Oscar Stjerne

2 x Stjerne. Oscar Stjerne till höger med skulptören Bror Sahlström till vänster. I mitten den porträttbyst som Bror Sahlström skulpterat av Stjerne.

Personligt: Oscar Stjerne var född 1873 och växte upp på gården Kajsheden i Fryksände, men föddes i Los i Hälsingland när modern besökte fadern som var där och arbetade i skogen. Fadern var sjuk och dog i samband med sonens födelse. Oscar Stjerne tog studenten i Karlstad 1893 varefter han studerade i både Uppsala och Göteborg, dock utan att avlägga någon akademisk examen. 1899 efterträdde han Gustaf Fröding vid Karlstads-Tidningens redaktion. Där arbetade han fram till 1913. De sista åren i livet led Oscar Stjerne av sjukdom. Han avled 1917.

Litteraturgenre: Dikter och visor.

Författarskap:  Oscar Stjernes första diktsamling gavs ut 1901. Han skrev både på rikssvenska och värmlandsmål och var under sin levnad en mycket folkkär och populär diktare, en av sin tids mest välkända. Dialektdikterna skrev han under pseudonymen Jong på Hea.

Utgivna böcker:

Visor och värs. Wahlström& Widstrand 1901.

Sol och snö. Norstedt 1906.

Hemfolk å hemlåt tå’n Jong på Hea. Ljus 1907.

Sångerna om hemmet. Norstedt 1911.

Skuggspel. Prosadikter och humoresker. Norstedt 1916.

Lovsånger och andra dikter. Norstedt 1917.

Visor som tystna. Efterlämnade dikter. Åhlén & Åkerlund 1918. Värmlandssånger. Stockholm 1918.

Minnessånger och andra dikter. Norstedt 1923.

Dikter, i urval av Prins Wilhelm. Norstedt 1943.

Skrivet om Stjerne:

Beckman, Bjarne. Oscar Stjerne. Norstedt 1944

Bernesjö, Lennart. Värmländska diktarporträtt. NWT:s Förlag 1972

Utmärkelser:

De Nios stora pris 1916

Te mârten

Å snart ä mârten


å jä ha nârt’en


- kôrs hô jä nârt’en, han Lars i Li,


 å kom i språken


å gi’n beské om hans frijeri.


Men disse ola di flög så lätt sôm


di fröa kongler på taller ha –


i lôrdas tâlt en ôm den här mârten,

men jä ha nârt’en, fallallera.

Jä ska fäll möt en


å ska fäll sköt’en


så han blir himmalens glâ i sinn

å käleksveli:


på hôr komeli


å rolehet ska han lös mej in,


te dôm sôm trôller å vänner syna,


fôr dä ä uttäckt å rolet mä,


därte  jä vänter han gir prisenter


så inga jänter har mer än jä.



Men når han börjer
 i

gän å örjer


om frijeri sett, da ska jä glir

å sejj att jä int


på gefting ä int


besint – men frest mej når jula blir!


En köss dä kan du fäll få, din stacker,


 te gi dej mer nu, dä vûr int bra –


Når så jä vârt’en går jä frå mârten,


kôrs hô jä nârt’en – fallallera.

Ur Hemfolk å hemlåt