Bernt Stenberg

Personligt: Bernt Stenberg är född 1931 i Uppsala och har arbetat som folkskollärare i 40 år. I  30-årsåldern debuterade han som författare i BLM och Lyrikvännen. Bernt Stenberg är sedan många år bosatt i Kristinehamn och sina motiv hämtar han därifrån, men också från bl a Bohuslän, Gotland, Sörmland och Västmanland. Stenberg har flitigt medverkat i litterära tidskrifter, bl.a. Bonniers Litterära Magasin och  Lyrikvännen samt på litteratursidorna i bl. a. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Göteborgs-posten.

Bernt Stenberg avled 2019.

Litteraturgenre: Skönlitteratur.

Författarskap: I Författaren själv beskrivs hans texter som ”verklighetsnära ögonblicksbilder” och det framhålls att han ”eftersträvar saklighet och gärna söker sig till ‘opoetiska’ motiv.”

Utgivna böcker:  

Inomskärs. Dikter (Bonniers 1979)

Omgivningarna. Dikter och kortprosa (Bonniers 1990)

Innerfjord (Bohusläns museum 1992)

Staden vid Varnan. Vårt Kristinehamn (illustrerad av fotografen Mats Holmstrand, Heidruns 1992

Medverkan i antologier: 

Kentaur. Bonnier 1959. 

Skrivare i Värmland. Bildningsförbundet i Värmlands län 1975. 

Lyrik på Liseberg. Författarcentrum Väst 1978. 

Antologi 1978. Värmländska författarsällskapet 1978.

Blomma och bräckjärn. Rallarros 1979. 

Naturen i våra hjärtan. Bernce 1979.

Poesi 1980. FIB:s lyrikklubbs årsbok 1980. 

På diktens träd. Värmländska författarsällskapet Press 1981.

Ny svensk lyrik .Författarförlaget 1985.

Ljusningar. Värmländska författarsällskapet 1986.

Flerstämmigt. Bonnier 1992. 

Jubileumsantologi 1994. Värmländska författarsällskapet 1994.

Röster i Värmland. En bok för alla 1994.

Röster i Bohuslän. En bok för alla 1995.

Blank ligger isen. Dagens Nyheters förlag 1996. 

Röster i Västmanland. En bok för alla 1996. 

På diktens vägar genom Sverige. Ordfront 1998.

Röster från Gotland. En bok för alla 2001.

Leva i världen. Karlstads stift 2002. 

Skrivet om Bernt Stenberg: 

Alf Brorson. Den värmländska parnassen, s. 41-44. Föreningen för Värmlandslitteratur 2003. 

Utmärkelser: 

Expressens lyrikpris 1973

Resestipendium från Författarfonden 1984

Kristinehamns kommuns kulturpris 1990

Vackraste Värmlandsboken 1992 (Staden vid Varnan  utsedd av  Föreningen för Värmlandslitteratur)
Frödingsällskapets Frödingmedalj 1997

Övrigt: Skrivit manus till och medverkat i 7 kortfilmer om Familjen Fröding i Kristinehamn för TV 4 i Värmland.  Skrivit manus till och medverkat i följande program om Gustaf Fröding i Sveriges Television:

Hovar stampa, sprutor dåna. 1995.

Patrona på Slorudsborg. 1997

Barndomsvännen. 2000. 

Medlem av: Bernt Stenberg var medlem av
Författarcentrum Väst, Sveriges Författarförbund samt Värmländska författarsällskapet

De blinda

I vår stad finns en gammal skola för blinda män.

Den ligger vid Älvgatan, där kullerstenarna

är en övergiven punktskrift.

I verkstaden flätar man ännu korgar och binder borstar.

Några utbildas till finmekaniker.

Det är spännande för en nykomling
att för första gången gå ensam ut i staden.
Han samlar sig noggrant och kopplar förlängda nervtrådar
till den vita käppen av bambu.
Så pendlar han mjukt för att få in den rätta rytmen.

Han prövar klangen i järngrindar, stolpar och brunnsgaller.
Hans riktmärken av dofter och ljud: apoteket,
hembageriet, skolorna.
Kvarteren runt torget är mycket regelbundna.
Han kommer snart att bli förtrogen
med buktande staket och yviga häckar.

De blinda tycker om vår stad.
Invånarna har lärt sig att dämpat och taktfullt
hjälpa dem till rätta.
Dricksvattnet är mycket gott.
Konstnärerna berättar vad deras tavlor föreställer.
Här vet man först med att läsa in böcker på band.
I hembygdsgården smeker de blinda verktyg och redskap.

De bjuds hem till vänliga människor

som förstår att vid nästa besök låta fåtöljen

stå på exakt samma plats och som kan säga

att köttstycket ligger klockan fyra på tallriken.

Vi blundar ibland förstulet och försöker skilja
björkens sus från lönnens
och vi har prövat de blindas knep att knäppa med fingrarna
och bedöma rummets volym.
I gathörnen förändras luftdraget mot vår känsliga pannhud.

Men deras bittra stunder...
Häggens doft om våren måste ibland vara bedövande
och skrattmåsarnas skrän outhärdligt.
Och i november när fartygen på vårt innanhav
lossar balar av dimma
hur känns det då i deras bröst?

Jag har sett två blinda mötas på Trädgårdsgatan.
En av dem ropade glatt den andres namn på håll.
Han hade känt igen honom på stegen i gruset
och käppens slag.

Ur Inomskärs