Gunnar Turesson

Personligt: Gunnar Turesson föddes 1906 i Arvika där fadern var orgelbyggare. Gunnar Turesson spelade själv tidigt en rad olika instrument och redan som tolvåring gjorde han sin första komposition — uppmuntrad av svågern Dan Andersson. År 1932 debuterade han i Karlstad med egna tonsättningar av bland andra Nils Ferlin. Han blev lutsångaren framför andra i Sverige och han höll konserter över hela Norden. Gunnar Turesson tonsatte närmare 1000 texter av bland andra Prins Wilhelm, Dan Andersson, Nils Ferlin, Gabriel Jönsson ("Flicka från Backafall") och Hjalmar Gullberg ("Den tänkande lantbrevbäraren"). Under 50-talet påbörjade han ett stort värmländskt kulturprojekt, "Värmländska kulturtraditioner", som resulterade i 10 volymer. År 1981 utkom han med sin egen diktsamling Ur glöden kan jag sång förnimma, illustrerad av honom själv. Gunnar Turesson var bl a i många år medlem av Sveriges Författarförbund. Han avled den 3 juli 2001 i en ålder av 94 år.

Litteraturgenre: Visor och dikter, kulturhistoria.

Utgivna böcker:

En spelman och en drömmare (Frilansen 1945)

Våra vackra visor (Folket i Bild 1946)

Visan genom tiderna (Folket i Bild 1948)

Visor i moll och dur (LT-förlag 1951)

Värmländska kulturtraditioner 1-10 (Tiden/Värmlands Museum 1960-1992)

Visor och skaldeminnen (LT-förlag 1976)

Den finska sångens och musikens värmländska traditioner (Norden, Finn-Kirja 1980)

Ur glöden kan jag sång förnimma (Tiden 1981

Medverkan i antologier:

Karlstad (tillsammans med Alvar Nilsson-Anil och Åke Lundell, 1967)

Värmland förr och nu 1982 (Värmlands Museum 1982)

Värmlandsfinnar (Kulturfonden för Sverige och Finland 1986)

Karlstads stiftsbok 1987/88 (Karlstads stift 1987

Utmärkelser:

Evert Taubes stipendium,

Kulturmedaljen Finland-Sverige,

Värmlands läns landstings Frödingstipendium,

Nils Ferlinsällskapets trubadurpris

Länk till Gunnar Turesson-sällskapet: http://gunnarturesson.se/

Vår vid Vänern

Hela vintern har jag gått och längtat

efter vår och fågelsång.


Så en tidig morgon fick jag åter höra


fågelsången på en gång.


Trast och stare skyndar till sitt bo.


Fågelsträcken slår en skyhög bro.


Över skog och vilda hjortronmyrar


tranan ropar än en gång

Aldrig, aldrig kan jag detta glömma

skogens sus är som musik.

Kom och låt oss sakerna begrunda,

våren är på färger rik.

Vänerskyar spegelbilden gav,

Våg mot skär i mörkblått innanhav.

Aldrig, aldrig kan jag nog förundra