Peter Nisser

Personligt: William Arthur Georg Nisser föddes i Alster 1919.  Han tog studentexamen i Karlstad 1937 och tre år senare fick han sin officersexamen. Peter Nisser deltog (och var på väg att deltaga) som frivillig i flera krig bl.a. finsk-ryska vinterkriget och spanska inbördeskriget. Han avled i början av år 1999.

Litteraturgenre: Prosa.

Författarskap: Det är ofta krigsmiljöer som skildras i Nissers böcker, och som en kritiker så träffande skrivit är hans prosa "hårdkokt à la Hemingway i svensk version" (NWT 17/10 -89). Han torde vara mest känd för sin historiska romantrilogi som inleds med Den röda mården.

Utgivna böcker:

Blod och snö Bonnier 1941. Gondolin 1999

Hunger (Bonnier 1942)

Böj knä i soluppgången (Bonnier 1943)

Det glödande tornet (Bonnier 1944)

De försvunna (Bonnier 1945)

Träslottet (Bonnier 1946)

Irrande liv (Bonnier 1948)

Sällskapsdamens dilemma (Bonnier 1950)

Den röda mården (Bonnier 1954, 1957,  Litteraturfrämjandet 1979, Gondolin 1996)

Vredens födelse (Bonnier 1955, 1958, Gondolin 1996)

Slaget (Bonnier 1957, 1959, Gondolin 1996)

Medverkan i antologier:

Tio värmländska författare (NWT 1961)

Gränsland (NWT 1963)

Värmland i litteraturen (Sober 1985)

Värmlands Finlandsfrivilliga (Herman Kolthoff 1985)
Röster i Värmland.  Red: Bengt Hallgren. En bok för alla. 1994.

Utmärkelser: 50 000 kr ur Lars Widdings minnesfond, 1995.

Övrigt: Samtliga titlar också utgivna som talböcker. .

Ur Den röda mården

De två år som följde blev de värsta missväxterna i mannaminne. Tiderna var förvända, i februari växte redan gräset fingerhögt och löven började slå ut. Över skogarna stod ett ångande töcken som färgade kvällarna och i början av april ropade dödergöken oupphörligt. Men då sådden redan var gjord, kom vintern tillbaka, marken frös i maj och på midsommarafton föll snö. Allt utsäde var tillspillo och kreaturen dog massvis. 
   Man samlade savbark och stensöta, svampar och aspknopp den hösten, men redan var vägarna fyllda av tiggare och döende och man kurade i bävan för vintern. En hel vecka i oktober steg varje morgon ett korsformat moln upp ur öster, dess färg var olycksbådande, skiftade i rött och svart, varje kväll löstes det upp och himlen blev ärggrön, men nästa morgon stod det där åter. I Ramundenäs dundrade prästen mot folkets ogudaktighet och ondska och bådade Guds straffdomar, men uppe i skogsbyarna och jordhusen levde de gamla signerierna och källoffren till skogskonungen och de underjordiska åter upp. Det sas att långt inne vid Storälgåsmyren hade ett treårs gossebarn slaktats för att avvärja vidare ofärd.