hela sanninge. Norlén & Slottner 2009
Allt är bra här hemma. Brev till en son. Hilda Skansen, Knut P. Skansen, Ragnar Magnusson. Neo Neonina 2010

Dramatik: 

Gammelgården. Krönikespel. Nors hembygdsförening 2002. 

[Krönikespelet Gammelgården skrevs ursprungligen av prosten Carl Mellqvist på 50-talet och speglade äldre tider varför Ragnar Magnusson  fick i uppdrag att skriva till en nutidsakt och också medverkade i denna vid uppförandet på Nors hembygdsgård midsommardagen 2002.]

Husförhöret. Kortteater. Nors hembygdsförening 2004.

[Husförhöret uppfördes första gången på Nors hembygdsgård i april 2004].

Medverkan i antologier:

Jubileumsantologi (Värmländska författarsällskapet 1994)

Sunne-Bygda 7 (Sunne hembygdsförening 1997)

Sunne-Bygda 8 (Sunne hembygdsförening 1998)

Myrull (Värmländska författarsällskapet 1999)

Sunne-Bygda 10 (Sunne hembygdsförening 2000)

Utmärkelser: Litteraturfrämjandets pris för bästa arbetarnovell 1985, Industrifackens stipendium 1994, Karlstads kommuns Kulturpris till Gustaf Frödings minne 1996, Förstapriset i tävlingen "Min bästa skogshistoria" i tidningen Skogs Eko från Skogshistoriska sällskapet 1999.

Skrivet om:

Johansson, Karina. Stipendium till Ragnar. Fryksdalsbygden 2011 03 25

Medlem av:  Ragnar Magnusson var medlem av Sveriges Författarförbund och Värmländska författarsällskapet.

"På den här tiden spelade husdjuren en betydande roll i bygdens ekonomi. De gav kvinnorna hemarbete och blev en inkomstkälla med många välkomna extrakronor. Kor, kalvar, grisar, höns, allt hade husmor ansvar för.
     
   Särskilt för småbrukarkvinnorna, som i regel saknade de flesta moderniteter, blev det betungande. Förutom matlagning, städning, byk och mattskurning vid issörjiga tvättbryggor, skrikiga småbarn och nesting åt en fordrande husfar hade hon så husdjuren. Mjölkning, utfordring, vattenbäring och gödselmockning, skära hack och koka grispotatis, leda korna på skogsbete, hon hade händerna fulla. De kronor hon fick in på smör- och äggförsäljning var välförtjänta...
     
   Det var som en högtidsdag för småbrukarhustrun när hon fick stuva ner smöret i en korg, dra på sig en nytvättad bomullsklänning och med tillförsikt styra stegen mot Hånsjöboa. Med andakt vecklades smörslagan ut ur den bländvita handduken och lades på vågen. Under några andlösa sekunder var husmors blick fastnaglad vid vågens visare medan handlare Hedqvist plockade på motvikt för motvikt.
      - Detta var att e rejäl smörslag dä, berömde han och husmor sträckte belåtet på sig.
     
   - Å gôtt ä dä å lagom salt å allting, la han till efter att ha skrapat av en smakbit med tumnageln. - Detta blir penninger å hannel för dä du. Jag har alldeles nyss fått hem nôr fina klänningstyger sôm skull pass ôt dej, frestade han och gnuggade händerna.
     
   Någon gång - men det var sällsynt - kunde han i stället lite generat bläddra i kreditpärmen:
     
   - Kaarn din har att e litta räkning här senna i fjol. Ve kanske skull...?
     
    - Aldrig i live, detta är mina penninger! Som jag har slete för. Har kaarn satt sej i skull får han att klar å ett själv.
     
   Man kan förstå hennes reaktion. De här pengarna var hennes enda möjlighet att skaffa sig och barnen lite kläder och annat som behövdes.

Ur Värmlandsbygd