Emil Bran
Personligt: Emil Bran (1907–77) växte upp under mycket enkla förhållanden på Bran-Ollehia i Lettberget och från 10 års ålder i Per Jansatorp i Sundhult, Dalby. Han började sin yrkesbana som skogsarbetare och kom så småningom till Billeruds fabrik i Jössefors, där han arbetade som eldare. Från 1969 bodde han i Glava. Trots att han tillbringade större delen av sitt liv i västra Värmland handlade många av hans dikter ändå om barndomen och de stora finnskogarna i norr. Han var liksom Antee inspirerad av Dan Andersson.
Litteraturgenre: Poesi
Författarskap: Emil Bran publicerade sina dikter i olika tidningar och gav också ut en diktsamling, Över öde vidderna, 1963. Dessutom har han publicerat dikter i flera tidningar och tidskrifter, såsom Värmlands Folkblad och Finnbygden.
Dikterna är rytmiska och hans visa Vildmarksjul finns inspelad med sång av Eva Björklund, som gjort melodin tillsammans med Inge Nilsson.
Tiden red över skog och
fjäll
Tiden red över skog och fjäll,
skuggorna lekte kring djupen,
forsarnas dån ifrån stupen
sjöng sången i sensommarkväll:
”Ditt liv är blott strävan och slit,
människobarn, vem sände dig hit
för att slåss mot svältnödens mara?”
Men tiden red sin svarta häst,
tystnaden gick från öst till väst.
Tystnaden svarar ändock bäst
på frågor vi ej kan besvara.
Sjung lilla fågel
Sjung lilla fågel från skogarnas bo
under vårhimlens skyar din sång.
Här är så ensamt i vildmarkens djup
under dagen och kvällningen lång.
Var inte rädd mig och fly ej
din kos
även jag är en stackare rädd ---
färdig att fly från mig själv och min tro
för att reda bland starren min bädd.
Får jag blott lyssna till
vildmarksmusik,
till en lockande spröd melodi,
då blir min dröm under vårhimlens sken
så förklarad, så verklig och fri.
--- Då blir min längtan så vek,
kära du,
och min tro blir bevingad och ljus,
sjung lilla fågel din visa för mig
här i viddernas ensliga hus.
Sånt kan ej våren veta
Tranorna styra mot norr sin
färd
och bäckarna sjunga och leka
Hit till en värld av skramlande svärd
kommer våren med vindar veka.
”Sjung lille sorgsne och
längtande bror -
och skratta du gråtande syster –
Av sorg och längtan blir ingen stor,
Nej, lek med mig och var yster.”
Men gott är inte att drömma sig stor,
för sorgens syskon att skratta,
när far och mor djupt i mullen bor
– men det kan ej våren fatta.
Och lilla syster är nästan
blind,
hon får bara gå och leta.
Hittar blott sorg i sunnanvind
– men sånt kan ej våren veta
Författarporträtt sammansatt av Torleif Styffe 2024
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap