Lars Löfgren

Lars Löfgren. Foto: Privat

Värmland är inte ett landskap, Värmland är ett sinnestillstånd.

Därför befinner jag mig i Värmland vart jag än beger mig i hela vida världen.

Det är hemligheten med Värmland.

Lars Löfgren i Teaterchefen bakom maskerna

Personligt: Lars Löfgren är född på polcirkeln 1935 men uppväxt i Ekshärad, son till rektor Gunnar och Annie Löfgren. Han tog studentexamen 1955 i Karlstad, Bachelor of Arts vid Gustavus Adolphus College i USA 1958, fil. kand. i Uppsala 1959, diplom vid i Sorbonne Universitet Paris 1961 samt blev Doctor of Humane Letters h.c. i USA 1988. Efter regiutbildning i USA och Frankrike var Lars Löfgren 1963–1968 verksam som regissör vid TV-teatern, 1969-1983 som TV-teaterns chef. 1985-97 var Lars Lögren chef för Kungliga Dramatiska Teatern och 1997-2001 styresman (chef) för Nordiska museet.
   Som TV-chef samarbetade Lars Löfgren med Ingmar Bergman bland annat med Scener ur ett äktenskap och Trollflöjten och som Dramatenchef bland annat med Hamlet, Peer Gynt och En vintersaga. 1995 producerade Lars Löfgren Bergmanfestivalen i New York.
   Hans uppdrag har varit många under årens lopp. Bland de internationella kan nämnas att han varit ledamot i Europarådets teaterkommitté och generalsekreterare för l´Union des Théâtres de L´Europe. Men tiden har också räckt till för ett författarskap och ett 15-tal böcker

Litteraturgenre: Poesi, prosa, facklitteratur, dramatik.

Författarskap: "De eviga symbolerna jord, luft, vatten och eld är ständigt återkommande, liksom referenser bakåt till antika och folkliga inslag. Dikterna tecknas mot bakgrund av ett slags mytologiskt natur- och landskapsdrama och stundtals är meningarna arkaiskt övermättade. Ofta blir natursymboler bärare av mänskliga egenskaper... Den poetiska medvetenheten är hög, Löfgren skriver utifrån ett engagerat känsloläge och det genomsyrar skriften utan att han tappar överblicken." (Jörgen Hammenskog om diktsamlingen Över vattnet i Btjs sambindning)

Utgivna böcker:  

TV-teatern 10 år (red., tillsammans med Henrik Dyfverman). Sveriges Radio 1964.

Revolt. 1972.

Kungliga Värmland (med Bengt Hallgren ) NWT 1988.

För det brinnande. Bonnier 1993.

Den svenska lustgården. Wiken 1993.

Över vattnet. Bonnier 1995.

Teaterchefen bakom maskerna. Bonnier 1997.

Berättelser från Ekshärad. CD-bok. Bonnier Audio 2002

Svensk Teater. Natur & Kultur 2003.

Teater på liv och död. Bonnier Audio 2003.

I det röda gräset Lyrik, även ljudbok. Akleja Förlag 2006

Ekshäradsmässan Slottskyrkan 2007

Teaterladan - Resonans. Akleja Förlag 2009

Det var dans bort i vägen Ljudbok Bonnier Audio 2011

Himlens Fäste Lyrik Akleja Förlag 2011

Ljus över stränder och näs. Värmlandstriologi. Akleja 2014

Medverkan i antologier:

Gränsland. NWT 1963

Värmland. Svenska Turistföreningen 1985

Konst i Arvika. Arvika konstförening 1986

Karlstads stiftsbok 1990/91.Karlstads stift 1990

Nordiskt ljus vid sjön Racken samt nutida värmländsk konst. Rackstadmuseet 1991

Ditt Värmland. Länsstyrelsen i Värmland 1992

Karlstads stiftsbok 1995/96. Karlstads stift 1995

Utmärkelser:

Hedersledamot av Gustav Adolfsakademien.

Hedersledamot Värmlands Nation.

Värmländska Akademiens första preses 2002-2005, sedan dess Hederspreses. Internationella priser bl.a. Prix Italia.

Svenska Akademiens kungliga pris 1997.

H.M. Konungens Kabinettskammarherre 1999.
Kommendör av franska Hederslegionen

Övrigt: Filmmanus, TV-pjäser, scenpjäser

Medlem av: Sveriges Dramatikerförbund.

–Tre kavaljerer satt och spelade kort i en sandhög vid scenen på herrgården på Rottneros, Gösta Berlings Ekeby. Det var Per-Erik Rundquist, Göran Tunström och jag. Göran skulle bli författare. Han kände Tage Aurell, skrev dikter och kunde konsten att skriva akrostikon. Jag skulle bli regissör. Per-Erik Rundquist var redan författare. Vi beundrade honom. Då och då kom ett visdomsord mellan givarna. Dessutom var han gift med Irma Christenson, skådespelerska på Kungliga Dramatiska Teatern, som den här sommaren spelade Selma Lagerlöf i De blå sagornas spel. Hon var också regissör för stycket. "Nu måste vi repetera, pojkar", hördes Irmas karakteristiska stämma när hon gick förbi. Per-Erik och Göran tog det lugnt som äkta kavaljerer. Jag var ambitiös och ville se hur Irma gjorde. "Han skall bli Dramatenchef", sa Göran och pekade på mig. Då hade jag aldrig varit på Dramaten. Långt senare blev jag Dramatenchef. Irma fanns i ensemblen. Det kom telegram från Göran: "Vad var det jag sa! Profeten Tunström."

... 1919, trycktes en bok där en kvinna sitter i Amerika och skriver om sin hembygd:
      "Värmland är den roligaste plats som finns på jorden.
      I Värmland växer det många vackra blommor. Vitsippor och blåsippor och syrener och liljekonvaljer. Och prästkragar. Pappa har en prästkrage på sig, när han predikar i kyrkan.
      Pappa och mamma plockade så många blommor, när de var i Värmland. De tycker bäst om liljekonvaljer. Jag önskar att jag finge se dem.!"

      Citatet är ur Anna Olssons bok En prärieunges funderingar. Hon var dotter till Sunnemoprästen Olof Olsson, som i en väckelserörelse ledde sin församling ut till Amerika för att missionera. Emigrantbarnets hembygd skapades av några få egna minnen, men mest av vad föräldrarna berättade för henne.

      Jag försöker att få mina tre barn att inse att Värmland är deras hembygd, även om de alla är födda i en förort till Stockholm. Anna-Karin är född i Skåne av småländska föräldrar och uppvuxen i Nyköping. Vi upptäckte att hennes morfarsfar var rådman i Kristinehamn. Nu är också hon värmländska.
      Slutsats: Den som inte är värmlänning kan bli det. Men det kôster på.
      I min barndom hade jag en söndagsskollärare som fick mig att tro att vår hembygd var Palestina. Där skulle vi alla samlas innan vi kom till himlen. Jag ville hellre samlas i Värmland. Det vill jag fortfarande.

Ur Teaterchefen bakom maskerna