Göran Tunström

Göran Tunström. Foto: Lena Sewall

Ytterst få av oss är verkligt samtida. Jag föddes nära den gräns där andra världskriget två år senare skulle spela upp sina kanonader, men jag föddes i Selma Lagerlöfs knä och när jag ville ut och leka med Arthur Rimbaud och Garcia Lorca vred hon mitt huvud mot sitt: "Nu ska du lyssna på mig..." Vi satt under gröna lindars gula ljus och det var maj ända in i oktober och jag lyssnade och lärde, det säger alla.

   När jag blev tolv var jag trettiofem och när jag var trettiotre skulle jag snart fylla elva; en sträng logik i den kravens och förväntningarnas värld, som jag genomkorsat även geografiskt. I Grekland mötte jag kvinnor, i Latinamerika hungrande barn, i Indien ett naket liv och i Australien flugor. När jag kom till Kina, tänkte jag, äntligen: "Jag orkar inte ta ansvar också för detta land inom mig". Jag skrev inte ett ord. Dag efter dag, ingenting. Om en sådan bok drömmer jag ofta, medan jag rensar vårt sparrisland. Sedan tjugo år, på vår ö, i det hav, varifrån böcker stundtals rullar in mot land.
 

Göran Tunström i Från Dahl till Berg

Personligt: Göran Tunström föddes 1937 och växte upp i Sunne i Värmland. "Eller "mitt i världen" som han skrev i sin självbiografiska berättelse Prästungen. För i Tunströms författarskap är Sunne inte bara ett pyttelitet svenskt samhälle utan också ett mikrokosmos där halva världen får plats. Det är platsen där författaren själv "upplevde allt för första gången", och "varifrån han diktade vidare" (Fritt översatt efter Et forfatterportrett av Erle M. Stokke.)  Prästsonen Göran Tunström blev faderlös vid tolv års ålder, något som kom att få stor betydelse i hans författarskap. 1957 tog han studentexamen i Uppsala och reste ut i världen. 1964 gifte han sig med konstnärinnan Lena Cronqvist. Tillsammans bodde de under många år på Sydkoster men också i Stockholm, på senare år även i New York. Den 5 februari 2000 avled Göran Tunström i Stockholm.  

Litteraturgenre: Prosa, lyrik

Författarskap: Sitt stora nordiska genombrott fick Göran Tunström 1984 då han blev tilldelad Nordiska rådets litteraturpris för romanen Juloratoriet. Då hade han redan gett ut en rad diktsamlingar, skådespel och romaner sedan debuten 1958 med diktsamlingen Inringning. Och redan 1958 hade han hållit på ett tag — sitt första litterära pris fick han på söndagsskolan i Sunne, och som 12-åring skrev han sin första "roman", en 35 sidor lång thriller!" Dikten om" När mammor dör" är ingen dikt utan en prosatext ur Göran Tunströms Berömda män som varit i Sunne. Det påpekar förre kulturchefen Kjell Fredriksson i en artikel i NWT av den 15 januari 2015, men den skrivs som om den vore det. Märkligt nog är den idag är en av de mest använda texterna i dödsannonserna, om den avlidna är en kvinna! Som författare anges ofta en Göran Thunström!

Resenären Göran Tunström: Ett 150-tal personer hade kommit till i församlingshemmet i Sunne på onsdagen i kulturveckan 2014 för att lyssna på Göran Tunströms bror Andreas Tunström, som berättade om sin bror, som älskade att resa och började med det 1958, genast efter studenten 1958. Andreas höll också föredraget på Göran Tunström-dagen den 15 maj 2015 i Biskopsgården i Karlstad. Ett sammandrag följer här nedan. Men klicka här för att läsa hela föredraget.

 "Mamma Rosa tyckte att Göran först och främst skulle skaffa sig ett anständigt arbete. ”Du kan väl åtminstone bli folkskollärare” menade hon! (Jag har ett minne av att hon vid ett annat tillfälle försökte övertyga Göran om att han skulle kunna kombinera arbete och författarskap och framhöll Bo Bergman som ett lyckat exempel på det. Men det bet inte på honom, Bo Bergman hörde nog inte till Görans favoritförfattare.

   En orsak till Görans reslust var nog pappa Hugos bibliotek, som innehöll många reseskildringar. (Som framgår av De heliga geograferna!), Antarktis var nog den enda kontinent Göran inte besökte!

    Göran blev ofta sjuk på sina resor,  Men det satte inte ner hans humör. Han gillade att ligga och läsa om landet han befann sig i. Hustrun Lena var då den som gick ut och träffade människor och platser i det nya landet och när hon kom hem berättade hon för Göran vad hon varit med om.

