Bengt Wadensjö

Personligt: Bengt Wadensjö är född 1937, blev docent 1971 och biskop i Karlstads stift 1986.

Litteraturgenre: Teologi, kyrkohistoria.

Utgivna böcker:

Ung protestant. Red., Verbum 1969

En resa till idag (Verbum 1971)

Towards a  world Lutheran communion. Diss.  1971

Den öppna kyrkan (red., Verbum 1973)

För att leva En studieplan om dopet idag. Verbum 1975)

Demokratin i kyrkan (red., Verbum 1976)

Konfirmationen i kyrkans liv (Skeab/Verbum 1980)

Jag tror på folkkyrkan! (Proprius 1985)

Med bud om liv Herdabrev till Karlstads stift. Verbum 1986

Kyrkans framtidsväg - diakonin (Verbum 1986)

Med Bibeln i hand genom Turkiet (Verbum 1987)

Sommardagar (Verbum 1989)

Kyrkfolk och folkkyrka (Karlstads stift 1990)

Mose. Etik och ledarskap. Verbum 1992

Synen på kvinnan i Bibeln och i kyrkans historia (Högskolan i Karlstad 1994)

Lurö - centrum i Vänerland? (red., Högskolan i Karlstad 1995)

Förändringens vind (Karlstads stift 1996)

Julotta (Natur och Kultur 1996)

Att återfinna Gud (Karlstads stift 1998)

Pilgrimsland (Karlstads stift 1998)

Den nya kyrkan. Ämbetsberättelse. Karlstads stift 2001.

Gud i Vänerland.  Årsbok. Värmlands museum 2004. (Värmland förr och nu 2004)

Ekon i Husaby. Skara Stiftshistoriska sällskaps skriftserie ; 2009

Gud – ett svallande hav av nåd och kärlek. Recito, 2014.

Medverkan i antologier:

Karlstads stiftsbok 1987. Karlstads stift 1987-)

Värmland förr och nu 1993 (Värmland Museum 1993)

Pilgrimsvandringar i Sverige (Svenska turistföreningen 1995)

Västgöta-Dal 1995/96 (Älvsborgs länsmuseum 1995)

Dömle stiftsgård 50 år (Stiftsstyrelsen i Värmland 1996)

Tidevarv komma Tidevarv försvinna (Karlstads stift 1997)

Gå med Gud (Cordia 1999)

Domkyrkan är öppen (Föreningen för Värmländsk kultur 2000)

Om Bengt Wadensjö:

Leva i världen – en vänbok till Bengt Wadensjö. Red: Susanne Wigorts Yngvesson. (Karlstads stift 2008)

I gränslandet - smultronställen i Östvärmland 

Karlstads stift har många gränser, både geografiska och andliga. I första hand tänker vi kanske inför ordet "gränsland" på gränsen mot Norge. Ju längre jag kommer mot västkanten i stiftet, märker jag dock att den gränsen inte särskilt påtaglig.
Frågan är om den gränsen egentligen finns mellan människorna som bor där. Folk gifter sig över nationsgränsen, har sina arbetsplatser på båda sidor om gränsen och lever på sina håll som om gränsen inte fanns. Inte heller andligen är gränsen särskilt märkbar. Det handlar då inte bara om Södra Finnskoga, Skillingmark och Lersjön i Eda, även om det där blir tydligare än på många andra ställen. Det är faktiskt så att på båda sidor om nationsgränsen har vi en likartad folkkyrklig tradition i Karlstad och Hamar.
Så har vi gränsen mot Göteborgs stift. När jag kommer ner i Dalsland märker jag hur tusen trådar löper mot Göteborg och Uddevalla i fråga om kommunikationer, media, utbildning, sjukvård och annat.
Andligen går det dock en skarpare gräns mellan Karlstads och Göteborgs stift än mellan Karlstads och Hamars. Den kyrkosyn och bibelsyn som gör sig hörd från Göteborgs stift, för att inte tala om tonen i det kollegiala umgänget prästerna emellan, känner vi inte igen från vårt stift. Karlstads stift står för en kulturöppen och samhällsbyggande kyrkotradition, där kyrkan står mitt i byn. Vi strävar efter att hålla ihop, visa varandra respekt trots de åsiktsskillnader som finns också hos oss.

Ur Karlstads stiftbok 1997