Kjell Fredriksson
Fredriksson, Kjell. 2017. Foto: Lena Sewall.
Personligt:
Kjell Fredriksson var född den 20 september 1938 i Bäckefors men
hemorten var Dals Ed i Dalsland. Den 17 maj 2021 avled han i Karlstad i
en ålder av 82 år.
Efter examen vid Göteborgs universitet fick Kjell som aktiv inom
Sveriges Förenade studentkårer, han var vice ordförande, i uppdrag att
åka till Karlstad och starta studentkåren vid den då nyöppnade
högskolefilialen i Karlstad. Kjell kom till Karlstad och etablerade
hösten 1967 Karlstads studentkår i den anrika herrgården Klaraborg och
blev under ett halvår dess ordförande.
1968–1970 var han utredningssekreterare på SACO och AMS i Stockholm men
återvände i början av 1970-talet till Karlstad med dåvarande hustrun
Ulla Berglindh och äldsta dottern
Lisa. I Karlstad föddes också
dottern Jenny. I Karlstad arbetade han först som kultursekreterare
och sedermera som kulturchef och berättar själv i ett kåseri i
Karlstads-Tidningen:
Det är den 6 april
1970. Jag är som nytillträdd kultursekreterare ansvarig för mitt första
arrangemang. Det är en konsert som kulturnämnden beställt hos
Rikskonserter innan jag tillträtt min tjänst.
Min situation är mycket
speciell. Förväntningarna på mig är höga, alldeles för höga! Man talar
om mig som att "Kulturmessias” har kommit. Jag sitter alldeles ensam som
en Robinson i mitt rum på Almen. Min kompetens är inte så märklig.
Musikområdet är egentligen en vit fläck.
---
Konserten den 6 april var en typisk
Rikskonsert-satsning. Det var Amsterdams studentkammarorkester som bjöd
på en konsert med titeln Spatial music.
---
Jag visste inte då i
april 1970 att jag skulle bli kvar som kulturtjänsteman i Karlstads
kommun i ytterligare 31 år! Under åren lopp kommer jag att bli ansvarig
för många olika kulturarrangemang men denna Spatial music-konsert i
Hyttan den 6 april 1970 är nog den jag minns allra mest. Den glömmer jag
aldrig.
Sten Blomberg,
före detta universitetslektor och tidigare ordförande i kulturnämnden i
Karlstads kommun berättar om sina år med Kjell Fredriksson i
kulturnämnden i sina minnesord över Kjell i Nya Wermlands-Tidningen
den 20 maj 2021.
I början av 1970-talet inrättades en
kulturnämnd i Karlstad. Kjell anställdes som kultursekreterare. Var man,
som undertecknad, ny ledamot i nämnden så fick man som introduktion en
hög med papper (minst 1 kilo). Det var reglementen, PM, rapporter,
minnesanteckningar med mera. Något skrämd i början men sedan intresserad
och engagerad förblev jag sedan kvar i nämnden i flera mandatperioder.
Under nämndens sammanträden lyckades Kjell med konststycket att efter
att ha lyssnat på de olika inläggen i diskussionen, gå in på sitt rum,
skriva en PM och sedan få samtliga i nämnden att godkänna densamma. Det
var ett "trolleri". För oss som arbetat tillsammans med honom så var han
som någon uttryckte det en "kulturmessias" i dess bästa mening. Han var
en sann humanist och kulturkämpe.
Som kulturchef i Karlstads kommun under 31
år var Kjell Fredriksson en synnerligen drivande kraft. Under 1970-talet
var en av kulturförvaltningens största frågor bygget av Bibliotekshuset
i Karlstad, som stod klart i december 1973. Kjell berättar själv, också
i en krönika i Karlstads-Tidningen, om den marsdag 1970 som
skulle bli en minnesvärd dag i hans liv men också en viktig dag i
Karlstads historia:
Jag är då en
nytillträdd kultursekreterare. Det är en helt ny tjänst som ska ansvara
för det som kallas ”allmänkultur”. Biblioteksverksamheten sköttes av
stadsbiblioteket (faktiskt sedan 1914 om man är lite historienördig).
Sedan ett par år finns
en nyinrättad nämnd, kulturnämnden, som tagit över biblioteksnämndens
uppgifter. Att inrätta en kulturnämnd redan 1968 var progressivt – de
flesta av landets kulturnämnder kom till 1971 eller 1974.
Det finns alltså en
kulturnämnd som har ansvar för både biblioteksverksamheten och den nya
allmänkulturen. Som kultursekreterare har jag också ansvar för nämndens
kansli. Innan tjänsten som kultursekreterare inrättades, hade det varit
en del debatt. Att det blev en heltidstjänst tror jag är mycket Ragnar
Furbos förtjänst. I en ledare i Värmlands Folkblad (alltid undertecknad)
framhöll han att det krävdes en heltidstjänst för att klara av alla de
arbetsuppgifter som fanns.
Vem är då jag? De
kulturellt intresserade såg tillkomsten av den nya tjänsten som något
mycket positivt och jag kallades t.o.m. ”Kulturmessias”, något som jag
värjde mig emot. Helt klart är att jag är känd som den handlingskraftige
student som på några månader hösten 1967 startat Karlstad studentkår.
Till dagens möte är jag
kallad för att träffa Janne Feldt och Oscar Wennö. De vill informera mig
om läget vad gäller det nya stadsbiblioteket, som är beslutat efter nog
den längsta långbänken i Karlstads historia. Redan 1944 hade Ragnar
Ljung tagit initiativ till att bygga ett nytt stadsbibliotek.
Janne Feldt har vunnit
pristävlingen om ett nytt stadsbibliotek i Karlstad. Oscar Wennö är
chefstjänsteman i CBK – vad betydde det? Jo, Centrala Byggnadskommittén.
CBK hade ansvar för allt byggande i kommunal regi, så Oscar Wennö är en
av stadens viktigaste personer.
Så börjar mötet. Janne
och Oscar lägger fram ritningarna och sedan jag fått veta att det blir
ett hus helt utan källare, pekar Janne på en lokal, där det står ”Oscar”
och säger att de funderar på att i husets sydvästra hörn göra ett
undantag och gräva ner en samlingslokal för t.ex. teater- och
musikverksamhet. Jag får frågan om vad jag tror om detta?
Jag minns inte mitt
exakta svar, men det var mycket positivt.
Utvecklingen av lokalen
rullade på och när Anders Ek blev kulturassistent, tog han över ansvaret
för utvecklandet av verksamheten i lokalen, där en ny kommunal biograf
blev basverksamheten med en mycket differentierad övrig
programverksamhet. Lokalen döptes mycket begåvat till ”Arenan”. Min
främsta insats i Arenans historia var att jag i ett tufft möte med
kommunstyrelsens ordförande såg till att Arenan fick lika komfortabla
stolar som politikerna hade beslutat för Sessionssalen.
Mötet fortsätter. Jag
tittar på ritningarna och läser ”Biluthyrning”. ”Vad är detta?” frågar
jag. Jo, säger, tror jag, Oscar. ”Vi skulle kunna hyra ut den lokalen
till någon bilfirma”. Då säger jag: ”Den lokalen skulle passa alldeles
ypperligt för ett konstgalleri. Ett konstgalleri måste finnas”. Då tar
Janne fram suddgummit och raderar ut ”Biluthyrning” (skrivet med
blyerts) och tar fram sin penna, också den blyerts, och skriver
”Konstgalleri” på ritningen.
Ja, så enkelt gick det
till! Något kommunalt konstgalleri blev det dock inte, trots att jag
skrev flera promemorior i ärendet. Nog bland det bästa jag skrivit som
”kulturbyråkrat”. Det fanns en motståndare, stadens starke man, Staffan
Hallström, som slog mig i skallen med Kommunallagen och sade att det var
olagligt med ett kommunalt konstgalleri (I dag tror jag att jag hade
tagit fajten med Hallström för jag tror att han hade fel).
Konstnärsgruppen Gripen
fick ta över lokalen hyresfritt och kunde med kommunalt bidrag driva ett
välfungerande konstgalleri under trettio år. Enligt min mening var
Galleri Gripen ett av landets bästa konstgallerier.
Slutet för Galleri
Gripen avstår jag från att berätta om. Enligt min personliga mening var
orsaken ett politiskt schabbel. Nej, minns i stället med glädje
historien om hur Karlstad fick sin samlingslokal Arenan och under
trettio år ett av landets främsta konstgallerier!
En annan stor fråga var beslutet 1975 om
det som skulle bli en musikteater i Värmland där Kjell Fredriksson också
spelade en stor roll. Det blev en musikteater, Karlstads teater, och
under 1980-talet hade Kjell även ansvaret för renoveringen av
teaterhuset. Under 1980- och 1990-talet medverkade kulturförvaltningen
till starten av flera föreningar, bland annat CMB, Värmlandsteatern och
Cabary.
Kjell Fredriksson stannade på tjänsten som kulturchef fram till sin
pension den 1 juli 2001 men det betydde inte att han lämnade
kulturlivet. Han hade ett starkt engagemang för kultur i allmänhet och
värmländsk kultur i synnerhet, en låga som brann klart livet ut.
Hans intresse för litteratur var stort, vilket han delade med sin hustru
Eva Fredriksson, som i många år var
engagerad och så småningom vice ordförande i Föreningen
Värmlandslitteratur. Det var på initiativ från Kjell Fredriksson som
bland annat Gunvor Nymans böcker om
Sandgrund och Alvar Anils och Cabarys nyårsrevyer Det var på
Sandgrund vi mötte varandra och Fart och fläkt och lagom fräckt.
Nyårsrevyer i Karlstad kom till.
Under ett antal år var Kjell ordförande i Gustaf Fröding-sällskapet och
utsågs 2012 till dess hedersordförande.
Han var också i många år ordförande i Karlstads Humanistiska Förening
och var även engagerad i Carlstads-Gillet.
2010 tilldelades Kjell Karlstad kommuns
förtjänstmedalj för sina utomordentliga insatser och sitt hängivna
engagemang inom Karlstads kultur- och föreningsliv.
Idrott var ett annat stort intresse från
Kjells tidiga år hemma i Dalsland och livet igenom. 1984 var Kjell
Fredriksson med och startade Värmlands idrottshistoriska sällskap där
han så småningom blev hedersledamot.
I olika roller deltog han i styrelsearbetet
med en hängivenhet och ett engagemang som varade livet ut, skriver
Patrik Sandin, ordförande,
Agne Andersson, hedersledamot,
Mona Råberg, ekonomiansvarig samt
Anders Ajaxson, mångårig sekreterare
för VIS i Nya Wermlands-Tidningen 21 05 21.
Så sent som i vintras,
då i rollen som hedersledamot, deltog han 82 år gammal i sitt sista
styrelsemöte.
---
Som sällskapets
särskilde spanare mot omvärlden, där intet idrottsligt var honom
främmande, hade han ständigt aktuella och relevanta rapporter att lämna
till oss andra i styrelsen. Den humoristiska kryddningen saknades
verkligen inte i denna rapportering.
---
När VIS 2019 utsågs till ”Årets
idrottssällskap” av Centralföreningen för idrottens främjande var detta
en belöning som gladde Kjell särskilt mycket. Ett år tidigare fick han
personligen av denna nationella sammanslutning ta emot 2018 års diplom
för ”Idrottslig kulturminnesvård”. Stående applåder och hurrarop från de
120 närvarande VIS-medlemmarna följde.
örfattarskap:
Redan som ung var Kjell Fredriksson redaktör för Studenttidningen
Spionen i Göteborg och drömde då om att bli ledarskribent. Men det
skulle dröja ända till 2008 innan han återkommande publicerades i en
tidning. Han blev en mycket omtyckt och välformulerad krönikör i
Karlstads-Tidningen och slutade inte förrän efter närmare ett
decennium, under hösten 2017. Han trodde själv att han skulle bli en
samhällsdebattör när han började skriva för KT men krönikorna
blev i stället nostalgiska, har han själv berättat.
Åren som krönikör gav material till två
böcker Minnenas långrev (2015) och Ny minneslångrev
(2017). Samma år kom böckerna Stadgenörden med tips och anekdoter
från hans erfarenhet från föreningsstyrelser, samt Författare okänd
med aforismer från okända källor.
Utgivna böcker:
Minnenas långrev. Bild, text & form 2015
Ny minneslångrev. Bild, text & form 2017
Stadgenörden. Bild, text & form 2017
Författare okänd. Bild, text & form 2017
Medverkan i
antologier:
Värmländsk idrott 100 år. Redaktionskommitté: Anders Ajaxson,
Kjell Fredriksson och Björn Olestig. Stiftelsen Värmlands museum 2007.
Serie: Värmland förr och nu.
