Föreningen Värmlandslitteratur - böcker om Värmland

Elisabet Härenstam

Elisabeth Härenstam. Årets Värmlandsförfattare 2019. Foto: Lena Sewall

Personligt: Elisabet Härenstam är född 1944 och uppväxt i Segerstad utanför Karlstad. Hon har arbetat som lågstadielärare, lärarutbildare och berättare. I Segerstabyns skola, där hon arbetade tills skolan lades ner, var musik, bild, drama och litteratur ett bärande element i undervisningen, och kultur, också i ett internationellt perspektiv, en naturlig del i skolans arbete. Elisabet Härenstam har engagerats av Skolverket för att skriva om sitt sätt att arbeta med barn om kultur i skolan och sin syn på kunskap och lärande.

Författarskap: I många år reste Elisabet Härenstam tillsammans med sin man, Kjell Härenstam, f d professor i religionsvetenskap vid Karlstads universitet, varje år till Indien för att handleda de lärarkandidater från Universitet i Karlstad som gjorde sina examensarbeten i Varanasi och Dharamsala. I samband med en sådan resa till Dharamsalaresa 1995 mötte Elisabet Härenstam laman Pema Dorjee, dåvarande rektor för TTC, den tibetanska lärarutbildningen i Indien. Denne visade sig vara en mycket god berättare och delgav Elisabet många tibetanska sagor. En av berättelserna visade sig vara alldeles sann. Den handlade om Pema Dorjees eget liv som nomadpojke i Tibet, strax innan han 1959 flydde från landet.
Elisabet fick fria händer att skapa en berättelse som kunde förstås av svenska barn. Det blev boken Det var en gång en sjö, som tillkom i ett samarbete mellan Skapande Centrum vid Högskolan i Karlstad och Mediepedagogiskt Center vid Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad.

Det var en gång en sjö illustrerades av den välkände tibetanske konstnären och tankamålaren Tashi Topden. Bokens layout är ett arbete i kursen Grafisk Form av eleverna Anna Carlsson och Maria Hedin under ledning av Eva Akre. Förordet till boken, som kom 1997, skrevs av Dalai Lama. Boken har översatts till tibetanska och tack vare många enskilda människors personliga insatser och ekonomiska stöd kunnat tryckas och delas ut till de tibetanska skolorna i exil.

Efter att ha skrivit tre uppmärksammade och uppskattade böcker från Tibet och Indien bytte Elisabet väderstreck och hälsade på i den östgrönländska verkligheten i boken Havets mor, illustrerad av barn vid skolan i Kulkusuk.

Myten om Havets mor är känd och älskad av inuiter överallt, vare sig de lever moderna liv i städerna eller bor isolerat på någon av de många platser, som fortfarande finns i den arktiska delen av världen.

Till Årets Värmlandsförfattare 2019 utsåg juryn Elisabet Härenstam. Motiveringen till priset lyder:

Hon samlar på berättelser; myter, sagor, legender som hon vill delge barn och vuxna. Dessa livstolkande berättelser förklarar hur vi ska leva för att vi och jorden ska må bättre. Med sina böcker vill hon inge hopp och förtröstan. För detta angelägna och mångåriga arbete utses Elisabet Härenstam till årets Värmlandsförfattare 2019.

Litteraturgenre: Faktaböcker samt bilderböcker för barn och vuxna

Utgivna böcker:
Dikter från Segerstabyns skola, red., Segerstabyns skola 1992

Det var en gång en sjö. Skapande centrum, Högskolan i Karlstad 1997

En enda rödklädd unge. Ill. Dhondup Sonam.Heidruns 2003.

Berättelser om Ganesha. Heidruns 2006.

...där min blick svävar. Red. Ill. Elever i Segerstabyns skola. Kulturskolan, Karlstad 2008.

Havets mor. Heidruns 2011.

Tanketurer till Gud. Bild, text & form 2019.

Medverkan i antologier:
Folkskolan 150 år - Bildning och demokrati. 3V-förlaget 1992
Människan, konsten och kunskapen. Högskolan i Karlstad 1996

Översatt till: Tibetanska

Utmärkelser:

1992 Svenska Akademiens svensklärarpris,

1997 Karlstad kommuns kulturpris till Gustaf Frödings minne

2019 Årets Värmlandsförfattare

Sju linjer

Det var en gång en sjö som lyste och blänkte blå, långt långt borta på Världens Tak, i ett land som heter Tibet. Den sjön var så spegelklar, att fåglarna som flög över den, i svindlande ögonblick inte visste vad som var upp eller ner, himmel eller sjö, spegling eller verklighet.
Alldeles nere vid strandkanten låg Pema på rygg i gräset och följde de vita molnens väg. Han smakade på ett vårgrönt strå, höjde sig på armbågarna och såg ut över sjön. Sjön gav honom ett blått ögonkast och Pema log tillbaka.
Du har säkert själv legat på rykigg i gräset så där som Pema, tittat upp mot himlen och funderat och tänkt. Annars måste du pröva det så fort du kan. Då ska du få se hur molnen förvandlar sig och i lekar glider in och ut och om varandra. Då ska du få se hur de väver tunna slöjor av ljus, hur de tätnar och samlar sig. De formar sig till precis vad du vill. Och då hisnar du som Pema hisnade; över himlen, jorden och det spretiga gräset.

Snälla
snälla
Beskyddare av allt liv
rädda den här ungen

Låt honom leva
Låt honom flyga
låt honom skriva
tecken på himlen

Ur Det var en gång en sjö:

Sju linjer