Klaus Stein
Klaus Stein. Foto: Mikael Lundblad
Personligt: Klaus Stein,
född 1968, är läkare, uppvuxen i Köln men sedan ett 20-tal år bosatt i Arvika.
För sin debutbok Det vi aldrig talade om
utgiven på Fri Tanke Förlag, utsågs han till 2023 års debutantförfattare av
Föreningen Värmlandslitteratur med motiveringen:
Med sin egen inre resa som drivkraft utforskar författaren den stora familjehemligheten och förvandlar den till ett fängslade kvinnoporträtt. En roman som visar att trauman kan leva kvar i generationer.
Skrivet om författarskapet:
Anders Jeppsson. Läkartidningen 2024-01-10:
I läkaren Klaus Steins autobiografiska debutroman får vi följa hans mormor
Hilde, som levde i Danzig när Hitler steg till makten, parallellt med Klaus
vardag som läkare i Sverige 80 år senare. När Klaus börjar träffa en psykolog
inser han att han, som ett av krigets barnbarn, fortfarande lider av den
tystnadskultur som uppstod i tyska familjer efter andra världskriget. Och han
börjar ställa frågor om mormor Hilde, som hans familj aldrig talade om..
Går effekterna av
kollektiv traumatisering i arv? Med utgångspunkt från sin egen släkthistoria
utforskar distriktsläkaren Klaus Stein detta. Stein, som är verksam i Arvika,
föddes 1967 i Köln. När hans egen förankring i sig själv sviktar efter en extrem
arbetsbörda, tvingas han granska sin släkthistoria. Resultatet har blivit boken
»Det vi aldrig talade om«.
Steins morfar var barnläkare i Danzig, nuvarande Gdańsk, där han hade sina rötter och där han stannade under andra världskriget. Men bokens egentliga huvudperson är mormodern Hilda. Båda var emot nazismen. Medan morfadern hanterade detta genom att hängivet ägna all tid åt sina patienter och sin alltmer extrema katolska religiositet, tvingades mormodern göra allt för att hålla ihop familjen med de sju barnen och bokstavligen rädda den undan både nazisterna och senare Röda armén. Morfadern styrde familjen med både fysiskt och psykiskt våld.
Efter krigsslutet fördrevs familjen från Danzig och hamnade i Köln, där mormodern lämnade sin tyranniske man och inledde en politisk karriär, men motarbetades av gamla nazister som gjorde en ny karriär i den nya Förbundsrepubliken. Ingen i Steins släkt talade någonsin om mormodern. Varför? Denna fråga var en utgångspunkt för Steins bok.
Stein beskriver hur »glömska« blev en ideologi under efterkrigstiden. En glömska, eller snarare förträngning, som försvårade personlig förankring för de yngre generationerna och som ledde till svårigheter att knyta an till andra människor. Stein beskriver sekundär traumatisering, som kan drabba individer i nära relationer till traumatiserade människor, även utan att de själva varit med om det utlösande traumat. Som exempel nämner han hur vårdpersonal som tagit hand om patienter med PTSD drabbas. Flera studier talar för att sekundär traumatisering även kan överföras från föräldrar till barn, också när föräldrarna själva inte har symtom på PTSD.
Stein får svar på några av de frågor han ställer sig om sin släkt, även om det alltid »kommer att finnas vita sidor i mormors biografi«. Men ur detta föds en ny, större fråga, som tyska barn och barnbarn ställer till sina släktingar: »Hur kunde ni bara tro på allt detta? Och varför kunde ni inte medge att ni hade fel när allt redan hade hänt?«
Stein följer spåren av sin familj. Men i själva verket skildrar han samhällets historia och dess kollektiva trauman genom två världskrig och, inte minst, under perioden efter det andra världskriget. Han betonar att den förståelse han fått mest kommer från möten och samtal med människor, snarare än forskning i olika arkiv. Boken innehåller utförliga målningar av både miljöer och människor, som gör berättelsen lätt att ta in. Han resonerar kring aktuell forskning på området. Han uttrycker uppbragthet över de politiker som sopade historien under mattan och som skyddade krigsförbrytare i Förbundsrepubliken.
Boken är välskriven och läsvärd. Om jag ska komma med någon kritik, hade en noggrannare korrekturläsning varit en fördel. Men detta är en petitess. Boken är ett viktigt bidrag till vår nutidshistoria.
Boken fokuserar på Tyskland.
Men efter att ha läst den kvarstår en fråga: Hur vanlig är sekundär
traumatisering bland de människor vi möter i vår vardag och inte minst bland
våra patienter? Om detta borde vi tala.
Anders Jeppsson, med dr, läkare och antropolog,
enheten för medicinsk historia, Lunds universitet. Läkartidningen 2024-01-10
Utgivna böcker:
Det vi aldrig talade. Fri Tanke Förlag 2023
Utmärkelser: Föreningen Värmlandslitteraturs debutantpris 2023
Författarporträtt sammanställt av Lena Sewall 2024
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap
