Föreningen Värmlandslitteratur - böcker om Värmland

Adolf Noréen

Adolf Noréen. Foto från Karlstads kommunarkiv.

Personligt: Adolf Noréen föddes 1854 i Östra Ämterviks socken. Han var språkforskare och professor i nordiska språk vid Uppsala universitet mellan åren 1887–1919 och ledamot av Svenska Akademien från 1919, på stol nr. 12. Som dialektforskare var han pionjär och hans arbeten om det urnordiska språk som vi ser på runstenar har getts i nytryck.

Adolf Noréens far, Erik Adolf Noréen, var kommisionslantmätare. Unge Adolf studerade efter läroverksåren i Karlstad i Uppsala, där han 1877 blev docent i nordiska språk. Samma år erhöll han den filosofiska fakultetens större pris för sin doktorsavhandling, en dialektforskning om Fryksdalsmålets ljudlära.

1885 var Noréen en av grundarna av Rättstavningssällskapet och en av pådrivarna till 1906 års stavningsreform som förenklade stavningen av v-ljudet och t-ljudet (af blev av, qvell blev kväll etc). Adolf Noréen hade som nybliven docent tillbringat ett år i Leipzig, den sk junggrammatiska skolans Mecka. Han intresserade sig mycket för hur språk förändras över tid. Trogen junggrammatiken hävdade han bl.a. att ord ska stavas som de låter när de uttalas.

Som lärare och föreläsare var Adolf Noréen mycket uppskattad. Han har beskrivits som något av en trollkarl i katedern och vid seminariebordet. "Han kunde fullständigt fängsla ett auditorium genom sin intellektuella rörlighet och idérikedom, sin vitalitet och entusiasm, sitt öppna väsen och goda humör”. Citat ur Lennart Elmeviks biografi över Noréen.

Noréen var initiativtagare till de akademiska sommarkurserna, och grundade Uppsala enskilda läroverk. Han avled 1925 i Uppsala och ligger begravd där.

Adolf Noreen-sällskapet grundades vid Uppsala universitet 1985. Sällskapet utger tidskriften Språk och stil, en tidskrift som utkom första gången 1901 med syfte att sprida resultaten av forskning rörande svenska språket. Sällskapet anordnar också en årlig Adolf Noreen-föreläsning med en inbjuden föredragshållare.

Litteraturgenre: Språkvetenskap, lingvistik

Författarskap och forskning:

I Adolf Noréens prisbelönta doktorsavhandling Fryksdalsmålets ljudlära från 1877 är det språket i Östra och Västra Ämterviks socknar som beskrivs. Noréen redovisar en fonetiskt noggrann genomgång av målets ljudbestånd, den första i Sverige där den nya fonetiska vetenskapens rön använts. För att kunna beskriva språkljuden så exakt som möjligt använde Noréen en egen ljudskrift. Hans arbete blev mönster för ett stort antal dialektavhandlingar flera decennier in på 1900-talet. Adolf Noréen konstaterar själv i avhandlingens inledning att han är ute i grevens tid för att dokumentera den gamla dialekten:

Det säger sg själft, att målet för närvaranden är stadt i en hastig, försiggående omdaning i följd av folkskolorna, den alt lifligare blifvande samfärdseln och icke minst Fryksdalingens kända vana att långa tider af året “vara ute på arbete” i andra landskap.

Till doktorsavhandlingen ansluter Ordbok öfver Fryksdalsmålet "frukten af fem års trägna forskningar i min hemorts, Nedre Fryksdalens, allmogemål" samt en Ordlista från Värmlands Älfdal (1878) som omfattar ca 6 600 ord.

Ordlistan från Älvdals härad i norra Värmland kompletterades 1879 med Dalbymålets Ijud-ock böjningslära där det av J A Lundell skapade landsmålsalfabetet för första gången kom till användning i en dialektmonografi.

1879 utkom även Fårömålets ljudlära. Adolf Noréen hade sommaren 1878 fått ett resestipendium så han kunde studera dialekten på ort och ställe.

1879 fick Adolf Noréen uppdraget att utarbeta ett grammatiskt arbete över dalmålet, en ännu ålderdomligare dialekt än den på Fårö. Sommaren 1880 bedrev han fältstudier i övre Dalarna. Resultatet blev Dalmålet (1881–82), ett viktigt pionjärarbete i utforskandet av den komplicerade, mångskiftande och delvis svåråtkomliga språkvärld som dalmålet utgör.

Under 1880-talet publicerade Adolf Noréen en rad forskningsrapporter. En av de mer uppmärksammade, De nordiska språkens nasalerade vokaler (ANF 1886), anses vara ett av Noréens bästa lingvistiska arbeten över huvud taget.

Annars har Adolf Noréens gärning framför allt handlat om de fornnordiska språken, och dess gemensamma grund urnordiskan, så som den framträder i runinskrifter med den äldre, 24-typiga futharken.

Hans handböcker i ämnet , bl a Altisländische und altnorwegische Grammatik unter Berucksichtigung des Urnordischen (1884; 5. uppl 1970), De nordiska språken. Kårtfattad översikt (1887), Geschichte der nordischen Sprachen (1889–91) och Altschwedische Grammatik mit Einschluss des Altgutnischen (1904) är fortfarande oumbärliga redskap vid vetenskapligt studium av fornvästnordiskan och fornsvenskan.
Noréen följde noga utvecklingen på området och ändrade och kompletterade sina böcker allt eftersom nya upplagor trycktes. Det låg nära 40 år mellan första och fjärde upplagan av Altisländische und altnorwegische Grammatik. Antalet runinskrifter i appendixet hade under åren ökat från 23 till 95. Noréen står själv för ett flertal både skarpsinniga och originella tolkningsförslag.

Adolf Noréen ägnade också ett betydande intresse åt ortnamnsforskningen. En rad ortnamnsstudier finns publicerade i hans Spridda studier (1–4, 1895–1924) och i tidskriften Namn och bygd. Från 1902 var han ledamot av Ortnamnskommittén.

Hans mest spektakulära vetenskapliga insats var det stora verket Vårt språk (1903–24), där han redovisar sin grundsyn på språket och presenterar en grundplan för den svenska grammatiken ”som om den vore ett förut okänt språk i ett nyupptäckt land. Verket skulle enligt planerna ha varit i nio band. Vid Noréens död var fem band avslutade och två under utgivning. Bokserien fick inte den vetenskapliga roll som författaren hade hoppats på.

Utmärkelser:

Ledamot av Vitterhetsakademien 1902.

Ledamot av Vetenskapsakademien 1917.

Hedersdoktor i Kristiania (Oslo) och Groningen, Holland.

Ledamot av Svenska Akademien 1919.

Utgivna böcker i urval:

Fryksdalsmålets ljudlära. Ordbok öfver Fryksdalsmålet. Uppsala Universitet. 1877.

Ordlista från Värmlands Älfdal. Uppsala Universitet. 1878

Dalbymålets Ijud-ock böjningslära. Uppsala Universitet. 1879

Fårömålets ljudlära. Uppsala Universitet. 1879.

Dalmålet. Uppsala Universitet. 1881-1882.

Altnordische Grammatik I: Altisländische und altnorwegische Grammatik unter Berücksichtigung des Urnordischen. Halle: M. Niemeyer. 1892.

Altnordische Grammatik II: Altschwedische Grammatik mit Einschluss des Altgutnischen. Halle: Niemeyer. 1904.