Martin Bärjed

Martin Bärjed. Foto: Privat

Personligt: Martin Bärjed är före detta flottningsarbetare, musiker och lokalredaktör för tidningen Värmlandsbygden. I dag arbetar han som legitimerad psykolog. För några år sedan vände han blicken åter mot skrivandets värld. Romandebuten skedde 2017. Då publicerades den första delen av vad som kom att bilda trilogin Saga från ett skogsbryn. Hösten 2018 gavs den fristående andra delen ut: Saga från ett skogsbryn – Vådeld. Den tredje och avslutande delen – som bär undertiteln Återväxt – kom ut 2020. Martin är uppvuxen i Karlstad men bor i dag i Kil. Under sina år som journalist ansvarade han för lokalredaktioner i norra Klarälvdalen och i Västra Ämtervik.

Litteraturgenre: Romaner, spekulativ fiktion, fantastik, naturromantik, äventyr.

Författarskap: Några röster om Saga från ett skogsbryn-böckerna:

Det är lite Games of thrones möter Gösta Berlings saga över det hela (...) Det är stundom svart och hotfullt i de myllrande berättelserna. Men inte hopplöst. Det värmländska skämtlynnet lyser ideligen upp mörkret. Tidningen På jobbet

Ofta hör man en röst som är helt egen och följaktligen inte hörs någon annanstans i den svenska samtidsprosan. Klas Östergren, författare, efter läsning av manuset

Även om han gör bruk av romanformen så hör Saga från ett skogsbryn-projektet absolut hemma i den muntliga, värmländska berättartraditionen.

Bengt Berg, poet, författare

I sanning ett märkligt alster, och jag måste erkänna att jag blev fascinerad, både av den språkliga och den innehållsliga påhittigheten (…) Inblickarna i en ’bokstavsmänniskas’ psyke känns ruggigt övertygande.

Catharina Grünbaum, språkvårdare, skribent

Med andra delen i serien Saga från ett skogsbryn har Martin Bärjed skapat sig en plats inom en fantasirik genre som kan kallas fantastik, realistisk fantasy eller spekulativ fiktion.

Värmlands Folkblad

Utgivna böcker:

Saga från ett skogsbryn – Rotskott. Visto förlag, 2017.

Saga från ett skogsbryn – Vådeld. Visto förlag, 2018.

Medlem av: Värmländska Författarsällskapet, Föreningen Värmlandslitteratur.

Hemsidor:  Facebook: Saga från ett skogsbryn

Kontakt: E post: skogsbryn@telia.com

Skrivet om:

Björn Lidberg. Om ett Värmland efter anastrofen. Värmlands Folkblad 2018 11 16

Johanna Rickan. Humor med allvarlig klangbotten. Värmlands Folkblad 2017 06 09 

Övrigt: Saga från ett skogsbryn utspelar sig dels i ett framtida Värmland, som minner om ett gammaldags bondesamhälle; man gör här fynd från vår tid och fogar in dem någorlunda vettigt i tillvaron – eller misstyder fynden gravt. Dels äger berättelsen rum i en mer närliggande framtid, en i vilken samtidens trender skruvats upp ytterligare några varv. Sammanvävningen av de bägge förloppen bildar intrigen i berättelsen. Den värmländska landsbygden i allmänhet och finnskogen i synnerhet ligger författaren varmt om hjärtat, något som satt sitt märke på Saga från ett skogsbryn.

Ur Saga från ett skogsbryn – Vådeld:

Himlen hade gått upp om morgonen näck. Strax verkade hon emellertid blygas för betraktarna där nere i Värmelandet, vilka nu under en stund betraktat hennes bryderier i fråga om hon skulle skyla sig med den gråa klänningen eller den gredelina.

Det blev den djupvioletta.

Skogen mörknade som om natten hastigt fallit. Ett tordön rungade mellan bergen; himlens vrede över att man stirrat på henne i hennes klammerier visste inga gränser.

Och mycket riktigt sprack hon av ilska. Det i alla sömmar. Hela innanmätet föll ur. Himlen hade varit gravid med en sjö och nu hade hon hittat ett lämpligt landskap att sätta den till världen i. Utan hejd föll vattnet över det lilla sällskap som vi följer, och in i täta skogen måste medlemmarna störta. Dock undvikande de högsta träden, eftersom med ljungeldar, dunder och brak firade himlen den lyckliga nedkomsten.

Där nere måste jordebarnen skrika till varandra trots att de befann sig blott armslängder isär. Febrilt donade Grävarn med sin packning, som han ställt mot ett träd.

”Den förberedde överlever! Kom här, hjälp mig!”

Han började dra fram nånting ur sin kont. Mossgrönt var det, prasslade konstigt, regnet träffade det under obekanta läten … en sorts plagg? Fram kom en duk av ett slag som få på Axels sida Suma skådat. Genast stack den för blåsten, vilken företog sig blixtraider genom skogen, och alla fyra måste gripa hårt i kanterna i det att det smattrade och smällde i duken.

Omsider lyckades de pressa ner den mot backen. ”Håll så!” befallde Grävarn, varpå han kilade runt och puttade upp stenar och lade grenar längs med sidorna.

Allteftersom kunde de släppa taget. Vindilarna försökte få grepp om det lösa sjoket i mitten för att slita loss hela rasket, men gick bet. Som genom ett trolleritrick fanns framför fötterna på dem ett värn mot regnet, och de kröp inunder.

Regnet hamrade duken som om det var en styggelse som måste

jämnas med marken, och vinden ryckte och slet i den och svepte

den omkring dem så att de hela tiden måste brotta till sig rum – men blötare blev de inte.

”Plastic!” ropade Kristin.

Axel, som i samma ögonblick kravlade förbi tätt intill henne, fick

uppleva första gången som hon visade Grävarn en

odelat uppskattande min.

”Plastic”, bekräftade Grävarn.