Sten V. Brandberg

Personligt: Sten V. Brandberg  föddes 1909 i Håkanbol, Nysunds församling i sydöstra hörnet av Värmland och var alltsedan sin tidiga barndom bosatt i Kristinehamn. Efter realexamen 1925 arbetade han i 15 år som kamrer på ett advokatkontor och  i  23 år därefter i kommunal tjänst. I 16-årsåldern började han skriva dikter, prologer, kåserier och noveller. Under 20-, 30- och 40-talen gjorde han lokalrevyer i Kristinehamn samt ett 50-tal prologer till föreningar och jubileer. Sten V Brandberg avled i juli 2000. 

Litteraturgenre: Poesi, prosa och facklitteratur

Författarskap: En ny och alldeles personlig röst i den värmländska målpoesin skrev man vid Sten Brandbergs debut. Om diktsamlingen Hemifrå skrev Knut Warmland i NWT: "När det gäller traditionell vers har det inte sedan Gunvor Anér framträtt en så begåvad värmlandspoet."

 I VF skrev Gunnar Odhner: "Det är humorns, försoningens och – om man så vill - kärlekens budskap --- med sitt försonande. förmildrande drag påminner den här diktsamlingen om Frödings. Som hans dikter borde de också gå utmärkt att deklamera".

Utgivna böcker:  

Kristinehamnsamatörer 1900-1950. Kulturnämnden i Kristinehamn 1978

Kristinehamnshistorier. Kulturnämnden i Kristinehamn 1979, ny uppl. 1986

Kristinehamnskonstnärer. Kulturnämnden i Kristinehamn 1980

Sent omsider. Settern 1981

Hemifrå. Press 1985

Mennas haspa ä å. Press 1988

Skatera bygger högt. Dikter på Värmlandsmål. Föreningen för Värmlandslitteratur 1992

Medverkan i antologier: 

Antologi 1978. Värmländska författarsällskapet 1978

På diktens träd. Värmländska författarsällskapet.  Press 1981

Värmland i litteraturen. Sober 1985

Ljusningar. Värmländska författarsällskapet 1986

På mål. 3. uppl, W&W 2000

Jubileumsantologi. Värmländska författarsällskapet 1994

Utmärkelser: Kristinehamns kommuns kulturstipendium 1980,
arbetsstipendium från Sveriges författarfond 1987.

Medlem av: Sten V Brandberg var i många år medlem av Värmländska Författarsällskapet och Sveriges Författarförbund).

Ändå

Det kom lite sol
från skyn.
Det blev lite gnol
i byn.

Där log en viol,
där klang en fiol,
där glänste en ögonvrå.

Visst var himlen grå
och gräset vått
och livet smått
och mänskorna små.

Men det kom lite sol.
Och då var allting gott.
Ändå.

Ur Sent omsider