Nu var det slut med det roliga. Tillsammans med Selma, eller doktor Lagerlöf som vi nog föredrar att säga, försvinner också hennes kusk Johan Åhs ur penningväsendet, skriver Lars Andersson i Svenska Dagbladet den 11 april. Det är han som håller i piskan, på kuskbocken på trillan med tvåspann som en höstdag 1919 transporterar författaren till Östra Ämterviks kyrkogård där hon ska växla några ord med sin döde far, löjtnanten, som sen länge vilar i sin grav.
Hänt och noterat 201126 mars Ett musikaliskt och litterärt årsmöte 13 april Världsbokdag i Karlstad
14
maj
Göran Tunström-dag i Sunne 9 augusti Litteraturafton i Sunne
22−25 september
Bokbord i Värmlandsmontern 2010 Års Vackraste Värmlandsbok Föreningen Värmlandslitteraturs debutantpris Region Värmlands litteraturstipendium Geijerafton på Värmlands museum Anita Stjernlöf-Lund & Emil Jensen Frödingprisade Ellen Matsson Selma Lagerlöfpristagare 2011Krister Gustavsson belönad av Svenska Akademien
Ulf T Carlsson belönad med Rosenbergspriset Rum för Poesi & Prosa i Arvika Med Selma försvinner också Åhs Värmlandslitterärt mörker och ljus i Säffle
26 mars Ett musikaliskt och litterärt årsmöte
Vackraste Värmlandsboken. Formgivaren Leif Haglund och författaren Sven Smedberg belönades med diplom och blommor för 2010 års Vackraste Värmlandsbok. Foto: Marie Söhrman.Årets årsmöte ägde rum i Sverige-Amerika Centrets lokaler lördagen den 25 mars kl 12.00. Ovanligt nog inleddes mötet med sång och musik av bandet Wermlandica, vars upphovsman, Robert Åslund, fick 5 000 kr ur Bengt Axelssons kulturfond hösten 2010. De tre musikanterna ur Wermlandica framförde två tonsättningar av Selma Lagerlöf resp. Gustaf Fröding. En annorlunda, mycket god inledning på årsmötet. Stort tack till Robert! Årsmötesförhandlingarna, som leddes med van hand av vice ordföranden Matts Nilsson, bjöd inte på några sensationer. Hela styrelsen blev omvald, d.v.s. alla som inte redan var valda till nästa år. Sålunda kommer styrelsen också i år att bestå av Anita Andersson, Anita Meyer-Lie, Birgitta Rosén, Rolf Zandén, Lars Österdahl, Lena Sewall, Erik Dahlberg, Matts Nilsson och Eva Fredriksson. Ordföranden, Bengt Åkerblom, återvaldes för ännu ett år. Han tackade för det stora förtroendet men uppmanade valberedningen att till nästa år göra sitt yttersta för att få fram en ny ordförande! Valberedningen omvaldes med Lars-Martin Jansson som sammankallande samt Jan R. Ohlson och Barbro Järliden som ledamöter. Omval blev det också av revisorerna Lars Lingsell och Hans Olsson samt revisorssuppleanterna Elisabet Blomqvist och Astrid Thyberg. Medlemsavgiften förblev oförändrad, 150 kr. Föreningens ordförande redogjorde för de viktigaste punkterna i verksamhetsberättelsen och för föreningens planer inför den närmaste framtiden. Novelltävlingen, den tredje i föreningens historia, är det största åtagandet under året. Kostnaderna för den beräknas till minst cirka 25 000 kr, inkl. tryckning av de bästa novellerna. Från vår samarbetspartner, Värmländska Författarsällskapet, har dock föreningen i dagarna erhållit 5 000 kr till detta ändamål, vilket ordföranden tacksamt noterade. Förhandlingarna avslutades med att ordföranden Matts Nilsson särskilt tackade ett antal medlemmar, som i det tysta lagt ner mycket arbete för föreningen: Erik Dahlberg med sambo Birgitta Viking, som många gånger under årens lopp fått gripa in och se till att våra datorer fungerat, som hållit medlemsregistret aktuellt och uppdaterat den sorgligt försummade lagerlistan. Lena Sewall, som lagt ner ett hängivet arbete på att alltid hålla hemsidan aktuell och estetiskt tilltalande. Marie Söhrman, som nu i flera år innehaft det viktiga uppdraget som ordförande i juryn för utseende av vackraste värmlandsboken och som med bistånd av Kjell Sundström försett föreningen med goda fotografier. Barbro Järliden, hedersledamot och lika flitig som skicklig föredragshållare. Irma Holmström, som tillsammans med ordföranden sedan flera år tillbaka haft hand om utskicket av Wermlandiana. Anna Wennerlund Cruickshank, Ingrid Nordwall, Svetlana Lundh, Birgitta Rosén och Anita Meyer-Lie, som alla är inbitna bokförsäljare på bokmässorna. Monica Gustafsson, som i många år nu varit vår kassör och inte lämnat någon möda ospard för att få våra räkenskaper i ordning. Anita Andersson, som i egenskap av ordförande i Värmländska Författarsällskapet är en viktig medarbetare och ledamot av flera juryar. Viola Karlsson, vår mästerbagare, som så ofta försett oss med tårtor och kakor vid festliga tillfällen. Jörgen Renck, som för en närmast symbolisk penning, lägger ned ett omsorgsfullt arbete på att göra Wermlandiana till en vacker tidskrift. (Detta är nu ingen fullständig förteckning men jag hoppas ha fått med nästan alla viktiga medarbetare!) Efter en fikapaus samlades årsmötesdeltagarna igen för utdelning av diplom till 2010 Års Vackraste Värmlandsbok och 2010 års bästa bokformgivare, som gick till formgivaren och konstnären Leif Haglund för Klässbols linneväveri, författad av Sven Smedberg, som utkom 2010 på Heidruns förlag. Också förläggaren Gun-Britt Karlsson var på plats och gladde sig över utmärkelsen. Juryns utlåtande löd: En utsökt vackert, kongenialt formgiven bok med linneomslag och blå linblommor på inlagan samt självklart och luftigt blandade och placerade bilder och text. Boken framhäver genom sin formgivning den enkelhet och höga kvalité som är betecknande för Klässbols linneväveri och inger en känsla av att produkterna hos detta traditionsrika företag är mycket exklusiva. En given vinnare alltså!
Hedersomnämnda. Fr v Gertrud Samén, Anita Stjernlöf-Lund och Monica Sjögren Nordgren. Foto: Marie Söhrman.Tre hedersomnämnanden delades ut. Anita Stjernlöf-Lund erhöll i egenskap av formgivare av Nära stranden med text och bild av Gertrud Samén, Bild,Text&Form, samt Sankta Anna, författad av Monica Sjögren Nordgren, Kyrka, Konst, Kultur, inte mindre än två hedersomnämnanden. Arvikaformgivaren Lars Norrby fick också ett hedersomnämnande för boken Zetterquist, Salungens förlag, skriven av Sven Smedberg. Årsmötet avslutades med att Barbro Järliden höll ett strålande bra tal: Selma Lagerlöf möter Gustaf Fröding. Hon pekade på många likheter mellan de båda författarna men möttes i vanlig mening gjorde de bara en gång, nämligen på Öjerviks herrgård 1880. Dock växlade de båda inte ett ord mellan sig denna enda gång och således aldrig! Selma Lagerlöf var dock en stor beundrare av Gustaf Fröding som framgår av den prolog till hans ära som hon skrev 1921. Gustaf Fröding å sin sida skrev en mycket berömmande och insiktsfull recension av Gösta Berlings saga, då boken kom ut 1891. Annars fick boken i allmänhet ett rätt ljumt, ja, i några fall rent fientligt mottagande i den svenska pressen. Barbros föreläsning var en mycket värdig avslutning på Föreningen Värmlandslitteraturs årsmöte. Årsmötet var rätt välbesökt, ganska exakt 30 personer, varav fyra inte var medlemmar. 13 april Världsbokdag i Karlstad
I Årets debutant. Ninni Schulman. Foto: Lena Sewall.Föreningen Värmlandslitteraturs debutantpris på 10 000 kr utdelades i år för tredje gången på Världsbokdagen, som 2011 på grund av påsken var tidigarelagd till den 13 april. Det gick till Ninni Schulman som hösten 2009 debuterade som författare med romanen Flickan med snö i håret (Forum). Juryn, som bestått av Anita Andersson, Olof Andersson, Lillan Augustsson, Anna Wennerlund och Bengt Åkerblom, har enats om följande motivering till sitt val av vinnare:
Om
Flickan med snö i håret av Ninni
Schulman. Författaren lyckas hela tiden hålla spänningen uppe – och vad är viktigare för en kriminalroman? Men boken är mer än det, det är också en skildring av svensk medelklass, av nästan sociologiskt slag, men levande gestaltad. Förvisso är det en berättelse med många upprörande händelser, men vardagliga situationer och mellanmänskliga relationer är väl så viktiga för författaren, som dessutom känner Hagfors väl. Boken är mycket välskriven, intelligent berättad och snabbt läst och man lägger undan den och tänker att det här var ju en riktigt bra svensk deckare och till på köpet av en debutant, värmländsk t.o.m.
14 maj Göran Tunström-dag i Sunne
Även 2011 firade Föreningen Värmlandslitteratur Göran Tunströms födelsedag i Sunne tillsammans med kulturavdelningen i kommunen. Göran Tunström föddes den 14 maj 1937, medan föräldrarna fortfarande bodde i Borgvik. Men samma år blev pappa Hugo komminister i Sunne och familjen flyttade dit med den verkan att Sunne – mirabile dictu som Gunnar Sträng brukade säga – blev platsen, som Göran Tunström återvände till gång på gång i sina romaner och den lilla köpingen i Sagans land blev lika litterärt berömd som någonsin Hjalmar Söderbergs Stockholm eller Hjalmar Bergmans Wadköping. Göran gick bort 5 februari 2000 och sedan dess har Föreningen Värmlandslitteratur varje år den 14 maj uppmärksammat hans minne. De senaste åren i Sunne i samverkan med Sunne kommun och så också 2011. Firandet, om man så får kalla det, tog sin början efter att klockorna i Sunnedomen ringt helgsmål, med att representanter för Fryksdalens Gille och Föreningen lade ner en blomsterkvast på graven och Sunne manskör under Lars Wistrand sjöng Under hägg och syren och Stilla skuggor breda sig i kvällen. Till skillnad från 2010 när träden stod dystert kala och gråväderssvarta var nu lindarna gröna. Nästa punkt på programmet för ”dagen” var en teaterföreställning på Sunne nya, fina bibliotek. Boulevardteatern från Stockholm gav Görans Föreställningen om Gud, ett både roligt och tankeväckande lärostycke, spelat av tre skådespelare med en nästan skrämmande inlevelse och intensitet. Trots Eurovisionsschlagerfinal på TV var Frykensalen nästan fullsatt och tur var ju det för det var en lysande teaterföreställning! Som avslutning på kvällen utdelades Sunne kommuns kulturstipendium till Göran Tunströms minne och i år gick det till Sunne manskör, som lovade använda pengarna, 10 000 kr, främst till sin ungdomsverksamhet. Göran Tunström-dagen arrangerades av Sunne kommun tillsammans med Fryksdalens Gille, ABF och Föreningen Värmlandslitteratur. Ett särskilt tack till kulturchefen i Sunne, Tuula Dajén, som fixade besöket av Boulevardteatern. Kanske kan den framföra fler Göran Tunström-pjäser i framtiden? Han skrev mest för radioteatern men omöjligt vore det väl inte att iscensätta någon eller några av hans radioteaterpjäser, som enligt professor Dag Nordmark blivit en orättvist bortglömd del av hans produktion. 21 maj Kulturutflykt till Arvika
Väststuga i Långvak. Jörgen Jansson och Hans-Olof Boström välkomnas av Denice och Olle Zetterquist.Årets kulturresa var som vanligt ett samarrangemang mellan Föreningen Värmländsk Kultur och Värmlandslitteratur men – sanningen att säga – så var det det förstnämnda sällskapet som denna gång satt ihop programmet, närmare bestämt konstprofessorn Hans-Olof Boström. Vi bidrog med att leja buss. Den här gången var det Bonnstabussen AB, som lämnade billigaste offerten, och således fick körningen och – det kan sägas redan nu – genomförde uppdraget till allas vår fulla belåtenhet . Tack vare goda kontakter inom Arvikas konstvärld hade Hans-Olof kunnat komponera ett program av lite annorlunda slag. Jag tänker då framför allt på att vi fick göra hembesök hos både Olle och Jörgen Zetterquist och komma in i Björn Ahlgrenssons stuga i Perserud. Första programpunkten var emellertid ett besök i Långvak hos Ulla Nilsson på Övre Stortorpet. Där jobbade en gång i tiden hennes farmors bror Samuel Johansson och gjorde krukor men senare också keramik, som han signerade. Redan 1846, då skråväsendet upphörde, hade krukmakare flyttat ut från Arvika till Långvak för där fanns nämligen fin lera , ”fet och blå och nästan som smör att ta i ” för att citera Ulla. (Men numer hämtas leran från Danmark!) Tio år gammal började hon (född 1956) hjälpa till hos Samuel men 1975 stängde han verkstan, som hon så småningom, när hon och hennes man blivit ägare till Övre Stortorpet, restaurerade och fick kulturminnesmärkt. Den är nu ett levande dokument över ett gammalt hantverk. Vi fick naturligtvis komma in i denna märkliga verkstad liksom i den nybyggda utställningslokalen, där vi kunde beundra Ulla Nilssons utsökt vackra hantverk. Här bjöds vi dessutom på hembakta, naturligtvis goda, smörgåsar och chokladmuffins samt kaffe, som smakade gott denna soliga men blåsiga försommardag. Bofink och lövsångare sjöng i björkarna. Mer se- än hörvärda var hönsgårdens tuppar! Nästa uppehåll gjorde vi på Anneberg i Rackstad, där Jörgen och Margareta Zetterquist bor i ett falurött hus av äldre datum – med utsikt över Racken – vad annars? Här fick vi gå husesyn och förundras över allt vad Jörgen och Margareta samlat ihop under årens lopp, konst av nära och kära och – inte minst – en formidabel samling av hästar från olika hörn av världen – dock inte från Dalarna. Konstnären själv tog emot oss i sin ateljé en trappa upp. Efter en partiell förlamning för drygt ett år sedan på höger sida lärde sig Jörgen snabbt att måla med vänster hand men nu kan han åter använda sig av högerhanden. På staffliet hade han en olja under arbete och i ateljén fanns tillräckligt med målningar för en hel utställning. Någon timme senare hade vi förflyttat oss till Pershage i Perserud, där Margareta Gustafsson kunde visa oss stugan Björn Ahlgrensson med sin fru, Elsa, syster till Fritz Lindström, bodde i några år i början av 1900-talet. Rummet med den öppna spisen, som avbildas i Ahlgrenssons mest kända målning, Skymningsglöden, finns kvar i oförändrat skick – i princip! Per Inge Fridlund skriver i sin bok om Rackstakonstnärerna att Ahlgrensson är ”en bedragare”, målningen är ”som dokument ett falsifikat”. På den ser vi något som mest liknar en herrgårdsinteriör men i verkligheten är det alltså fråga om kammaren i en torpstuga! (Man kan dra en jämförelse med Carl Larsons interiörer från hemmet i Sundborn. Det ser så rymligt och spatiöst ut det som i verkigheten mest liknar ett mindre dockskåp!) Ingen konstresa till Arvika utan ett besök på Rackstadmuseet! Här blev vi guidade av avgående museichefen Richard Sangwill, som bl.a. berättade om konstnärskolonier i allmänhet och Rackstadkolonin i synnerhet. Vi fick också en visning av konsthantverkutställningen i den nyare delen av museet. Konstresan avslutades i källaren, där en utställning av föremål från 100-årsjubilerande Trefaldighetskyrkan fanns att se, bl.a. den genom Bengt Sahlström så berömda dopfunten av konstnären Bror Sahlström, som i några år tillhörde ”kolonin”. I samma lokal serverades vi också spis av mindre andligt slag, nämligen välsmakande grönsakssoppa och ovanpå det kaffe med läckraste nötkaka! Avslutningsvis besöktes museets butik, där undertecknad för Karlstads stadsbiblioteks räkning kunde inhandla två nyutkomna böcker med Arvika-anknytning, nämligen en bok om arvikaarkitekten Ludvig Mattsson, som bygger på hans korrespondens under några ungdomsår, samt ett mycket påkostat häfte om Mikaelikyrkan, ritad av Ivar Tengbom, kanske mest känd för konserthuset i Stockholm, och utsmyckad av Rackstadkonstnärerna. ”Konstnärernas kyrka” kallades den av Richard Sangwill och det är ingen dum benämning! Skriften har många olika författare men utgivare är förstås Arvika Östra Församling, där kyrkan är belägen. Sista anhalt på resan blev Väststuga i Långvak. Där bor sedan många år Denise och Olle Zetterquist i ett präktigt hus från mitten av 1800-talet med ett utbygge från 1908 av den berömde arkitekten Ragnar Östberg. Olle och Denise hade trots hotande, gråa moln och tilltagande kylig vind dristat sig att ställa ut flera prov på sin konst på gården bakom huset. Tavlorna var inte hängda utan lutade sig mot en gammal laduvägg: En emalj och några kraftfulla grönsaksstilleben av Denise samt några verk av Olle – bl.a. en mycket fartfylld bild av backhopparen Tore Hedman, en gång i tiden världsmästare och Arvikas störste backhoppare genom tiderna. Också här fick vi gå husesyn i ett på konstföremål välfyllt hus. Olle var tydligen inte lika hästbiten som sin bror men hade i gengäld en förnämlig samling av nötknäppare i snidat trä! Vi alla resenärer tyckte nog att vi kunde skatta oss lyckliga som fått komma in i och bese dessa konstnärsbostäder och bli åtminstone lite bekanta med två så framstående konstnärer, båda både visa och vänliga, ja högst angenäma bekantskaper! · Kunnig och underhållande ciceron under resan var förstås Hans-Olof Boström, men kåserade under resan till Arvika gjorde också Föreningen Värmlandslitteraturs ordförande, som med utgångspunkt i två böcker, Ivan Schymans Värmländska versmakare och Arvika kommuns jubileumsbok, I Arvika, berättade om några författare med hemvist och/eller ursprung i Arvikatrakten som Tage Aurell, Robert Kangas, Bengt Hallgren, Reidar Nordenberg, Sven Smedberg och Urban Magnusson. · Summa summarum: En givande, mycket lyckad resa. Och vädret var mycket reslämpligt: Skiftande molnighet, svala vindar men inget regn!
9 augusti Litteraturafton i SunneSedan år 2000 har Föreningen Värmlandslitteratur tillsammans med Värmländska Författarsällskapet och Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris arrangerat en litteraturafton i Församlingshemmet i Östra Ämtervik – som ett inslag i den berömda Kulturveckan i Sunne, som är lika gammal som Selma Lagerlöf-priset, alltså från 1984. Det brukar vara populära, välbesökta tillställningar. Många har de författare och trubadurer och uppläsare varit, som medverkat på denna litteraturafton under åren men ett stående inslag från begynnelsen har utgjorts av Anita Andersson och Berndt Andersson. Anita har mestadels varit konferencier, till vilket hon är som klippt och skuren, medan maken Berndt delgett oss smakprov ur sin produktion – ofta ganska hemska läsestycken men på senare år hejdlöst roliga passager på mål, som kanske det blir en bok av så småningom – texter på mål är ju annars mest på vers. Med från starten har också Ragnar Magnusson varit, arbetarförfattare men också författare av skämtsamma historier på svenska eller mål. I årets litteraturafton den 9 augusti var de förstås med, Anita, Berndt och Ragnar men också Monica Lagerås-Rosendahl, tillsammans med sin introduktör Karl-Axel Hjerdt, Karina Johanssson, som skrivit en deckare i Sunne-miljö, Jan R. Ohlson, majoren som blev författare med sommarbostad i socknen, ”det sagorika Östra Ämtervik”, och – inte minst – västämtingen och trubaduren Göran Samuelsson, Årets värmlänning 2010! Lyckligtvis var de inte ensamma utan tillstädes var också 91 betalande besökare, nästan rekordartat många och ungefär så många som bekvämt får plats i det trevna församlingshemmet, beläget mellan Östra Ämterviks kyrka och kyrkogården med den hisnande sköna utsikten över Mellan-Fryken (vid vars stränder Selma Lagerlöf sett gudar vandra) – när det är vackert väder, vilket det i stort sett alltid är! (Dagen därpå, alltså den 10 augusti, regnade det däremot från 7.00 till kl. 20.00 – sammanlagt föll 64,5 mm!) Litteraturaftonen har blivit en fast och uppskattad tradition – kanske har det något med den obligatoriska kaffepausen att göra? Som Mats Dahlberg skrev i NWT inför kvällen: ”Entrépriset till denna litteraturafton är femtio kronor. Lite drygt sju kronor per medverkande alltså. Men för femtilappen får man också både kaffe och smörgås. Det är på detta sympatiska sätt kulturen hanteras i Östra Ämtervik”. Och faktum är att även årets Litteraturafton blev en mycket lyckad tillställning inte bara publikmässigt. Stämningen var på topp från första början och för det svarade vår trubadur. Sedan framförde Ragnar Magnusson en föga trovärdig men mycket rolig historia, Jan R. Ohlson berättade om sin kommande bok, Kapten Nemo, Karina Johansson berättade livfullt om sina skrivarmödor och avslöjade att hon hade flera bokprojekt på gång, Monica Lagerås-Rosendahl, dotter till författaren Sven R., avslöjade med stöd av Karl-Axel Hjerdt att Sven Rosendahl-sällskapet, där de båda sitter i styrelsen, ämnar utkomma med en ny bok till Värmländska bokmässan hösten 2011. Den består av ett urval kåserier (företrädesvis om djur och natur kan man förmoda) ur gamla Stockholms-Tidningen, salig i åminnelse, och för illustrationerna svarar ingen mindre än Gunnar Brusewitz. Många skrattsalvor framkallade Berndt Andersson med en totalt hejdlös skröna. Göran Samuelsson slutligen, som någon dag innan avslutat årets packmopedturné, visade att han var inte bara en god vissångare utan också en trivselskapare av rang med historier av diverse slag – bl.a. om sin mormor, som uppvaktades av kära släkten på 101-årsdagen med ”Ja, må hon leva uti hundrade år!” Katastrof, men mormor tog det med ro – och levde nästan ett år till!
22−25 september
Bokbord i
Värmlandsmontern
|
||||||||||||||||||
|
|
Sven Smedberg erhöll också Region Värmlands litteraturstipendium på 50 000, delat jämnt med Torbjörn Sjöqvist, som under 2010 utkommit med det lovprisade verket om Selma Lagerlöfs bror Johan: Kära syster! Jag tyckes hafva otur i allt. Fast detta pris delas dock ut inte förrän på Värmländska bokmässan. Så man kan verkligen säga att år 2011 är Sven Smedbergs stora år som författare! T.v, Torbjörn Sjöqvist. Foto Kjell Sundström |
Juryn för litteraturstipendiet bestod av Anita Andersson, Birgitta Collvin, Ingalill Walander Olsson och Bengt Åkerblom och för Årets Värmlandsförfattare av Birgitta Collvin, Ingalill Walander Olsson samt Bengt Åkerblom. Motiveringen för Region Värmlands litteraturstipendium lyder som nedan:
Sven Smedberg
debuterade 1966 med diktsamlingen
Digitalis men det var 30 år senare han
fick sitt stora genombrott med en annan
diktsamling, Irr. I sin recension av
den boken skrev en betydande dansk kritiker,
Poul Borum, att ”det är inte varje dag
Sverige får en ny betydande diktare”. Och
han tillägger: ”Sven Smedberg är en diktare
i den stora modernistiska, lärda
traditionen, från Ezra Pound och Eliot. I
svenskt sammanhang kan
man läsa honom tillsammans med Ekelöf och
Lindegren.”
Sven Smedberg är i första hand poet men har skrivit både fack- och skönlitteratur, sammanlagt dussinet böcker, förutom några översättningar, sedan starten 1966. Under fjolåret utkom han med inte mindre än tre böcker, en diktsamling, Strandbarnet, och två fackböcker, Zetterquist – en krönika om den värmländska musiker- och konstnärssläkten och Klässbols linneväveri – att väva sin historia.
Sven Smedberg har rykte om sig att vara svår men det gäller inte Strandbarnet, en ljus men inte jollrig skildring av en morfar och hans barnbarn Saga, ”solens vikarie”, som han skriver.
Boken om släkten Zetterquist är ett mäktigt verk, som skildrar 4 generationer kulturbärare, konstnärer och musiker i den mångbegåvade Arvikasläkten, som tog sin början med ”Pappa Lars” violinist och professor i musik.
Boken om Klässbols linneväveri, som f.ö. utsetts till 2010 års vackraste värmlandsbok, är en synnerligen gedigen företagsmonografi, om en värmländsk framgångssaga, som förverkligats genom ”en förlitan på traditionen, men också en med åren växande insikt om behovet att söka nya insikter och kunnande utanför den egna kretsen” för att citera författaren själv. Boken är med säkerhet ett resultat av ”den skapande processens karaktär av passionerad lek” som Sven Smedberg skriver avslutningsvis i denna både vackra, välskrivna och faktaspäckade bok.
Torbjörn Sjöqvist är en välkänd värmländsk kulturpersonlighet, operakännare, föreläsare, litteratur- och konstvetare m.m. Han får Region Värmlands litteraturstipendium 2011 för boken Kära syster! Jag tyckes hafva otur i allt. Om Johan Lagerlöf och hans syster Selma. Litteraturforskningen om Selma Lagerlöf har i ringa utsträckning gällt hennes något äldre bror Johan, som avfärdats som en, minst sagt, medioker person utan betydelse för hennes författarskap. Torbjörn Sjöqvist har genom egen forskning fått fram en helt annan bild av brodern, en betydligt mer rättvisande bild. Han bevisar att Johan betydde åtskilligt för sin syster och i Lagerlöfstudier 2011 visar han på spåren av Johan i hennes författarskap.
I boken om Johan Lagerlöfs år i exil, Kära syster, ger han med stöd av den brevväxling mellan honom och hans världsberömda syster, som Torbjörn Sjöqvist grävt fram i Kungliga Biblioteket, en gripande skildring av en olycksdrabbad människas öde. Den är skriven med känsla och stor empati och är – för att citera den danske Selma Lagerlöf-kännaren Henrik Wivel – helt enkelt ”en gripande upplevelse att läsa”. Den är tillika en forskarbragd!
På lördagen i mässveckan introducerade Anna Wennerlund betalkortet i vår monter, vilket visade sig vara en strålande idé. Av lördagens försäljning skedde 16 000 med hjälp av bankkort − affärer som kanske inte blivit av annars. Detta var möjligt genom tillmötesgående − d.v.s. lån -− från Klässbols linneväveri, som i år hade hand om den värmländska turistmontern. Frågan om vi ett ev. nästa år kan använda oss av denna behändiga betalningsmetod lär dock behöva stötas och blötas - en apparat för ändamålet kostar 10 000 kr.
Programverksamheten var maximalt livlig som sed varit under många år i Värmlandsmontern. Lars Lerin drog − föga oväntat − flest åhörare, tätt följt av makarna Sven och Lillemor Erlander, vars dragningskraft inte avtagit nämnvärt under de tio år (?) de presenterat senaste volymen av Tager Erlanders dagböcker.
Årets monterkonstnär var Per Pedersen, ett utmärkt val tyckte säkert de flesta. Han hade lagom till mässan kommit ut med boken Återkomsten av Arvid Möller. Vi sålde 8 ex. av boken trots det förhållandevis höga priset, 395 kr.
Från den lilla byn Kulusuk på Östgrönland kom fyra grönländska barn med sin danska lärare Anne-Mette Holm. Barnen hade illustrerat Elisabeth Härenstams senaste barnbok Havets fru med sina härligt spännande bilder.
Och med sig till Elisabeth hade ett av barnen, Jakob, en grönländsk kajak med jägare som han själv gjort med mästarhand.
|
|
|
|
Mest långväga. Barnen från den östgrönländska byn Kulusuk och deras danska lärare Anne Mette Holm. Översta bilden: Matti Nordenström. Övriga: Lena Sewall |
|
Försäljningen uppgick till cirkus 80 000,
vilket motsvarar ungefär fjolårets. Hur
många tusen som besökte Värmlandsmontern är
förmodligen omöjligt att säga men antalet
besök vad gäller bokmässan i sin helhet
uppgick i år till 99 827, vilket innebär
nästan 3 000 fler än ifjol. Antalet
utställare var 927, sju fler än i fjol.
Annars gick ju som bekant årets
Bok&Bibliotek i den tyska litteraturens
tecken. Således var det kanske inte en slump
att till mässan förelåg en kommande
doktorsavhandling i tryck, som handlade om
Selma Lagerlöfs påverkan på tysk
hembygdslitteratur.
Värmlandsmontern var nu inte det enda
värmländska inslaget på bokmässan. I samma
"kvarter" hade vi Heidruns förlag och den
värmländska turistmontern, som var ockuperad
av Klässbols linneväveri. På mässan kunde vi
också hitta Norlén & Slottner, en liten
monter men med många böcker av förlaget med
den stora utgivningen av värmlandslitteratur.
Där fanns också Selma Lagerlöf- och Gustaf
Fröding-sällskapen representerade med var
sitt stånd. Återkommit till mässan hade
också Dalsland med en stor men ganska tom
monter. Gävleborg hade slagit till med ett
jättestort bokcafé!
Återigen har alltså Värmland med hjälp av
böcker, kaffe och föredrag visat sig från
sin bästa sida på den stora bokmässan.
Reklamvärdet bör vara betydande. Synd att
politikerna denna gång lyste med sin
frånvaro.
|
|
Glada besökare. Fröding-sällskapets Barbro och Anders Järliden på tillfälligt besök i Värmlandsmontern i samtal med Värmlandsbokhandelns Birgitta Rosén. Foto: Lena Sewall
18−20 november Värmländsk bokmässa
Bengt Åkerblom rapporterar:
Så
105 författare, förlag, bokhandlare,
antikvariat, föreningar m.m. hade anmält sitt
intresse av ha ett bord eller två under 2011 års
Värmländska bokmässa, som för första gången i
sin historia skulle pågå i dagarna tre och inte
bara två, som varit modellen sedan starten 1999.
Enligt monterchefen själv, alltså
Anita Andersson,
måste antalet utställare varit rekordmånga.
Antalet medverkande på scenen uppgick också de
till 100 eller nära på, måhända nytt rekord
också det!
Självklart ställde Föreningen
Värmlandslitteratur upp även detta nådens år för
att sälja både egna och andras böcker. En annan
viktig uppgift var att belöna vinnarna av
föreningens och Värmländska Författarsällskapets
novellpristävling och att medverka vid
utdelandet av Region Värmlands
litteraturstipendium, som i viss mån är en
föreningens angelägenhet.
Tillsammans med
Värmländska Författarsällskapet hade föreningen
under året för tredje gången i sin historia
anordnat en novellpristävlan. Denna gång på
temat Upplevt i Värmland.
|
|
|
|
Novellpristagare. Från vänster Gunnar Odhner, i mitten Lena Böving och längst till höger Christl Franz.
En jury bestående av Gun Berger, Eva Fredriksson och MNikael Johansson hade kommit fram till att Kängurun var den allra bästa och dess författare, Gunnar Odhner, Högboda, kunde således belönas med första priset på 5 000 kr.
Juryn anser att ”den vinnande novellen Kängurun är en dråplig historia, där realism och stôllighet blandas på ett oemotståndligt sätt – med andra ord en riktig värmländsk skröna!”
För novellen Brudstenen belönades Christl Franz, Arvika, med andra priset på 3 000 kr.
Om Christls novell Brudstenen skriver juryn att ”dåtid möter nutid i denna bildrika och välgestaltade novell där kärleken men även vänskapen kontra ovänskapen mellan två bröder är två genomgående teman.”
Lena Böving, Kristinehamn och Bromma, fick 2 000 kr för den tredje bästa novellen, Kom hem mamma!
Om Lenas novell skriver juryn slutligen att ”den på ett mycket övertygande sätt skildraren 15-årig flickas tankar om sin frånvarande mamma. Med säker språkkänsla och stor kreativitet återges ur flickans perspektiv alla de motstridiga känslor hon erfar när hon ska träffa mamman för första gången på snart tre år: ilska, sorg, saknad, längtan och kärlek.”
Tyvärr hade Lena Böving inte möjlighet att komma men tävlingens etta och två var däremot på plats, erhöll kuvert med ett antal kronor i och ett vackert diplom, signerat Anita Stjernlöf-Lund.
Som ett slutresultat av tävlingen hade föreningen och VFS utlovat att de 14 bästa novellerna skulle samlas och ges ut i en antologi. Dagen innan bokmässan skulle förklaras invigd kunde Anita Andersson, som svarat för produktion och formgivning, leverera 150 ex. av boken, Upplevt i Värmland.
Boken rönte genast stor efterfrågan, vilket delvis säkert kan förklaras av att omslaget var av synnerligen säljande slag, en ”hästmålning” av Thomas Christenson. Få kan hästar som han och målar så färgstarkt som han.
Förutom pristagarna hade följande tävlingsdeltagare till den grad vunnit juryns gillande att de fått med sina bidrag i antologin: Lena Böving (med sitt andra bidrag!), Patrik Centerwall, Victor Estby, Ulrika Hjertstrand, Henry Nilsson, David Liljemark, Elin Olausson, Bertil Olsson, Theres Sjöblom Wittgren, Lennart Sundin samt Lars Österdahl. Alla fick var sina fem ex av den fina boken och nästan alla var på plats.
Tilläggas ska att vid mässans slut fanns endast några få ex kvar av vår fina antologi. Antologier av det här slaget brukar inte ha någon åtgång att tala om och den erfarenheten fick oss i föreningen att beställa en – uppenbarligen – för liten upplaga.
Årets mottagare av Region Värmlands litteraturstipendium var som framgår ovan Sven Smedberg och Torbjörn Sjöqvist. Vem eller vilka som fått stipendiet meddelas i Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg men det delas alltså inte ut förrän på Värmländska bokmässan! Årets stipendiater delade på stipendiet och fick alltså fick 25 000 var. Den sistnämnde för sin forskning beträffande Selma Lagerlöfs bror Johan, som resulterat bl. a. i boken Kära syster! Jag tyckes hafva otur i allt. I en längre artikel i Spår och speglingar (Lagerlöfstudier 2011) redovisar han hur brodern återkommer i hennes författarskap i olika skepnader.
Sven Smedberg utsågs också till Årets Värmlandsförfattare av en jury, som i vanlig ordning bestod av representanter från Region Värmland, Värmlands Museum och Föreningen Värmlandslitteratur. Utmärkelsen Årets Värmlandsförfattare instiftades 2003, på dåvarande montergeneralen Lena Sewalls initiativ, och första mottagare av denna förnämliga titel var Inger och Lasse Sandberg.
Sven Smedberg är en sedan länge en etablerad lyriker. Under 2010 utgav han inte bara en diktsamling, Strandbarnet, utan också två ovanligt gedigna fackböcker, Klässbols linneväveri – att väva sin historia och Zetterquist en krönika om den värmländska musiker- och konstnärssläkten. Valet av Årets värmlandsförfattare gav sig självt i år så att säga!
Bokmässan ”tjuvstartade” f.ö. redan på torsdag
kväll med ett framförande av Wermlandsensemblen
av En sång som fallerar,
som bygger just på ett verk av Årets författare,
diktsamlingen
Allhelgonanatt,
om ett Mangskog i grekiskt gudomlig belysning
med inslag av Gustaf Fröding! Recitatör var
förstås författaren själv.
Motiveringen till den fina utmärkelsen lyder
sålunda:
För en framstående författargärning som spänner
från mångtydigt lärd poesi i den modernistiska
traditionen till välformulerat kunskapsfyllda
skildringar av fascinerande framgångssagor ur
den västvärmländska kulturens rika arv.
Den Värmländska Bokmässan är förstås till i första hand för att underlätta mötet mellan läsare och böcker, som det utges allt fler av varje år, och har snart varje hemman fått sin historia dokumenterad – fast det sistnämnda är förstås en betydande överdrift. Men, lika mycket innebär bokmässan möten med gamla bekanta, litteraturintresserade människor, och återseendets glädje står högt i taket och tillsammans slår vi ett slag för värmlandslitteraturens fortsatta blomstrande!
Men vi gör också nya bekantskaper, författare,
som till slut vågat sig på att plocka fram sina
litterära mödor ur byrålådan, och – inte är så
sällan är det så – gjorde alldeles rätt däruti –
t.ex. förre stinsen i Högboda, Mats Jansson
Hägg, som i
Stinsliv – ett öde på villospår
ger oss en humoristisk skildring av livet som
tågklarare för tio, tjugo år sedan, då tåget
stannade vid flertalet stationer. (Lika rolig är
nog inte fortsättningsboken,
Ful i mun,
men det har sina skäl).
Mest såld bok på mässan var säkert
Lena Sewalls
Mina godaste julrecept,
som författaren tror att hon sålde cirkus 300
ex. av! Tyvärr var inte föreningen säljare av
denna bestseller men vi sålde rätt många ex. av
vår fina lilla antologi
Upplevt i Värmland
(se nedan!), uppskattningsvis ett femtiotal –
med hjälp av Värmländska Författarsällskapet,
vilket alltså innebär att inte mycket återstår
av upplagan.
Näst mest såld bok vid vårt bord var en särling i värmlandslitteraturen, Mats Parners Virtuoser med blick för talens magi!
Att mat- och kakböcker går bra besannades åter igen! Av Trefaldighetskyrkans 100 sorters kakor sålde vi alla tio ex vi tagit med oss till mässan i Göteborg och nästan lika många i Karlstad! Andra böcker, som förtjänat mycket bättre, sålde dåligt eller inte alls.
Ett ständigt sorgebarn har Barnmark av fotografen Mikael Andersson och Göran Tunström varit för oss; en underbart fin fotobok från en barnkoloni i Dalarna på 1980-talet – med tidigare inte publicerad text, skön poesi närmare bestämt, av ingen annan än GT. Vackert och nostalgiskt!
En bok som vi gärna sålt fler ex. av var
Bengt Berglinds
Parkleksteatern. Kultur på barns och ungas
villkor mellan 1984 och 2011
Även den som inget visste om denna verksamhet
blir nyfiken och bläddrar gärna i det proffsigt
designade häftet, som vittnar om en kär
teaterlek, som säkert varit mången, både ung och
gammal, till stor glädje och av utvecklande
betydelse för de förstnämnda. Ansvarige
”teaterdirektören”
Bengt Berglind
skriver i ett kort förord bl. a. att ”nu när det
är dags att göra ett bokslut för
Parkleksteatern, efter 27 underbara och
arbetsfyllda år i ungdomskulturens tjänst,
känner stoltheten inga gränser och det känns
naturligtvis helt underbart på alla sätt att få
ha varit med på denna teaterresa.”
Flera synnerligen viktiga boknyheter såg dagens
ljus. Om Karlanda, som hitintills saknat en
sockenbok, presenterades en väldig volym, på 584
sidor. Boken, som kort och gott heter
Karlanda socken,
är inte bara imponerade till omfånget utan ger
också ett tilltalande intryck. Den såldes vid
ett särskilt Karlanda-bord och om många gick åt
vet jag inte – de allra flesta presumtiva
köparna bor kanske inte i Karlstad – än. (Boken
kan beställas från bl.a. ICA Nära Hämnäs, 0573,
50002. Priset är 500 kr + porto. Till densamma
hör en CD med nära 3 000 sidors beskrivning av
socknens hemman. Något nytt i den värmländska
sockenbokens historia!?)
En annan viktig boknyhet på mässan var Sjöar i Värmland. Tillstånd och förändringar av Erland Stake. Vad kan vara så mycket viktigare för Värmland än dess sjöar? (Ja, kanske dess vattendrag och om det mäktigaste, Klarälven, har ju i höst kommit ett förnämligt verk från vårt universitet!) Erland Stakes bok är förmodligen den viktigaste i ämnet sedan baron Carl Cederström utkom 1895–97 med sin Wermlands läns Fiskevatten i fyra delar. (En raritet på bokmarknaden!) I boken redovisar han för förekomsten av all slags fisk i varje sjö och tjärn i Värmland. Man blir minst sagt förbluffad över hans ingående kännedom av det ”fiskala” livet i sjöarna. Håller den vetenskapligt? Ja, det vet undertecknad alls inte.
En annan synnerligen viktig boknyhet, som kom redan till Bok&Bibliotek i Göteborg, är den med den lätt förbryllande men tjusiga titeln Ljus över Värmland, författad av vår värmländske polyhistoriker Peter Olausson. Verket är en fortsättning på hans Vägar till värmländsk historia med undertiteln En arkivguide. En guide av samma slag är också den nya boken men den är också – och för den läsande allmänheten i synnerhet – En bildningshistoria, som undertiteln lyder den här gången. Det är den värmländska skolans historia som bl.a. tecknas i boken.
Föreningens bokbord.
Föreningens ständige sekreterare Erik Dahlberg
vid föreningens bokbord första mässdagen i
samtal med John Pettersson, Längst till höger
skymtar Gunnar Lidén.
Föreningen
Värmlandslitteraturs bord bemannades som vanligt
av de tvenne stöttepelarna
Erik Dahlberg
och
Birgitta Viking
men de var inte alldeles ensamma för på plats
var under flera pass också
Anita Meyer-Lie
och
Eva Fredriksson.
Ett nytt ansikte vid vårt stånd i år var
nyblivne medlemmen
Mats Parner,
matematiker och författare. Dessutom hjälpte
ordföranden till med viss försäljning men
framför allt med att betala gamla bokskulder –
från bokmässan i Göteborg – eller med att
återlämna böcker, som inte gått åt därstädes.
Hur mycket sålde vi då för under de tre
mässdagarna? Ja, en mycket grov och högst
preliminär uppskattning tyder på att vi sålde
för cirka 15 000 – vilket nog är aningen sämre
än tidigare år!
Den trettonde årgången var – föga oväntat – en
helt igenom lyckad tillställning. Allt gick som
smort under mässgeneralen
Anita Anderssons
alltid vakande öga. Antalet besökare uppgick
till 3 500, vilket innebär en viss ökning
jämfört med i fjol – kanske tack vare att mässan
nu blivit en dag längre s.a.s. Förmodligen är de
flesta utställare och – viktigare ändå –
besökare belåtna med den förlängda mässan.
Nyordningen med endast två scener får också
anses vara en lyckträff. För den vanlige
besökaren räcker det nog att ha två samtidiga
program att välja på. På det här viset fick
också varje talare en bra lokal, ostörd av
bruset från mässbesökarna!
Vi är säkert många som allaredan ser fram mot
nästa
Värmländska Bokmässa,
som med all säkerhet kommer att inträffa nästa
höst igen – fast däremellan kommer
Bok&Bibliotek, som också är värt ett besök i
dagarna fyra!
Geijerafton på Värmlands museum
Noteras ska kanske också att det den 19 juni var en minnesvärd Geijerafton på Värmlands museum fast inte i Föreningen Värmlandslitteraturs regi utan i Värmlands museums. Konserten var en av fyra med kammarmusik och poesi i serien Made in Värmland med den karlstadsbördige violinisten Anders Lagerqvist som konstnärlig ledare på Värmlands museum. I den andra konserten spelade Aniarakvartetten stråkkvartetter skrivna av värmländska tonsättarna Erik Gustaf Geijer och Albert Schnelzer. Skådespelerskan Stina Ekblad läste dikter av Erik Gustaf Geijer.
Anita Stjernlöf-Lund & Emil Jensen Frödingprisade
Inte bara Selma Lagerlöf är värd att hyllas. Den 22 augusti skulle Gustaf Fröding ha fyllt 150 år och i vanlig ordning hade Gustaf Fröding-sällskapet förlagt sitt årsmöte i anslutning till denna dag. Sällskapets lyrikpris, som delats ut sedan 1990 gick i år för första gången till en textskrivande musiker, Emil Jensen, som berättar för VF:s Lena Bonnevier att hans bok med Fröding-dikter alltid utgjort hans trogna sällskap genom åren, som är blott 36. Sällskapet utdelar också hedersmedaljer och en av dessa gick till en för Föreningen Värmlandslitteratur mycket känd person, Anita Stjernlöf-Lund. Flerfaldiga gånger har föreningen under årens lopp belönat henne i hennes egenskap av att vara outstanding som formgivare av böcker med värmländsk anknytning. Mycket riktigt får hon nu sällskapets medalj för ”sitt förtjänstfulla arbete med formgivning av flera av sällskapets årsböcker och för aktiv medverkan i det redaktionella arbetet i övrigt.”
Ellen Matsson Selma Lagerlöfpristagare 2011
d
Pristagare. Årets Selma Lagerlöf-pristagare, Ellen Mattson, mellan prisutdelande landshövdingen Eva Eriksson och jurymedlemmen Ingrid Elam. Foto: Marie Söhrman.
Ellen Matsson fick Selma Lagerlöfs litteraturpris 2011, med motiveringen: »... för en sällsamt suggestiv, starkt sinnesmättad, raffinerad berättarkonst, som i Selma Lagerlöfs anda ställer romanen tätt intill livskänslans flöde, människans tillblivelse i sitt inre landskap.«
Krister Gustavsson belönad av Svenska Akademien
Diplomerad. Krister Gustavsson tar emot diplomet som visar att han fått Svenska Akademiens bibliotekariepris. Foto: Eva FredrikssonFörfattaren, bibliotekarien, kulturjournalisten och litteraturkritikern Krister Gustavsson fick 2011 Svenska Akademiens bibliotekariepris − 50 000 kr. Under åren 1987 - 1999 då Krister Gustavsson var bosatt och verksam i Karlstad tillkom åtta av hans diktsamlingar. Sedan 1999 är han bosatt i Uppsala. Föreningen Värmlandslitteratur ber att å det hjärtligaste få gratulera Krister till det förnämliga priset, som delades ut på bokmässan i Göteborg. |
Lillan Augustsson dikthyllad
Inte är det ofta det diktas en dikt till en bibliotekarie eller bokbuss men den äran har vederfarits Lillan (eg. Ingalill) Augustsson, som i 34 år var bokbussbibliotekarie i Arvika, och hennes bokbuss. Vanja Fanon med rötterna i Glaskogen, något som hon skrivit om i boken Vid regnbågens fot, har i alla fall gjort det. Hon bor i Paris men somrarna tillbringar hon i Glava. Så lyder hennes dikt:
|
Kulturarbetaren Hon är glad Hon är hjälpsam och snäll Arbetar morgon till kväll På stadens bibliotek Med ett leende, allt går som en lek
Hon vet det mesta om böcker Kan tala värmländska tack vare sina rötter Diskutera bokval eller bara hjälpa till när du vet vad du vill
När hon med bokbussen till skogen ställer färden Glömmer hon gärna hela världen För en vacker blomma eller gren På sin barndoms dikesren
|
Bokbussens dag Visst är det idag den dagen lämnar ingen oberörd Ingen är rädd att bli störd Mår de bra mår de dåligt De väntar så tåligt på DEN som i ur och skur förstått förena glad gemenskap med kultur.
|
Vanja Fanon September 2009
Ulf T Carlsson belönad med Rosenbergspriset
Ulf T. Carlsson, Kristinehamn, är en väl känd ornitolog. Han erhöll i somras Rosenbergspriset, vilket säkert är det finaste pris en fågelskådare kan få. Det delas ut till minnet av Erik Rosenberg, författaren till det klassiska verket Fåglar i Sverige, som han Ulf T. kallar sin bibel. Erik Rosenberg föddes i Visnums-Kil men tio år gammal flyttade familjen till Örebro. Han behöll emellertid kontakten med barndomsbygden, där han hade ett torp. Efter hans död 1971 utkom hans memoarer med den vackra titeln, Lockrop och vingsus, som alltså i någon mån är en värmlandsbok!
Jubilerande Bibliotekspantrar
|
|
|
Jubilerande pantrar. 95-åriga Lisa Möllerud deltog tillsammans med sin medhjälpare Marianne Nilsson i Bibliotekspantrarnas 20-årsjubileum. Det gjorde också Anne-Marie Björkenbeck, initiativtagare till Bibliotekspantrarna.Anne-Marie ses till höger på högra bilden tillsammans med Lena Berg-Carlsson. Foto: Lena Sewall.
Gratulationer vill Föreningen Värmlandslitteratur också framföra till Bibliotekspantrarna, pensionerade biblioteksanställda vid Karlstads stadsbibliotek och Länsbiblioteket, som söndagen den 10 april kunde fira 20-årsjubileum. Med på jubiléet var bland andra 95-åriga f.d. länsbibliotekarien Lisa Möllerud, som varit pensionär i 30 år, och initiativtagaren till föreningen Anne-Marie Björkenbeck, som humoristiskt och medryckande berättade om sin första dag på stadsbiblioteket och om åren som följde. Minnen berättade också f d kulturchefen Kjell Fredriksson med flera. Ett drygt 20-tal Bibliotekspantrar, som alla var och en på sitt sätt medverkat till att marknadsföra värmlandslitteraturen under sina yrkesverksamma biblioteksår, deltog i jubiléet och avnjöt den läckra laxbuffé som Bibliotekskaféet dukat fram.
Rum för Poesi & Prosa i Arvika
I den 100-årsjubilerande staden Arvika finns sedan 2011 en ombildad/nybildad litteraturförening, Rum för Poesi & Prosa. Första programmet för säsongen låter lovande: 3 Arvika-författare, Robert Kangas, Eva Thorstensson Landin och Maja Hjertzell, framträder då på Annas Cafébar, Magasinsgatan 8 – visserligen den 26 januari, men flera arrangemang utlovas med ”både etablerade och opublicerade författare, manliga och kvinnliga, unga och äldre, lokala och nationella”, berättar bibliotekarie Mikael Johansson på föreningens hemsida: www.rumforpoesi.se.
Med Selma försvinner också Åhs
Värmlandslitterärt mörker och ljus i Säffle
Nattsvart, men också ett par ljusglimtar. Så kan vi sammanfatta det värmlandslitterära läget i Säffle. Det riktigt nattsvarta hittar vi på Säffle bibliotek där värmlandsavdelningen till stor del förpassats till mörka arkivet. Det fina värmlandsrummet är tömt och på hyllorna trängs nu litteratur med signum I, dvs. konst, musik, teater och film – men inget värmländskt!
En tidigare bibliotekschef menade, att om det är något Säffle bibliotek ska vara bäst på så är det litteratur om Säffle. Från en helvägg i anslutning till gamla tidningsbordet fick Värmland 1997 ett alldeles eget rum. Med himmelsblå väggar och gråvita hyllor var värmlandsrummet en pärla i ”Årets bibliotek 1999”. Här fanns allt om Säffle, mycket om Värmland och dessutom en liten Tegnérhörna.
Nu tycks biblioteket vilja vidga vyerna, lyfta blicken från Värmland och spana ut i världskulturen. I det forna värmlandsrummet kan vi läsa om trasmattor, Cuba i konsten och Harriet Andersson. Någon direkt förklaring till detta bryska tilltag, att splittra värmlandssamlingen, får vi inte. Klart är dock att den lokalhistoriska litteraturen alltid toppar listan över de mest utlånade böckerna. Det lokala angår och berör!
Klart är också att värmlandsrummet var en utmärkt plats för den som sökte information om sin hembygd. Här hittade man inte bara de självklara standardverken, utan också Iwan Schymans klippsamling om Säffle, uppsatser och småskrifter – böcker som nu sällan kommer att se dagens ljus. Men allt står givetvis inte i magasinet. Värmland har nu en avdelning på signum N, tillsammans med Halland och Medelpad, ja, som vilket landskap som helst.
Visst har Säffle bibliotek helt plötsligt blivit en attraktion fattigare, lite mer slätstruket. 1999 blev biblioteket ”Årets bibliotek i Sverige”. ”Det lilla biblioteket som har något extra”, hette det i motiveringen.
Värmlandsrummet
var något extra! Nu finns det inte mer …
Ljusglimtar?
Jo, Säffle har begåvats med en bokhandel. När
staden häromåret förlorade sin boklåda var det
slutet på en 130-årig era. Historieböckerna
berättar om en hel rad bokhandlare i Säffle;
Melander, Jansson,
Fernlöf, Casenberg, Wester, Stenbeck
… Till dessa kan vi nu lägga namnet Österman.
Det är unge Johan
Österman som i maj slog upp portarna
till en högst personlig bokhandel. Redan namnet,
Röda Rummet, knyter an till historien, och det
gör också interiören i det 110-åriga
Telegrafhuset. Bokhandlare Österman gav sin
programförklaring i en intervju: ”Jag tänker mig
en gammaldags kvartersbokhandel på Manhattan.
Det ska vara en levande bokhandel där det händer
mycket och där människor kan möta likasinnade
och bli inspirerade. Folk har behov av att få gå
in och bläddra i en bok istället för att
beställa hem böcker från Internet.”
Och visst får man en särskild känsla när man
kliver in på det rutiga stengolv som en gång var
entrén till Säffles telegrafstation. Dagsfärska
tidningar, (att bläddra i), samsas med
bestsellers och mer udda titlar. Vi hittar också
det vi söker, hyllan med värmländsk litteratur!
Faktiskt kunde det vara ämnet för en universitetsuppsats; ”Hur påverkas läsvanorna på en ort, när sista bokhandeln slår igen, och hur påverkas utgivningen av lokalhistorisk litteratur när det inte längre finns någon bokhandel att sälja den i”. Men, som sagt, i Säffle är problemet löst!
Claes Åkerblom
Läs också FVL:s verksamhetsberättelse för år 2010
Sidan är senast uppdaterad 31 januari 2012
V
Bokrecensioner
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap
Vackrast 2010
Vackraste Värmlandsboken 2010.
Klässbols linneväveri av Sven Smedberg
formgiven av Leif Haglund.
Hedersomnämnd 1.
Sankta
Anna Jesu mormor av Monika Sjögren
Nordgren, formgiven av Anita Stjernlöf-Lund.
Hedersomnämnd 2. Nära stranden
med text och bild av Gertrud Samén
formgiven av Anita Stjernlöf-Lund.
Hedersomnämnd 3. Zetterquist
av Sven Smedberg, formgiven
av Lars Norrby.
Prisad formgivare. Lars Norrby.
Foto: Marie Söhrman.
Novellpristagare
Gunnar Odhner. Foto: Lena Sewall.
Christl Franz. Foto:
Lena Sewall.
Lena Böving. Foto: Privat.
Vid Görans grav
Vid Göran Tunströms grav.
t v Bengt Åkerblom på väg till
graven och t h Fryksdalens Gille
och prisbelönade Sunne manskör.
Foto: Andreas Tunström.
Utflyktsmål i maj
Stortorpet
i Långvak.
På kulturutflykten den 21 maj
besöktes Stortorpet i Långvak
där Samuel Johanssons verkstad
numera är en av två
kulturminnesskyddade byggnader
i Arvika kommun.
Ulla Nilsson, i mitten på översta
bilden, är femte generationen
som arbetar med lergods på
Stortorpet.
Väststuga i Långvak. Olle Zetterquist
f
ram målningar av konstnärshustrun
Denice.
Ateljébesök.
Jörgen Zetterquist visade
sin ateljé.
Glada resenärer. Aina Svensson
med två resenärer ända från
Stockholm.
Nöjd
ordförande. Olle Österling,
ordförande i Föreningen Värmländsk
kultur, var mycket nöjd med resan.
Litteraturafton
Konferencier.
Anita Andersson.
Medverkande. Berndt Andersson
Medverkade också.
Ragnar Magnusson.
I Värmlandsmontern
Bakom Anita skymtar Bengt Berg.
Foto: Lena Sewall
Torgny Karnstedt. Foto: Lena Sewall
Lars Andersson.
Foto: Eva Fredriksson
Mattias Aurell. Foto: Lena Sewall
Majgull Axelsson.
Foto: Eva Fredriksson
Bengt Berg. Foto: Lena Sewall
Ann Eriksson och Kylle Årling.
Signerar i Värmlandsmontern.
Foto: Lena Sewall
Birgitta Ivansson.
Redaktör för nya Karlandaboken.
Mona Kalin. Foto Eva Fredriksson
Torgny Karnstedt.
Foto: Lena Sewall
L
ars Lerin intervjuas avMikael Johansson, Foto: Lena Sewall
Ingrid Nordwall.
Foto: Eva Fredriksson
Ohlsson Jan R. Foto: Lena Sewall
Kicki Polleryd. Foto: Lena Sewall
Torleif Styffe. Foto privat
Alex Schulman. Foto: Lena Sewall
Louise Vinge. Foto: Eva Fredriksson
Intresserade. Peter
Höglund
med dottern Luisa längst fram
i bilden lyssnar intresserat.
Foto: Lena Sewall
Nöjd bokhandelschef.
Bengt Åkerblom med Sven och
Lillemor Erlander. Foto: Lena Sewall
Monterträngsel. När Lars Lerin
intervjuades av Mikael
Johansson var trängseln stor i
och utanför Värmlandsmontern.
Foto: Lena Sewall
Mötesplats. Värmlandsmontern
träffas många vänner. Här Per
Elam och Inger Sandberg.
Foto: Lena Sewall
Möte. Ulf Nordström och
Torgny Karnstedt.
Foto: Eva Fredriksson
I arbetstagen. Håkan Hagegård i
Värmlandsmonterns arbetsskrubb.
Foto: Eva Fredriksson