|
Claës Bratt
Personligt:
Claës Bratt föddes
1844 i Södra Ny och växte upp på Brosäter i Bro socken. Han gick den
militära banan. Från att 1864 blivit underlöjtnant vid Värmlands
fältjägarregemente hade han en lång karriär fram till 1901 då han blev
överste i armén. Som pensionär ägde han under några år fideikommisset Sjönnebol på Värmlandsnäs.
Claës Bratt hade en mängd olika intressen. I ett
minnesord betonas att han tog initiativ till att slöjdundervisning 1876
infördes vid Karlstads folkskolor, och senare vid alla seminarier. Han
dog 1937 i Stockholm.
Släkten Bratt har sitt ursprung i Brattfors men har på
1700- och 1800-talen haft sin spridning på Värmlandsnäs där
släktmedlemmar ägde ett stort antal herrgårdar - men även i trakterna
kring Nor och Alster. Släkten är omskriven i många olika sammanhang.
1952 kom boken Några anteckningar om släkten Bratt från Brattfors
av Helmer Bratt och 1992 Bratt från Brattfors - En släktkrönika av Christian Bratt.
Författarskap: Claës Bratts
författarskap speglar flera av hans intressen - militaria, historia och
jord- och slöjdfrågor. Ur värmlandslitterär synpunkt bör hans
självbiografi Minnesbilder från en 92-årig levnad vara mest
intressant. Den kom ut 1937, samma år som han avled. Boken innehåller
bland annat en fängslande skildring av herrgårdslivet på Värmlandsnäs,
se ett utdrag nedan.
Utgivna böcker:
Slaget vid Lappo. Stockholm 1976.
Från sista finska kriget. Stockholm 1877.
Hafva ringa öfvade och löst organiserade massor med hopp om
framgång kunnat bjuda öfvade, ordnade krigshärar spetsen, eller äro
militärisk öfning och uppfostran nödvändiga vilkor för andra än
tillfälliga och betydelselösa framgångar i krig?
Avhandling.
Stockholm 1879.
Döbelns återtåg från Åland. Stockholm 1881.
Om folkskoleungdomens militäröfningar. Stockholm 1882.
Krigshistoriska berättelser. Stockholm: Kinberg 1883
Waterloo. En krigshistorisk studie. Karlstad 1886
Gustaf II Adolf som fältherre. Försök till karakteristik.
Militärlitteraturföreningens förlag 1891.
Sandels i Savolaks. Stockholm 1891.
Militärvanor. Fria tankar om andan, kamratlifvet, disciplinen och
öfningarna inom svenska armén. Särskildt vid det indelta infanteriet.
Stockholm : Nordin & Josephson 1896
Militära spörsmål. Betraktelser och antydningar. Svenska riksdagen
tillägnade. Bonnier 1902
Egna hem på statens mark. Socialpolitiska betraktelser angående
jordens nationalisering. Uppsala : Appelberg 1904. (I vår tids
lifsfrågor. 34,)
Jägarlif på 1860, 1870 och 1880-talen.
Stockholm 1919.
Karl XII som härförare. Utdrag och anteckningar. Med en
översiktskarta och fem stycken specialkartor. Gleerup 1931.
Slaget vid Lappo. Karl XII som härförare, Lund 1931
Napoleon. Fältherre och fredsvän. Norstedt 1936
Minnesbilder från en 92-årig levnad. Norstedt 1937
Kadettminnen av överste Claës Bratt. Redigerade och
kommenterade av Esbjörn Larsson. Föreningen för svensk
undervisningshistoria 2007. (Årsböcker i svensk undervisningshistoria.)
Översatt till: Norska
Skrivet om Claës Bratt:
Helmer Bratt. Claës Kristian August Bratt. En minnesteckning till
100-årsdagen av hans födelse. Västgöta Korrespondenten 1944.
Claes Bratts Minnesbilder från en 92-årig levnad ger en
intressant skildring av herrgårdslivet på Värmlandsnäs för över 150 år
sedan:
På herrgårdarna förfärdigades så gott som allt av egna arbetskrafter.
Även herremännen och deras familjer buro på den tiden i vardagslag
hemvävda, ofta också hemsydda kläder. Allt linne var hemvävt och
hemsytt. Ljusen stöpte man själv och sitt öl bryggde man. Skodonen
tillverkades av gårdsskomakaren. Möblerna, åtminstone de enklare,
förfärdigades av gårdssnickaren (…).
Sällskapslivet i den typiska herrgårdstrakt som Värmlands-Näs
utgjorde var livligt nog. De i allmänhet välsituerade familjerna
umgingos ofta, men detta umgänge var i regel ytterligt enkelt.
Mången gång kom man till varandra helt oförberett. Den mat som
serverades var såväl vid vardagarna som vid festligare tillfällen dock
både god och riklig. Man hade gott om vilt och fisk, och på smör, ägg
och grädde sparades det vid matlagningen sannerligen inte (…).
Vin förekom rätt sällan. När det serverades utgjordes det av röd
bordeaux, sherry eller portvin. För övrigt hade man sitt utmärkta
hembryggda öl, ofta så kallat ”hundraårigt”. Stora middagar voro
sällsynta. Aftonbjudningar voro regel. Lika regelbundet förekom därvid
att – före supén – damerna bjödos te och
bischoff, herrarna ett ā två glas punsch ”på bricka”.
Detta författarporträtt är sammanställt av Claes Åkerblom
|
