Det fanns en berättartradition där hemma

Under värmländska bokmässan 2014 delade Föreningen Värmlandslitteratur ut Bengt Axelsson-stipendiet till skådespelaren Eva-Mi Tapper för hennes kulturella insatser i Värmland. Vi i föreningen blev nyfikna på att få veta mer om denna mångsidiga person. Då Eva-Mi numera delar sitt boende mellan Deje och stadsdelen Färjestad i Karlstad, där vi bor nästan grannar, bjöd jag hem henne på en eftermiddagsfika.

        Hur var det nu allt började, frågar jag och Eva-Mi berättar. I närheten av den stora bondgården i Edebäck, där hon delvis är uppväxt, startade farfar möbelhandlaren med medhjälpare Klarälvsmässan. En stor scen byggdes, tivoli och marknad blev varje midsommar ett återkommande inslag. Tidens stora artister uppträdde. Vid ett tillfälle skulle Christina Schollin framträda men hon hade blivit försenad. Eva-Mi som då var fem år och börjat dansa för  Erna Liede i Munkfors fick inta scenen och dansa för de nästan 30 000 åskådarna. Kanske var det där fröet såddes eller var det till och med tidigare. "Det fanns en berättartradition där hemma", säger Eva-Mi, "och jag älskade när farmor läste Bergatrollet av Fröding. Fröding har följt mig som en röd tråd genom livet". Ändå är det med Selma Lagerlöf och även hennes piga Lagårds-Anna som vi ofta förknippar Eva-Mi med. Men mer om Fröding senare.       

        I nionde klass var det dags att göra praktik och trots motstånd från skolan lyckades Eva-Mi driva igenom en tvåveckors praktik på scenskolan i Stockholm och dit åkte hon på sitt allra första huvudstadsbesök. Där fick hon vara med på lektioner både med Ulla Sjöblom och Sif Ruud. När hon var 17 år återkom hon för att söka in på samma skola och kom en bra bit på väg i inträdesproven men inte ända fram. Istället blev det Skara skolscen och senare fria teatergrupper både i Södertälje och senare Karlstad. Det var under det politiska 70-talet. "Men jag ville ju dansa också", säger Eva-Mi, "så jag sökte till Balettakademin i Stockholm och gick där ett år och senare även Balettakademins Show och Musical utbildning i Göteborg.

        Till slut kände jag att det är nog till Värmland jag ska tillbaka, till berättelserna och människorna. Att gestalta", säger Eva-Mi, "är det viktiga. Att hitta det där heliga rummet i berättandet.

        Ibland har jag tänkt att jag skulle utbilda mig till något annat, präst eller lärare men så har det dykt upp något intressant projekt som jag inte kunnat motstå".

   Att vara frilans och hela tiden hitta och driva nya projekt är ibland slitsamt, medger hon men tillägger att entreprenörsandan har hon med sig hemifrån.

        Numera arbetar Eva-Mi som dramapedagog på kulturskolorna i Forshaga och på Hammarö och resten av tiden med skådespelande men även som regissör, senast i den rosade uppsättningen Kalenderflickorna på Värmlandsteatern. När jag frågar henne om förebilder nämner hon bl a  Olof Buckard och Solveig Ternström. Den förstnämnde har hon samarbetat med i många sammanhang och har nästan daglig telefonkontakt med och tillsammans med Solveig Ternström och Carina Ekman finns ett projekt under arbete, Solveigs värmländska salong. Men hur var det nu med Gustaf Fröding och den röda tråden. "Jodå, han är alltid aktuell", säger Eva-Mi. I mars2015  framträder hon med ett program kallat Älskade Gustaf - älskade lillpojken, där det mörka och allvarliga i Gustafs liv får ta större plats.

        Kaffet är urdrucket och jag tänker på hur många sidor i denna skrift (Wermlandiana 2015:1) jag skulle behövt för att få med allt Eva-Mi hunnit med inom skådespeleri, dans, regi och skolprojekt.

Gun Berger