Axel "Skippy"Andersson
Personligt och författarskap: Axel Hilmer Andersson (1919–2006) från Röjden i Södra Finnskoga var en god poet och en otroligt skicklig rimsmed, men han fick tyvärr aldrig det stora genombrott och erkännande han så väl hade varit värd. Lite bitterhet kände han kanske över detta men förringade mest sin egen förmåga. Självironi var en av hans starka sidor.
Vi arbetade tillsammans några år och hade många trevliga stunder ihop. Det hände ofta att Axel kom in i skolans personalrum i Bograngen (där han sist var lärare) och med koncentrerad blick och med fast och distinkt stämma deklamerade en nyskriven dikt. Detta var på 1970-talet, en period då han ägnade mycket av sin skrivarkraft åt vad han kallade ”Orimligt Ordmåleri”. Det var dikter där ett och samma rim var genomgående och där det alltid fanns en lekfull knorr på slutet. Det var också många finurliga limerickar som producerades under den perioden.
När det var personalfester var det vanligt att Axel läste något, och ofta fick han beställning på dikter till olika sammankomster, studiedagar och liknande. När Kvistbergsskolan invigdes var det naturligt att de tre sammanslagna församlingarnas historia presenterades i ett större diktverk av Skippy.
Dikterna skrev han ofta under pseudonymen Skippy, ett namn han hade med från lumpartiden, då kamraterna menade att han i sin militärmössa liknade en tecknad seriefigur med det namnet.
I ett tidigare skaparskede skrev Axel dikter som var mer konventionellt utförda, djupsinniga och ofta i tidens anda lite svårmodiga. Dessa kom till under några år då han längtade hem till barndomens finnskogar från jobb som polis i Stockholm och militär i Boden. Skrivandet gjorde det lite lättare att leva, menade han. Så småningom kom han också tillbaka till norra Värmland, där han verkade som lärare i Bastuknappen, Falltorp, Bjurberget och Bograngen.
När vi hade en stor artistsammandragning på Sysslebäcksparken i samband med att min Lättpoesi släpptes, bjöd jag in Axel som gästpoet. Utan att så mycket som snegla på manuskriptet läste han en 260 ord lång dikt från 1940-talet med allitteration som stilgrepp. Varje ord i dikten började på bokstaven ”s”. En prestation att minnas!
Själv gav han ut tre fotokopierade dikthäften i ett mindre antal 1988: En krubbitares krumsprång, Orimligt ordmåleri och 59 limerickar. Efter hans död gav hans barn ut en liten bok med titeln 59 limerickar.
Utgivna skrifter:
En krubbitares krumsprång
Orimligt ordmåleri
59 limerickar. GML-förlag, 2019
Författarporträtt skrivet
av Torleif Styffe
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap
