Stewe Claeson årets lagerlöfpristagare

Stewe Claeson. Årets mottagare av Selma Lagerlöfs litteraturpris. Foto: Kjell Sundström.

På Mårbacka tillkännagavs den 27 april vem som i år får Selma Lagerlöfs litteraturpris. Eva Fredriksson, som hade förmånen att få vara med vid detta celebra tillfälle, rapporterar:

   De inbjudna gästerna, alla med någon ”litterär värmlandsanknytning” med landshövding Kenneth Johansson i spetsen samlades i Mårbackas kapprum och av stiftelsens ordförande, Ulla Norrman, fick vi veta att den hemlige pristagaren satt och väntade uppe i biblioteket.
   Spännande var det att gå uppför trappan och på vägen försöka gissa vem vi skulle finna vid Selmas skrivbord.

   Min överraskning var stor! Min första tanke var nämligen: har verkligen inte han fått priset tidigare? Nej, faktiskt inte. Men nu var det dags! Priset går till Stewe Claeson med följande motivering:

” för ett författarskap som undan för undan, med stilistiskt mästerskap och vidsträckta kunskapsfält, har lyssnat in romanens hemspråk i det ovissa, pågående, mot livet öppna.”

   Region Värmland bjöd sällskapet på en härlig lunch i Mårbackas matsal och hela dagen blev för mig mycket minnesvärd. Jag har läst många av Stewe Claesons böcker, dock inte alla. Nu skall det bli fler! Rekommenderas!

Innehållsrik världsbokdag

Världsbokdagen har firats världen över sedan tjugo år tillbaka den 23 april och sedan drygt tio (kanske femton år?) tillbaka har Värmländska
Författarsällskapet och Karlstads stadsbibliotek passat på att göra detsamma i biblioteket.

   Årets världsbokdag bjöd i vanlig ordning på ett starkt program med
ett tiotal författare inklusive Rune Blidh, poeten och trubaduren på både
svenska och värmlandsmål.

   Efter att bibliotekschefen Åsa Hansen hälsat välkommen fick dagen en riktig rivstart med ett föredrag av Inga-Lill Emilsson, som forskat i sandlådans betydelse för våra barn.

   Nästa författare var Erik Bengtson, som hade översatt rektor Jonas Ullholms invitationstal, som förstås var på latin, vid invigningen av Gamla gymnasiet i Karlstad 1759. Det är minst sagt märkligt, framhöll Erik, att Karlstad, en håla på 800 innevånare, kunde resa denna palatsliknande byggnad, kanske den mäktigaste läroverksbyggnaden i Norden! Märkligt nog försågs den dessutom med en lanternin på taket. Det var inte i läroverksledningens smak men byggandet av den genomdrevs av lektorn Erland Fryxell, som var en hängiven astronom.

   Erik Bengtson följdes av Karina Johansson, som i dagarna utkommit med sin tredje ”mysdeckare”, som liksom de tidigare böckerna utspelas i Sunne – till glädje för – inte minst – alla med anknytning till orten, ”Fryksdalens pärla”, som den kallas. ”Diagnosen fick mig att börja skriva” hade hon som rubrik på sitt framträdande. Sjukdomen hon åsyftar heter Addisons sjukdom (Efter Thomas Addison, som skrev om den 1855). Ett felsteg eller två heter den nya boken. Dessutom medverkar hon med en novell i en antologi, Addison-föreningen nyligen givit ut.

Nästa man på plan var Per Henrik Magnusson, som läst Arthur Koestlers Den trettonde stammen (på svenska 1992), där han förfäktar den teorin att en stor del av nuvarande Ukraina var befolkat av khazarer, ett folk som på 700-talet skulle ha övergått till judendomen. Intressant och säkert en nyhet för de flesta!

   Tim Sterner heter en ung poet, som sedan äntrade scenen. Han gjorde intryck med sina dikter, som han framförde med känsla och allvar.

   Sista författaren på programmet stod Gunilla Strandberg, som talade om att läraungdomar” litteratur genom litteratur”. Hon menade att ungdomsböckerna i allmänhet gick alltför mycket i moll. Själv kom hon ut i fjol med en tonårsskildring, som hon kallat Jag älskar dig, skrek jag. Det är en mycket rolig ungdomsbok, ovanligt fri från svårare konflikter, men, som sagt, högst underhållande. Ett extra plus förtjänar författaren för att hon lyckats smuggla in Selma Lagerlöf i handlingen, eller,, rättare sagt, Gösta Berlings saga, som säkert kan fängsla även nutidens ungdom i rätt framförande.

   En mycket givande, innehållsrik världsbokdag i år igen! Glädjande för en
medlem av Föreningen Värmlandslitteratur var att länets två stora drakar
uppmärksammade den ”dagen” och debutantpristagarna så väl, fast synd att det skedde på bekostnad av övriga författarframträdande. Stort tack till
framför allt Värmländska Författarsällskapet och presentatören Birgitta
Leander. Vi ser fram emot nästa års världsbokdag

Karlstaddag i april

Temat för dagen var ”Ett samtal om Karlstad på 1900-talet – några nedslag.” Sex föredrag stod på programmet, som lockade 50 till 100 personer – färre ju längre dagen led!

   Mest underhållande var Erik Bengtson,, som talade om ”Biskop Eklund och Karlstad”. Dåtidens biskopar var ofta färgstarka och det gällde i hög grand J.A. Eklund, skomakarsonen från Västergötland, som i förstone hade rätt låga tankar om värmlänningarna – fast Selma Lagerlöf kom han ändå på god fot med, trots att han inte gillade hennes författarskap!

   Bengt Schüllerqvist berättade om Litteraturklubben, som hans far, läroverksadjunkten Erik S., ledde under några decennier i mitten av 1900-talet. Han kom bl.a. in på Reidar Nordenbergs betydelse för klubben. Reidar kom att betyda mycket för kulturlivet i Karlstad som filmrecensent, som ansvarig för Karlstads filmstudio, som författare och litteraturskribent m.m.  

   Andreas Hansen berättade med hjälp av många bilder om Stora torgets förvandling under åren och Per Eiritz och Anders Blomkvist samtalade om KMW, som den sistnämnde nyss utkommit med en bok om, den första om denna fabrik som betytt så mycket för Karlstad.

   De två sista föredragen svarade Gunvor Nyman och Kjell Fredriksson för. Gunvor berättade om Kvastpartiet, som under Göran Bengtssons ledning kom att betyda mycket i Karlstads politiska liv på trettio- och fyrtiotalen. Partiet erövrade som mest 7 platser i fullmäktige, Säkerligen Karlstadsbornas tack för de avslöjanden om korruption och ekonomiskt ”slarv” bland framstående politiker, som Bengtsson tagit fram i ljuset.

   Kjell Fredriksson talade under rubriken ”När världshistorien kom till Karlstad – ett 70-årsminne.” I juli 1945 kom nästan 300 judiska kvinnor från koncentrationslägret Bergen-Belsen för att få vård i Karlstad. Herrhagsskolan hade iordningsställts för ändamålet. De flesta judinnorna led av TBC och flera avled under det dryga halvåret de vårdades i Karlstad och begravdes då på Karlstads judiska kyrkogård

   Avslutningsvis kunde konferencieren Kjell Fredriksson, tillika initiativtagaren till ”dagen”, avsluta med att bl.a. berätta att Karlstadshistorikernas förslag att kommunen skulle ge ut en bok om Karlstad under 1900-talet resulterat i att kultur- och fritidsnämnden äskar 700 000 per år för ändamålet under perioden 2016 – 2018 och nämnden själv skulle för samma tid bidra med 300 000 kr per år under samma period.

Tunströmdag  i Sunne

Årets andra Tunström-dag ägde rum i Sunne, ”köpingen”, som Göran skrivit

så mycket om. Den här gången vara det biblioteket i Sunne, som stod för arrangemanget och programmet, en föreläsning av Leif Blom om en ganska okänd bok, Stormunnens bön,  av Göran Tunström, som utkom 1974 och var garanterat ”Sunnefri”!

    Leif Blom med rötter i Säffle var nu pensionär men hade arbetat som barnläkare och endokrinolog. På äldre dagar hade han börjat studera spanska. Det var i den egenskapen han skrev en uppsats om diktatorslitteraturen i Sydamerika. Hans opus hade faktiskt laddats ner 1 500 gånger och intressenterna fanns förstås i Latinamerika till största delen!

   Romanen blev lite uppmärksammad när den utkom 1974. Bokens

Stormunnen är den högste kyrklige dignitären i diktatorns, Storbukens, rike,

fast avsatt av denne. Storbuken får veta att Bismarck, som han inbillar sig är en kollega till honom, hotas av sina fiender och känner sig genast hågad att med hela sin armé skynda till denne Bismarcks hjälp. Roligt, mystifierande. Magisk realism kanske? Intressant föredrag om en alltför okänd bok. Tyvärr hade bara ett tjugotal åhörare infunnit sig – fler hade nog kommit om det handlat om någon av Görans Sunneböcker!

Grattis  Lilla Spöket!

1965 utkom för första gången Inger och Lasse Sandbergs Lilla spöket Laban. Förlaget Rabén&Sjögren kommer att uppmärksamma 50-årsdagen med en nyutgåva av boken” i en elegant formgiven lyxutgåva”, skriver Mats Dahlberg i NWT av den 26 november 2014. Men, men berättar han, Laban föddes redan 1958 som en tröstberättelse för att lugna mamma och pappa Sandbergs son Niklas!

Kokboksgrattis!

Många gratulationer till ICA bokförlag, skribenten Åke Persson, köksmästaren Christoffer Schyman, Almars krog utanför Karlstad, och fotografen Bruno Ehrs, som den 9 juni, vann kategorin Bästa översättning på kokböckernas Oscarsgala, Gourmand World Cookbook Awards, i Yantai, Kina. Och grattis också till landshövding Kenneth Johansson, som tog initiativ till boken!

   Det gjorde vi också i år –  i Biskopsgården den 12 maj 2015 – då den vackra salongen en trappa upp var fylld nästan till bristningsgränsen. Väl över 40 personer hade kommit för att höra Görans bror Andreas Tunström berätta om Göran som resenär och systern Margareta Tunström läsa texter av honom.