Kjell "Keeper" Emanuelsson

Personligt: Född 1940 i Arvika där han avled den 3 april 2022. Efter folkskolan blev Kjell Emanuelsson, eller "Keeper", som han vanligen kallades,  journalist och idrottshistoriker. I många år arbetade han på Arvika Nyheter, på senare år som frilans, och var också redaktör för Värmlands Idrottshistoriska Sällskaps kvartalstidning VIS-aren, av många experter ansedd som landets förnämsta idrottshistoriska tidskrift. Han var också  emigrantforskare och gjorde ett flertal  amerikaresor i utvandrarnas fotspår. Även hembygden var  ämne för hans forskning. Föreningshistoria var ett annat intresseområde.  Personporträtt var också en  av "Keepers" specialiteter. 

Litteraturgenre: Facklitteratur och självbiografi.

Utgivna böcker: 


Blomskog i Amerika. Blomskogs hembygdsförening 1990.

Åmotfors IF 75 år. Åmotfors IF 1990.

Edane Golf 60 år. Edane Golf 1992.

Arvika Segelsällskap 100 år . Arvika segelsällskap 1993.

Blomskogs hembygdsförening 10 år (tillsammans med Erik Mossberg & Sonja Liljegren). Blomskogs hembygdsförening 1993.

Värmlands Fotbollförbund 75 år. Värmlands fotbollförbund 1993.

Bengtsfors IF 75 år.  Bengtsfors IF 1994. 

Värmskogs Sportklubb 50 år. Värmskogs sportklubb 1994.

Arvika Gymnastikförening 75 år. Arvika gymnastikförening 1995.

Inte bara Keeper. Eget förlag 1996.

Det var dans ... Värmländsk dansbandshistoria (tillsammans med Jan Larsson). Eget förlag 1998.

"Heja Feskevik!" . Fiskeviks idrottsförening 1999.

Mitt Minnesota och nitton stater till. Eget förlag 1999.

Det vackraste huset. Eget förlag 2001.
Billingsfors IK 1906-2006. En legendar i svensk fotboll. Billingsfors IK 2006.

Utmärkelser: Värmlands läns landstings folkrörelsestipendium 1994.

Övrigt: Höll många föredrag i ämnena: "I de första svenska invandrarnas fotspår - erfarenheter från 16 resor och 30 amerikanska stater",  "Värmländsk idrottshistoria", "Journalistliv" och "Kampen mot och seger över spritmissbruket"

Var sommarpratare 2008 i P4 Värmland.

Vid barndomshemmets port

Sommaren 1996 hade jag just Lyckan (!) att få återuppleva en vecka i det gamla barndomshemmet. Det var 53 år sedan senast och tårar föll när jag gick in över dess tröskel igen och försökte minnas - och verkligen gjorde det.
      Min äldsta syster Anitha, 55, är också född på "Löcka". Jag minns när hon var ett år gammal och jag hade stoppat en knapp i hennes mun. Lyckligt nog upptäckte mamma i tid att Anitha höll på att få knappen i halsen och kvävas.
      Jag minns mammas förtvivlan och hur hon sprang med Anitha genom skogen och skrek att någon skulle ringa efter en ambulans. Närmaste grannarna bodde en halv kilometer bort. Under språngmarschen lyckades mamma att med fingrarna i Anithas svalg få henne att kräkas upp knappen. Jag minns hur tillskyndande grannar tog hand om dem och sedan ambulansen kunnat avbeställas hjälpte dem tillbaka till "Löcka".
      Själv förstod jag genom uppståndelsen att jag ställt till med något allvarligt och hade gått och gömt mig i vedboden.
      Några allvarligare bannor som straff kan jag däremot inte minnas att jag fick när jag väl hittades i min förtvivlan där inne i vedboden. Mer än att "lova att aldrig göra så mer". Möjligen var det just för min visade ånger som jag kom så lindrigt undan.
 

Andra minnen från barndomsåren:

Hur vi hörde bomberna över Oslo, mörkläggningen, överflygningarna av både tyska och engelska flygplan, militären på gårdarna runt om i Högvalta, när pappa kom hem på permission från beredskapstjänst utefter gränsen, att en gång i veckan få åka med mamma på pakethållaren in till Arvika och handla, samlingen runt radioapparaten som både nöje och allvar. ...
     När vi första fredsåret 1946 flyttade från Högvalta - då från granngården Solbacka - till Arvika. Det kändes som en resa långt ut i världen.

Ur Inte bara Keeper