   En resa måste enligt Göran resultera i en berättelse! Turistiska sevärdheter brydde sig Göran inte om. ”Han genade över tristessen” som Andreas uttryckte det. Göran överdrev gärna – ”för att göra sanningen tydligare!”

   Indien upplevde Göran och Lena mycket personligt och fick flera vänner där.   Nya Zeeland besökte han för att försäkra sig om att han skildrat landet riktigt i Juloratoriet. Han kunde konstatera att det hade han gjort!

   På senare år vistades han och Lena vintertid i New York, där han mestadels sökte upp bibliotek för att läsa och forska. Om detta har han skrivit en liten bok, som Andreas rekommenderade å det varmaste: En prosaist i New York. En sorgligt okänd skrift som utgavs som Bonniers julbok 1996. I Wikipedia kan man läsa en mycket uppskattande recension av En prosaist i New York i en norsk tidskrift, Samleren 2002. Recensenten skriver avslutningsvis: ”Göran Tunström, Nordens store fortäller, döde 2000, alt, alt for tidigt, men hans mange läsere kan gläde sig til og over denne bok, lille af omfang, men en perle, en lille ägte perle.”

Utgivna böcker:  

Inringning. 1958

Två vindar. 1960

Karantän. 1961

Maskrosbollen. 1962

Nymålat. 1962

Familjeliv. En berättelse från Tobobac1964

Om förtröstan. 1965

De andra de till hälften synliga. 1966

Hallonfallet (under pseud. Paul Badura Mörk). 1967

Samtal med marken. 1969

Ansgar. En frälsarhistoria. 1969

En dag i Robert Schumanns liv. 1970

Granodlarna Wikmansson. Adventskalender. 1971

De heliga geograferna . 1973

Träffade också furst Kropotkin.  1973

En tid vid akademien. 1974

 Stormunnens bön. 1974

Guddöttrarna. 1975

Hinden. 1975

Svartsjukans sånger. 1975

Prästungen. (1976

Sandro Boticellis dikter. 1976

Mitt indiska ritblock (med illustrationer Lena Cronqvist

Dikter till Lena. 1978

Ökenbrevet. 1978

Sorgesånger. 1980

Stollen. 1982

Juloratoriet. 1984

Indien - en vinterresa. 1984

Tjuven. 1986

Chang Eng. Ett skådespel. 1987

Det sanna livet. 1987

Under tiden. 1993

Bakhållet vid Fort Riverton. 1994

En prosaist i New York . 996

Skimmer. 1996

Berömda män som varit i Sunne. 1998, pocketuppl. 1999.

Försök med ett århundrade 2002

Medverkan i antologier:  

Skolhat. 1966 m.

Utmärkelser:

Mårbackapriset 1974 Nordiska rådets litteraturpris 1984

Litteraturfrämjandets stora romanpris 1984

Sunne kommuns kulturstipendium 1986

Aniara-priset 1987

Selma Lagerlöf-priset 1987

Svenska Akademien Gun och Olof Engqvists stipendium, 1992

Det första Vilhelm Moberg-stipendiet 1998

1998 års Augustipris i den skönlitterära klassen 1998

Tegnérpriset 1999

Ur en gudomlig dagbok 1

I Värmland vår provins

går sandiga vägar betänksamt fram

mellan vildrosor och björk

mellan vatten och berg

Här talar de till en ur landskapets mun
ur ett rusande sommarljus
dessa mina döda som sätter rubriken över varje återkomst
till en sinnlig trakt
Solen är en likadan rubrik

De är härliga dessa döda
som lever överallt vid vägarna
Ty det var de som gav ormbunken namn
de som mätte avstånd mellan avgrund och stig
de som gav också mig ett namn, ett hastigt namn
som när Rottnens vågor blänker i solen

Vägdamm har lagt sig till ro efter en bil
gruset under mina fötter
solen slukar ett kvällsmoln
och vinden driver för sista gången idag
med en cyklande flickas kjol
 

Och mina steg brådskar inte
ty någonstans har de redan upphört
som vore det för alltid den sista sommaren

                    på jorden
och allting är nära som ens egen hand
som orterna jag lämnat bakom mig
– Ransäter Gräsmark Fredros –
 

nära till det som varit
och till det som skall komma
Och vågorna blänker och slocknar
ständigt på nytt som våra namn
denna afton denna tid i Värmland vår provins

Ur Nymålat