Brita Borglin

 

 

Personligt: Brita Borglin född 1919 i Karlstad. Under sitt yrkesverksamma liv arbetade hon som sjuksköterska och yrkeslärare. Hon avled 2008 i Karlstad.

 

Litteraturgenre: Historia.

Utgivna böcker: 


Ekon från en svunnen tid. Egen utgivning 1989

Utsikt från stränderna. Egen utgivning 1997

 

Sju linjer

 

Ur Utsikt från stränderna:

 

Scenen handlar om Klarälvens översvämning 1916 och Johan är Brita Borglins morfar.

 

En stor mörk skugga flöt förbi i vattnet utanför köksfönstren. Johan gick ut på trappan. Där var Valfrid med sonen Sigge och kyrkoherden! Med den stora kyrkbåten! Johan stod mållös.
  "Ja, Johan" sade kyrkoherden, "vi har haft er i åtanke de senaste dagarna. Du är det av mina får som nu mest behöver bli hulpet, utsatt för denna syndaflod. Jag gör nu min kristeliga plikt ity att vi har möjlighet att hjälpa dig i den prövning som övergår oss alla. Gud skall inte låta oss förgås!"
  "Kyrkoherden är välkommen att stiga in i blötan. Och du Valfrid, hur har ni fått båten ända hit?" Johan gjorde fast båten vid trappräcket.
  "Dessutom", sade prästen, "har jag varit i samspråk med chefen vid Kraftstationen. De har nu haft stigande vatten i sina lokaler hela sista veckan. Med Guds hjälp har de kunnat hålla driften igång men i förrgår natt trodde de att Gud övergivit dem. Vattnet steg då nära fem tum på en gång. Det var nästan som ett vågsvall. Sedan har det varit stilla men ingen tillbakagång. Men de har stärkts i sin förtröstan."
  Nästan en hel predikan, tänkte Johan. Men han hade sällan åhört prästens ord med större intresse. Han kände sig omtumlad. Var hans prövningar över? - Men han kunde inte se annat än att det nu var ännu mer vatten på köksgolvet. - Som prästen hade läst Johans tankar tog han till orda igen:
  "Men vi fick också veta av denne sakkunnige man att om det vänder kan det till en början se värre ut. Det finns skäl till förtröstan, Johan. Och hur är det nu med mor Mari?"
  "Det ser ut som om hon klarar sig, kyrkoherden. I dag har hon pratat med töserna och hon har inte jämrat sig nu på morgonen." "Ja, Gud är god." Prästen skvalpade iväg in i kammaren och blev stilla vid sängen. Synbarligen så bad han en tyst bön. Mari sov.
  "Men Valfrid här han har fått lämna sin stuga, där går det inte att bo längre. Byn Sand ligger till hälften i vatten, alla har lämnat sina hem där. Valfrid och hans familj bor vid Prästgården. I Risäter är det ännu långt till vattnet."
  Ja, det var verkligen gott om båtar här i trakten. Valfrid och Sigge hade arbetat för att rädda kyrkbåtarna och angöra dem på trygga platser. De hade tillsammans med prästen gjort en riktig inspektionstur sedangryningen. Till sist hade de tagit sig över järnvägen och ner till Lustnäs. Det hade varit ett hårt arbete och de lyckades inte hitta bästa platsen för detta företag. Vattnet utplånade alla vanliga märken och förhållanden som man kände till och litade på. Men prästen hade visat sig vara en riktig arbetskarl och stark var han också.

Sju linjer

Föreningen Värmlandslitteratur

Sju linjer

Startsidan

Kalendarium

Månadens dikt

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

Bli medlem

En linje

Föreningen Värmlandslitteratur
Verkstadsgatan 20
652 19 Karlstad

Telefon: 054-21 38 47

E-post:

varmlandslitteratur@telia.com

Sju linjer