Martin Bärjed

Martin Bärjed. Foto: Privat
Personligt:
Martin Bärjed är före
detta flottningsarbetare, musiker och lokalredaktör för tidningen
Värmlandsbygden. I dag arbetar han som legitimerad psykolog. För
några år sedan vände han blicken åter mot skrivandets värld.
Romandebuten skedde 2017. Då publicerades den första delen av vad som
kom att bilda trilogin Saga från ett skogsbryn. Hösten 2018
gavs den fristående andra delen ut: Saga från ett skogsbryn – Vådeld.
Den tredje och avslutande delen – som bär undertiteln Återväxt –
kom ut 2020. Martin är uppvuxen i Karlstad men bor i dag i
Kil. Under sina år som journalist ansvarade han för lokalredaktioner i
norra Klarälvdalen och i Västra Ämtervik.
Litteraturgenre:
Romaner,
spekulativ fiktion, fantastik, naturromantik, äventyr.
Författarskap: Några röster om
Saga från ett skogsbryn-böckerna:
Det är lite Games of thrones möter Gösta Berlings saga
över det hela (...) Det är stundom svart och hotfullt i de myllrande
berättelserna. Men inte hopplöst. Det värmländska skämtlynnet lyser
ideligen upp mörkret. Tidningen
På jobbet
Ofta hör man en röst som är helt egen och följaktligen inte hörs
någon annanstans i den svenska samtidsprosan.
Klas Östergren, författare, efter
läsning av manuset
Även om han gör bruk av romanformen så hör Saga från ett skogsbryn-projektet
absolut hemma i den muntliga, värmländska berättartraditionen.
Bengt Berg, poet, författare
I sanning ett märkligt alster, och jag måste erkänna att jag blev
fascinerad, både av den språkliga och den innehållsliga påhittigheten
(…) Inblickarna i en ’bokstavsmänniskas’ psyke känns ruggigt
övertygande.
Catharina Grünbaum,
språkvårdare, skribent
Med andra delen i serien Saga från ett skogsbryn har Martin
Bärjed skapat sig en plats inom en fantasirik genre som kan kallas
fantastik, realistisk fantasy eller spekulativ fiktion.
Värmlands Folkblad
Utgivna böcker:
Saga från ett skogsbryn – Rotskott. Visto förlag, 2017.
Saga från ett skogsbryn – Vådeld. Visto förlag, 2018.
Medlem av: Värmländska
Författarsällskapet, Föreningen Värmlandslitteratur.
Hemsidor: Facebook:
Saga
från ett skogsbryn
Kontakt: E post:
skogsbryn@telia.com
Skrivet om:
Björn Lidberg. Om ett Värmland efter anastrofen. Värmlands
Folkblad 2018 11 16
Johanna Rickan. Humor med allvarlig klangbotten. Värmlands
Folkblad 2017 06 09
Övrigt: Saga från ett
skogsbryn utspelar sig dels i ett framtida Värmland, som minner om
ett gammaldags bondesamhälle; man gör här fynd från vår tid och fogar in
dem någorlunda vettigt i tillvaron – eller misstyder fynden gravt. Dels
äger berättelsen rum i en mer närliggande framtid, en i vilken samtidens
trender skruvats upp ytterligare några varv. Sammanvävningen av de bägge
förloppen bildar intrigen i berättelsen. Den värmländska landsbygden i
allmänhet och finnskogen i synnerhet ligger författaren varmt om
hjärtat, något som satt sitt märke på Saga från ett skogsbryn.

Ur Saga från ett skogsbryn – Vådeld:
Himlen hade gått upp om morgonen näck. Strax verkade hon emellertid
blygas för betraktarna där nere i Värmelandet, vilka nu under en stund
betraktat hennes bryderier i fråga om hon skulle skyla sig med den gråa
klänningen eller den gredelina.
Det blev den djupvioletta.
Skogen
mörknade som om natten hastigt fallit. Ett tordön rungade mellan bergen;
himlens vrede över att man stirrat på henne i hennes klammerier visste
inga gränser.
Och mycket riktigt sprack hon av ilska. Det i alla sömmar.
Hela innanmätet föll ur. Himlen hade varit gravid med en sjö och nu hade
hon hittat ett lämpligt landskap att sätta den till världen i. Utan hejd
föll vattnet över det lilla sällskap som vi följer, och in i täta skogen
måste medlemmarna störta. Dock undvikande de högsta träden, eftersom med
ljungeldar, dunder och brak firade himlen den lyckliga nedkomsten.
Där
nere måste jordebarnen skrika till varandra trots att de befann sig
blott armslängder isär. Febrilt donade Grävarn med sin packning, som han
ställt mot ett träd.
”Den förberedde överlever! Kom här, hjälp mig!”
Han
började dra fram nånting ur sin kont. Mossgrönt var det, prasslade
konstigt, regnet träffade det under obekanta läten … en sorts plagg?
Fram kom en duk av ett slag som få på Axels sida Suma skådat. Genast
stack den för blåsten, vilken företog sig blixtraider genom skogen, och
alla fyra måste gripa hårt i kanterna i det att det smattrade och
smällde i duken.
Omsider lyckades de pressa ner den mot backen. ”Håll
så!” befallde Grävarn, varpå han kilade runt och puttade upp stenar och
lade grenar längs med sidorna.
Allteftersom kunde de släppa taget.
Vindilarna försökte få grepp om det lösa sjoket i mitten för att slita
loss hela rasket, men gick bet. Som genom ett trolleritrick fanns
framför fötterna på dem ett värn mot regnet, och de kröp inunder.
Regnet
hamrade duken som om det var en styggelse som måste
jämnas med marken,
och vinden ryckte och slet i den och svepte
den omkring dem så att de
hela tiden måste brotta till sig rum – men blötare blev de inte.
”Plastic!” ropade Kristin.
Axel, som i samma ögonblick kravlade förbi
tätt intill henne, fick
uppleva första gången som hon visade Grävarn en
odelat uppskattande min.
”Plastic”, bekräftade Grävarn.
 |