Sara Rhöse
Personligt:
Sara Rhöse var född i Östervallskog 1930. Hon växte upp i Köla och var
under 32 år bosatt i Arvika. Sedan 1987 var hon Dejebo. Hon räknas
som en av de mest framstående nu levande folkmålsdiktarna i Värmland...
och har skrivit dikter för tidningar och tidskrifter sedan barnaåren.
Under många år varvade hon skrivandet med tillverkning av keramik. 1973
mötte Erik Goland henne i programmet Pratstunder i vägkors.
Klicka här för att lyssna på det.
När programmet spelades in hade Sara Rhöse gett ut diktsamlingen
Litt tå hôrt
som hon också läste ur i programmet. Sedan dess hann det bli ytterligare
tre böcker och många av hennes dikter har tonsatts av Gunnar Turesson,
Göran Nilsson, Gunnar Jonsson m fl. Hon har också medverkat med
uppläsningar i både lokal- och riksradio.
Sara Rhöse avled i mars
2024.
Litteraturgenre:
Dikter och prosa på svenska och mål.
Författarskap:
Sara Rhöse räknas som en av de mest framstående folkmålsdiktarna i
Värmland. Sedan barnaåren skrev hon dikter för tidningar och
tidskrifter, var en ofta anlitad kåsör och uppläsare av egna dikter och
medverkade med uppläsningar i såväl lokal- och riksradio som TV.
Utgivna
böcker:
Litt tå hôrt.
Egen utgivning 1970
För ro skull.
Egen utgivning 1973. 2 uppl 1977.
Rôbb och
stôbb - dekter å skröner. Egen utgivning 1978
Skratt å tårer. Skröner å dekter. Egen utgivning 1988
Medverkan i
antologier:
På mål.
NWT 1969, W&W 2000
Värmländska
versmakare. Säffle-Tidningens förlag 1969
Rösen och
visor. Egen utgivning: Gunnar Jonsson 1978
Värmland i
litteraturen. Sober 1983
Närbilder.
Arvika Östra församling 1986
Om Arvika.
Arvika kommun 1986
Skrivare i
Värmland. II. Värmlands läns bildningsförbund 1986
Tonsättningar:
Sara Rhöse fick dikter tonsatta av bland andra Gunnar Turesson
Övrigt:
Rösen och visor finns även på skiva
Nôgre nyponstelker
Jä sätter´ma
ve bole
för te skrive ner e dekt,
men ola fâr
tur huve,
som mjôle
tur en sekt.
När dekta
som jä bar på,
å ola flög
sin kos,
da geck jä
bort ôt vägen
å bröt´ma nyponros.
--- vesst e
di faligt granne
men vasse:
--- Uscha mej´.
Jä söker
tröst i lôkta,
när grömt jä
stecker mej.
Så ä dä allt
mä möe
i denne vâla
vår:
Den ene
stônna glär en,
den andre
känns se svår.
Uvessheta
lägger´sa för gläja
som en
fäll,
att dagen
ter´sa ljuserst
när vi får
kallen kväl.
Hele live
ter´sa,
jä töcker
ungefär,
som te stå i
brännenäta
å ete
bringebär.
--- Tänk
när nô nyponstelker,
mä vasse
tagger på,
kan få en
kvenfôlkstacker
te sette å
grônne så.
Ur För ro
|
Vardagsglädje
Glädje är
fotsteg på gruset
och rösten hos en vän.
Glädje är
minnets gåva,
med somrar för länge sen.
Glädje är livets nödtorft
omtanke, hem och mat.
Glädje är
att få skapa
även med klent resultat.
Glädje finns i det dunkla
vi anar men inte förstår.
Glädje - att
leva tillsammans
år efter år, efter år.
Ur Skratt å tårer
|
|