Föreningen Värmlandslitteratur - böcker om Värmland

Signe Björnberg

alias

Sigge Stark

Signe Björnberg /Sigge Stark. Foto: Dan Gunner/Värmlands Museum

Personligt: Signe Björnberg föddes 1896 i Hidinge utanför Örebro. Hon är en av landets mest lästa författare. Signe publicerade sina böcker under pseudonymen Sigge Stark. Sigge ska ha varit mammans smeknamn hemifrån på “pojkflickan” Signe som bland annat jobbade som stallpojke, och Stark kommer från faderns och godsägaren Karl Pederséns smeknamn “Kalle Stark”.

1926 gifte sig Signe med Gösta Björnberg som hade en gård i Värmland. Dit flyttade paret. En son föddes där men avled i späd ålder.

Vid sidan av författarskapet var Signe hunduppfödare av grand danois, födde upp travhästar och tävlade som travkusk. Hon var en stor djurvän och skrev under eget namn flera böcker och artiklar om djur och travsport.

Signe Björnberg avled 67 år gammal i februari 1964. Hon hade på 1940-talet behandlats för cancer och insjuknade 1963 i lungcancer, och i februari året därpå avled hon på Arvika lasarett.Hon begravdes sedan på Fryksände kyrkogård i Torsby. De sista åren bodde makarna på gården Mannikhöjden i Sandsjön, Rämmen.

I Torsby finns föreningen Sigge Starks litterära sällskap.

Litteraturgenre: Romance, kärleksromaner

Författarskap: Signe Björnberg skrev 120 romaner och ännu fler noveller och tv-kåserier för dagspressen. Många av böckerna utspelar sig på bondgårdar i landsbygdsmiljö. 25 år gammal flyttade Signe Björnberg till Stockholm för att förverkliga sina författardrömmar. Efter att ha lyckats få några noveller publicerade i tidningen Vårt hem beställde redaktören en hel roman, som skulle gå som följetong i tidningen. ”Den steniga vägen till lyckan” tog enligt Signe bara en vecka att skriva eftersom hon var utfattig och behövde pengarna snabbt. Detta blev starten på många decenniers romanproduktion.

De försäljningsmässiga framgångarna var stora. Det finns uppgifter om att Signe Björnbergs böcker har tryckts i över fem miljoner exemplar. 1957 meddelade Dagens Nyheter att Vilhelm Moberg och Sigge Stark låg i topp bland de mest populära svenska författarna.

Sveriges Radios dramatisering av romanen Hällebäcks gård med Allan Schulman som producent sändes som radioföljetong 1959–1960 och blev en stor lyssnarsuccé. Dessutom skrev hon radioserien Lia-Perla, en berättelse om en värmländsk småbrukarfamilj med hästar.

Några av Sigge Stark-böckerna kom ut postumt. 2015 kom också många titlar i nytryck och som e-böcker på Bonniers förlag.

Under senare år har hennes författarskap väckt intresse även bland forskare. 1990 kom Bo Niklassons Vem var Sigge Stark? en biografi och 2000 utgav Anna-Lena Hagberg vid Linköpings Universitet Signe Björnberg Sigge Stark. En bibliografi. 2004 gjorde Eva Heggestad en genomgång av könsroller och könsrollsöverskridanden i studien En smula karlavulna med ändå vekt kvinnliga. Byxroller i Sigge Starks romaner. Dag Hedman ägnade sig 2014 åt böckernas cirkusmotiv i sin text Signe Björnbergs cirkusberättelser och deras hjältinnor.

2015 analyserade Yvonne Lefller Sigge Stark som litteraturhistoriskt fenomen i boken Sigge Stark – Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare. Yvonne Leffler skriver så här om Signe i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon:

Under 1940-talet var Signe Björnberg Sveriges mest publicerade och lästa författare. Hon blev samtidigt Sveriges mest kritiserade författare. Hon liknades vid en följetongsfabrik och kallades ”den litterära smakens fiende nr 1”. Hennes berättelser ansågs utgöra en fara för folkbildningen och ”Sigge Stark” blev synonymt med massproducerad och undermålig följetongslitteratur. I samband med radioföljetongen Hällebäcks gård anklagades hon för hembygdromantik och för att sprida en föråldrad bild av svenskt jordbruk. Flera jordbruksorganisationer krävde att serien skulle läggas ner. Signe Björnberg bemötte själv kritiken i flera intervjuer och hävdade att hon skrev skönlitteratur och att hennes läsare kunde skilja på fiktion och verklighet. Trots detta fick hon inget stöd av förläggare eller författarkollegor under sin livstid. Först i och med intresset för populärfiktion på 1970-talet har hennes författarskap börjat omvärderas.”

Utgivna böcker i urval:

Kärlek i fred. Bonniers 1967. Första delen i serien om flickorna på Kangas.

Kärlekens stormar. Hela världens romanbibliotek 1965.

Carmen Maria och kärleken. Hela världens romanbibliotek 1965.

Mina vänner djuren. 1965 under eget namn, nyutgiven av Bonniers 2015.

Kerstin på Hällebäck. Åhlén & Åkerlund 1961. Del två i serien om Hällebäck

Hällebäcks gård. Åhlén & Åkerlund 1960. Skrevs först som radioföljetong för Sveriges Radio.

Ingela på Hedåsen. Första delen i Folkets på Hedås-serien 1955

Kamrat hund. 1953, under eget namn, nyutgiven av Bonniers 2015

Bara en slump. Hjärtats böcker 1949.

Cirkus-dansösen. Egen roman från manegen. Idealromaner 1945.

Bortbytingen. Nya folkbiblioteket 1944.