Sven Olsson

Jag har alltid känt en stor samhörighet med det förflutna och haft en drift att leva mig in i människors tankar och känslor i gångna tider, att ge dem och deras miljö liv, låta sagan bli verklighet.

Sven Olsson i Från Dahl till Berg

Personligt: Sven Olsson är född 1940 i Arvika som son till sjökaptenen Olof Olsson och dennes hustru, Agda, f. Jansson. Han är bosatt i Arvika och har arbetat som skogsarbetare, sjöman, jordbruksarbetare, svetsare, pappersbruksarbetare och sjukvårdsbiträde. Efter studier för gymnasiekompetens vid Ingesunds folkhögskola och i historia vid Högskolan i Karlstad, har Sven Olsson även jobbat som lärare och fritidsledare.

Litteraturgenre: Prosa

Författarskap: "När Sven Olsson debuterade 1976 med romanen Vigmannen hade han ingen lärd och litterär bakgrund. Han hade varit till sjöss, arbetat som smed och traktorförare, på sjukhus och bland utvecklingsstörda. Liksom Gorkij studerade han vid andra universitet än de officiella. Intresset för historia hade dock följt honom hela tiden, och inte minst blev han fängslad av den isländska dikten och släktsagan. Både läsefrukterna och de många gånger hårda erfarenheterna av livet ligger alltså till grund för hans böcker om vikingatiden." (Lennart Bernesjö i Från Dahl till Berg)

   Förutom de tre böckerna om vikingatiden har Sven Olsson  har också publicerat artiklar, berättelser och dikter i tidningar och tidskrifter.

Utgivna böcker: 

Vigmannen. En berättelse från hednisk tid. Rabén & Sjögren 1976

Blåkappan. En berättelse från svunnen tid. Rabén & Sjögren 1977

Hövdingen. En berättelse från forn tid, Rabén & Sjögren 1978

Medlem av: Sveriges Författarförbund.

Utmärkelser: 1961 vann Sven Olsson Radio Värmlands litteraturpristävling med novellen Dödsryckningen.

Vintern kom tidigt det här året. Redan omkring vinternätterna frös fjorden till och snön lade sin vita fäll över bergen och skogarna. Fjordfolket kurade i sina ryggåsstugor och kojor medan röken steg rakt upp ur köksskålar mot en himmel av järn. Ulvarna sökte sig ner till människornas boningar och deras tjut skar genom natt och dag... Två trälar överfölls mitt på dagen av en vargflock, när de var ute för att skala bark på träden. Den ene lyckades rädda sig upp i en fura och satt där med snor och gråt i skägget, medan gråbenen förtärde hans kamrat.

Ur Vigmannen