Sven Walfrid Tenow
Detta författarporträtt är en förkortad version av Ulf T Carlssons
artikel för Värmlandsornitologen. Beskrivningen av Tenows levnad bygger Ulf T Carlsson till stor del på
uppgifter hos Bromander (1931).
Personligt: Sven Walfrid Tenow, med tilltalsnamnet Sven, föddes i
Kristinehamn 1847. Han tog mogenhetsexamen, d.v.s. studenten, i Malmö
1867, där hans far innehade ett pastorat. Efter studier i Lund och
Uppsala blev han så småningom fil. doktor i sistnämnda stad 1875. Han
tjänstgjorde från och med höstterminen 1875 vid läroverket i Karlstad
och blev där så småningom vikarierande lektor efter den kände botanisten
L. M. Larsson. Tenow sökte lektoratet efter denne när det utlystes, men
hade oturen att till medsökande få den som vetenskaplig forskare
överlägsne docenten K. B. J. Forssell, vilken också utnämndes. Efter ett
mellanspel som tillförordnad rektor i Åmål erhöll han samma befattning i
Kristinehamn den 1 januari 1895, vilken tjänst han hade till sin död i
lungsäcksinflammation 1906.
Tenow var en utmärkt lärare i naturvetenskap och hans lektioner
utmärktes av en god disciplin. Han passade även utmärkt som rektor. I
sin födelsestad Kristinehamn trivdes han mycket bra och var högt aktad
av alla.
Tenow satt i flera styrelser. Bland annat var han ordförande i
Värmlands läns fiskeristyrelse och han var också ledamot av
Kristinehamns stadsfullmäktige. 1904 utnämndes han till riddare av
Vasaorden.
Författarskap: För
värmländska ornitologer är säkerligen S. W. Tenow ett välkänt namn som
författare till ”Öfversigt af Wermlands och Dals ryggrads-djur”, som
utkom 1880. Detta var det första arbete i vilket det gavs en
sammanfattning av kunskaperna om fåglarnas utbredning och förekomst i
Värmland. I de fall författaren kommenterar vissa arters uppträdande är
det huvudsakligen vårt landskap som berörs, medan uppgifter rörande
Dalsland är få. Vad Tenows naturvetenskapliga produktion beträffar är
denna bok
om Värmlands och Dalslands ryggradsdjur det mest kända arbetet. För att
belysa bredden i hans forskningsarbete bör också nämnas hans resor till
några platser i landet för geologiska undersökningar samt en resa till
Norge för botaniska studier.
Ulf T Carlssons kommentarer till ”Öfversigt
af Wermlands och Dals ryggradsdjur: "När man läser Tenows pionjärarbete slås man av de stora förändringar
som ägt rum i Värmlands fågelfauna efter det att hans bok publicerats.
Dessa gäller givetvis inte endast vårt landskap utan oftast hela landet.
Denna positiva eller negativa utveckling för olika arter skulle mycket
väl kunna vara värd en särskild artikel.
Här kommer endast att tas upp
ett fåtal av alla de fall där arter ökat eller minskat till sin numerär
efter det att ”Öfversigt af Wermlands och Dals ryggrads-djur” kom ut
1880. Arterna nämns nu och i fortsättningen i den ordning de förekommer
hos Tenow, vilket avviker från modern systematik.
Koltrast.
”Vistas i tät och buskig skogsmark.” Invandringen till
bebyggda områden hade ännu inte börjat i Värmland.
Ringduva och strandskata har genomgått samma
utveckling som koltrast, särskilt vad den förstnämnda beträffar.
Rörsångare. Nämns ej av Tenow.
Blåmes. ”Wermland här och der. Häckade vid Karlstad 1878.”
Skärpiplärka.
”Wermland: Sällsynt. Häckar på Wenerns öar, t. ex.
utanför Segerstadslandet (1880).”
Ortolansparv. Allmän enligt Tenow.
Vitryggig hackspett.
”I öfra Wermland allmän. Förekommer äfven här
och der i södra; Dal sällsynt.”
Glada. Allmän enligt Tenow!
Dubbelbeckasin. ”Här och der.”
Knölsvan. ”Ej anträffad i vildt tillstånd.” Arten kallas av Tenow för
”tama svanen”.
"Jag kan inte låta bli att mycket kortfattat ta upp några av de för
många nutida ornitologer kanske främmande artnamn som Tenow använder",
kommenterar Ulf T Carlsson. "Exempel på detta är bastardnäktergal (härmsångare),
sandlärka
(berglärka), kortörad ufv (jorduggla), fjösbent vråk (fjällvråk),
sumpsnäppa (kärrsnäppa) samt hvitstrupig dopping (skäggdopping).
Förutom ett enda artnamn nämner Tenow ibland ytterligare ett, två
eller någon gång till och med tre synonymer. Jämte ormvråk skriver han qvidfogel. Nattskärran har begåvats med ytterligare två namn, nämligen
nattblacka och spinnrock. För rekordet svarar sångtrasten, vilket namn
han skriver först, men som också kallas taltrast, klådra och vaka.
De
flesta författare av böcker om Sveriges fåglar, publicerade under andra
hälften av 1800-talet, använder sig likt Tenow ibland av fler än ett
namn. Många av dessa synonymer är dialektala benämningar på berörda
arter. Under första halvan av 1900-talet kom ett mera enhetligt
språkbruk rörande fåglarnas namn att utkristallisera sig. Såvitt jag har
kunnat finna var det först i samband med utgivandet av den första
upplagan av ”Förteckning över Sveriges fåglar” (Sveriges Ornitologiska
Förening 1949), som en rikslikare för svenska fågelnamn såg dagens ljus".
Böcker:
Bidrag till kännedomen om tandömsningen hos slägtet Phoca L. Med en
tafla. Akad.avh. Uppsala 1875.
Öfversigt af Wermlands och Dals ryggradsdjur. Jeurling, Karlstad
1880.
Framställning af benbyggnaden hos Astur palumbarius, L. Karlstad 1885.
Serie: Redogörelse för de allmänna läroverken i
Karlstads stift 1884-1885
Litteratur om Tenow:
Bromander, C. V. 1931. Ordinarie lärare vid Karlstads läroverk efter
år 1850. Karlstad.
Sveriges Ornitologiska Förening. 1949. Förteckning över Sveriges
fåglar. Göteborg.
|