Älg i Värmland. Red. Britt-Marie Insulander. Värmlands museum
2003. - Serie: Värmland förr och nu.
Värmlands museum 1839–1989. Red.: Britt-Marie Insulander.
Värmlands museum 1989. Serie: Värmland förr och nu.
Idrott i Värmland. Red.: Hans Kruse och Björn Hedstrand .
Värmlands mus. och Värmlands fornminnes- och museifören 1984. Serie:
Värmland förr och nu.
Kjell
Fredriksson. Vid sitt bokbord på den värmländska bokfestvalen 2016.
Utmärkelser:
Karlstad kommuns förtjänstmedalj 2010
med motiveringen:
Genom sitt ideella
engagemang inom en lång rad områden har Kjell Fredriksson fördjupat
bilden av Karlstad och dess invånare alltid på ett för staden
förtjänstfullt sätt. Med gedigna kunskaper och en unik förmåga att på
ett inspirerande, glädjefyllt och porträttlikt sätt förmedla kunskaperna
vidare, har han gjort Karlstad till en rikare plats för såväl stadens
invånare som tillfälliga besökare.
Utsedd till Årets debutantpristagare 2016
av Föreningen Värmlandslitteratur för boken Minnenas långrev med
följande motivering:
Boken är en
självbiografi men också en tänkebok:
Kanske är själva nuet överreklamerat?
Säkert är att denna mycket välskrivna minnesbok griper och fängslar
läsaren.
Det förflutna lever upp igen under författarens stilsäkra penna!
Märkbart rörd höll den 78-årige
debutantpristagaren följande tacktal:
Först ett stort tack
till Föreningen Värmlandslitteratur för att de utsett mig till Årets
debutant.
Ett speciellt tack till
juryn som haft överseende med min ålder. Normalt är debutanter lite
yngre än vad jag är, men även vi som uppskjutit vår debut är ju
debutanter.
Ett stort tack till
Karlstads-Tidningen, Eva Dahl, Mats Zetterberg och Therese Thorén som
under drygt åtta år nu låtit mig skriva mina krönikor en gång i månaden
i tidningen. KT har också stöttat mig i min ambition att ge ut min bok.
Det har alltid känts stimulerande för en hedersordförande i Gustaf
Fröding-sällskapet att få skriva krönikor i den tidning där Hans Sax,
d.v.s. Gustaf Fröding var krönikör en gång i tiden.
Jag har känt ett starkt
stöd från mina läsare. Många gånger hejdas jag på gatan av för mig
okända personer, som tackar för senaste krönikan. Tankarna på läsarna är
en kraftig stimulans! Det är tanken på läsarna som ger mig energi att
fortsätta skrivandet.
Naturligtvis tänker jag
en dag som denna med värme på alla dem som jag träffat under årens lopp
och som gett mig stoff till mina minnen, naturligtvis särskilt då på far
och mor. Jag vill också understryka värdet av att ha växt upp i en så
lugn och trygg miljö som släktgården där nere i de dalsländska skogarna
utgjort.
Det är roligt att
notera hur barn och barnbarn med glädje följer mitt arbete med att
dokumentera en miljö som också är deras – åtminstone under några
sommarveckor.
Ett stort tack till min
förläggare Anita Stjernlöf-Lund, förlag BildText&Form. Vi har arbetat
tillsammans i andra projekt, så jag visste att det skulle bli en fin
bok, men att den skulle bli så fantastiskt vacker, det blev faktiskt en
liten överraskning även för mig. Minnenas långrev är en av de vackraste
böcker jag sett under senare tid!
Som jag skriver i
förordet ”helt avgörande både för tillkomsten av krönikorna och min bok
är min kära hustru Eva”. Hon har deltagit aktivt i arbetet med mina
krönikor och min bok. Hon har renskrivit mina manus och fungerat som
språkgranskare och också varit kvalitetsdomare.
Ett jättestort tack!
Källor:
Eriksson. Marianne, Kjell Fredriksson har
avlidit. Han brann för kulturen. NWT 21 05 18
Jansson Högberg Frida. Förre
kultureldsjälen Kjell Fredriksson har dött. Karlstads-Tidningen
21 05 20
Melin Segerpalm, Daniela. Förra
kulturchefen har avlidit. ”Han var en galjonsfigur. Värmlands Folkblad
21 05 18
Porträttet sammanställt av
Lena Sewall 2021
|