|
||||
. |
Ante Antee
Personligt och
författarskap: Mångsysslaren Ante Antee i Sysslebäck föddes 1895 och
avled 1960. Han bytte ut födelsenamnet Anders Larsson mot det mer konstnärligt
klingande Ante Antee. Han var banbrytande i bygden på många områden – med socialt patos var han engagerad i föreningslivet, han studerade esperanto, han var nykterhetsvän och hembygdsvän, han startade amatörteater och skrev egna pjäser, han startade djurskyddsförening, han tecknade, han sjöng och spelade luta. Bror Finneskog: ”Jag har sällan träffat någon med så många järn i elden. Han kom med lutan i sitt fodral över axeln, med ritkol och teckningsblock, barfota över skogen till min barndoms Nyskoga.” Under kriget var han engagerad i norska motståndsrörelsen och gjorde den stora tjänster. Han var inne på norska sidan på farliga uppdrag, och en gång låg han gömd under en bro, medan tyskarna hade vaktbyte just på bron. Ante hade en giftampull i munnen som han skulle ha svalt om tyskarna hade kommit på honom. Efter kriget fick han av norrmännen en kunglig medalj. Det sades att han dödades av skogsfinsk svartkonst. Det var finnskogens sista trollkunniga, Ivana-Julia, som lovade honom att han aldrig skulle kunna komma tillbaka, sedan han anmärkt på hennes djurhållning. En kort tid därefter avled han 65 år gammal på en inspektionsrun Han var flitig lokalredaktör för länstidningar och hade en tid på 1920-talet redaktionen för tidskriften Finnbygden i Sysslebäck. Han var en flyhänt reporter och skrev alltså även dikter. En del var traditionella, andra var försök på lite modernt, orimmat. Någon diktsamling gav han inte ut men publicerade sig i tidningar. Han medverkade också i antologin Bukett till er.
Medverkan i antologier: Krokus
Krokusens blåeld flammar
Jag lever i allt
Jag lever i allt som lever:
Författarporträtt skrivet
av Torleif Styffe
|
Värmlandslitterära författarporträtt Värmlandslitterära författarsällskap
| ||