Tomas Sköld

Så har vi kommit till slutet av denna bok. Vi har velat beskriva ett sätt att utveckla individer, grupper och organisationer. 
   När vi började arbeta med arbetslagen såg vi det som ett instrument för att hjälpa grupper att fungera bättre internt. Men det handlar också om gruppernas omvärld. Det går inte att särskilja arbetslagen från den organisation inom vilken de arbetar.
   Som i all organisationsutveckling gäller att en organisation består av en mängd unika individer med sina unika behov. Alla vill inte ha förändringar, alla vill inte ha delaktighet, få vill ta det fulla ansvaret.
   Vi tror att i framtiden är arbetslagen det trygga fundamentet och basen för förändringsarbetet.
   Vi hoppas att insikten kommer, att det är effektivare att behålla medarbetares förtroende än att göra sig av med dem, för att tillfredställa en marknads kortsiktiga vinstintressen.
   Vi hoppas att arbetstagare både tror sig om och tilltros mer.
   Vi hoppas att ledarskapet inriktas mot möjliggörande istället för skapande.
   Allt detta tar mycket tid. Vi hoppas att framtidens aktörer ska investera i den tiden. För i framtiden måste varje enhet fungera. Där är det inte bara en humanistisk princip att människor mår bra i sina grupper (arbetsmiljöaspekten), utan att det fungerar mellan organisationens grup per (effektivitetsaspekten).
   Det tror vi, men vet gör vi inte. Gustaf Fröding säger:

Det vissa det kända,
för mången som kallas profet,
för mig är, kanhända, kanhända
jag tror jag vet.