|
||||
. |
Wilhelm Sarwe
: Wilhelm Sarwe föddes 1859 i Degerfors, som då tillhörde Karlskoga socken. Som son till en smed började han tidigt på järnverket i Degerfors. Familjen var frikyrklig och unge Wilhelm gick åren 1880–1882 i Missionsskolan i Kristinehamn, för att sedan skickas iväg för yttre mission i Uralbergen i Ryssland. Där fanns vid den här tiden en liten svenskkoloni av järnbruksarbetare. Under åren i Uralbergen byggde Sarwe och hans hustru Emma upp en missionsstation i de muslimska basjkirernas område. Motviljan mot mission ökade successivt och Wilhelm Sarwe flyttade över sin verksamhet till Kaukasien, Armenien, Georgien och södra Ryssland. Under första världskriget arbetade han bl.a. tillsammans med Elsa Brändström i Sibirien med hjälpsändningar till krigsfångar. Han lyckades även hämta hem ett stort antal strandsatta barn till Sankt Petersburg. Under denna tid räddade han livet på Josip Broz Tito, vilket såväl Tito som Sarwe beskrivit i sina memoarer.
1922 och 1929 var Sarwe ansvarig för
hjälpexpeditioner till de nödlidande svenskättlingarna i Gammal-Svenskbyn. När
de skulle undsättas med hjälp av en turkisk lastångare, var Wilhelm Sarwe med
för att förhandla med ukrainska myndigheterna om villkoren.
Sarwe beklagar själv i förordet att så mycket av hans anteckningar, tidningsklipp och böcker gick förlorade under ryska revolutionen, men att han velat berätta om sina personliga upplevelser snarare än att göra en strikt faktabaserad framställning: En särskild glädje för mig har det varit att få giva en utförligare beskrivning av den svenska Uralkoloniens öden samt missionsarbetet bland basjkirfolket, om vilket folk man i västra Europa känner så litet// däri (i andra boken) ingår också minnen från det arbete jag hade förmånen att få utföra i Svenska Röda Korsets tjänst bland krigsfångar, ryska barn i Sibirien och hjälpexpeditionen till Gammal- Svenskbyn. Redan här förstår man att detta är en unik livsgärning och Wilhelm Sarwe gör ingen besviken där det gäller att mustigt skildra sina personliga möten och äventyr. Böckerna är rikligt illustrerade med fotografier. En nyckel till Wilhelm Sarwes många framgångsrika uppdrag var hans språköra. Han lärde sig en rad olika språk som talas av de ryska minoritetsfolken och kunde därmed tolka och argumentera sig fram där andra västerlänningar misslyckades. Memoarerna gavs ut i en andra upplaga 1929. Wilhelm Sarwe skrev även psalmen "Säll är den själ som i Herren", nr 341 i Svenska Missionsförbundets sångbok utgiven 1920.
Utgivna böcker: Bland Rysslands folk, 3 volymer. Missionsförbudets förlag 1927. Wermländsk kulturbild. Minnesblad öfver Degerfors bruk i Wermland. 1897.
Utmärkelser: Sarwe blev ledamot av Vasaorden och erhöll Svenska Röda Korsets guldmedalj, Österrike-Ungerns Röda Korsets förtjänstmedalj av första klassen, Tyska Röda Korsets silvermedalj och Bulgariska krigsminnesmedaljen.
Författarporträtt sammanställt av Ulla Walldén 2025.
|
![]() |
Värmlandslitterära författarporträtt Värmlandslitterära författarsällskap
| ![]() |