Kaj Branzell
 

Kaj Branzell. Foto: Privat

Personligt: Kaj Branzell föddes i Karlstad, uppvuxen och tidigare bosatt i Karlskrona, Nyköping, Göteborg, Trollhättan och Hudiksvall. Sedan 1985 bor hon i Karlstad, men vistas långa tider i Spanien där hon har lägenhet, i Provence där hon har släkt samt i Indonesien där hon har ett barnbarn. Hon har fil kand examen i moderna språk samt statsvetenskap, har arbetat på ranch i Australien, till sjöss i internationell sjöfart, som språklärare i Hudiksvall samt haft tjänster vid Karlstads universitet som kommunikatör och alumnisamordnare. Dessutom har hon varit frilansreporter på tidningen Värmlandsbygden. Hon har två barnbarn, och dotter, också författare, i Stockholm. Under åren har Kaj gett ut fjorton romaner, en av dem tillsammans med två släktingar i Nice. Handlingen i de flesta av romanerna utspelar sig på välbekanta platser utomlands: Indonesien, Provence och Spanien. Hon har även varit redaktör för två antologier utgivna av Värmländska FörfattarSällskapet.

Litteraturgenre: Historisk roman, feelgood, spänning, biografi, psykologisk roman

Författarskap:
Kaj har alltid skrivit, privat, inom sitt yrke, som reporter, men först på senare år publicerat sina alster i form av romaner.

Utgivna böcker:
Arvet, L'Héritage. En bok på svenska och franska, skriven tillsammans med Colette och Michel Bourrier, Nice, biografi, Lou Savel, Nice, 2007
Död på dig, mr H, från en blogg, Norlén & Slottner, 2009
Bortom Stinas Horisont, autofiktiv roman, Norlén & Slottner, 2013
Med postbil för fosterlandet, beredskapsåren, Bernhards Förlag, 2015,
Inte utan min hund. Feelgood, Recito Förlag, 2016
Finnbygdspredikanten. Historisk roman, Bernhards Förlag, 2016
När första stenen fallit. Spänningsroman, Bokförlaget Mormor, 2018
Mormor på rymmen, del 1. Feelgoodtrilogi, Stellar förlag, 2019
Mormors val, del 2. Feelgoodtrilogi, Stellar förlag, 2020
Mormor i karantän, del 3. Feelgoodtrilogi, Stellar förlag, 2021
Mörk sol. Spänningsroman, Bernhards förlag 2020
Finnbygdspredikanten, 2:a utgåvan, Historisk roman, Von Veidar förlag, 2022
Hej Mor!, Autofiktiv roman, Visto förlag, 2023
Gamla hjärtan och krokiga vägar. Feelgood, Bokförlaget Lind o Co, 2023
 

Medverkan i antologier:
Röster, Värmländska FörfattarSällskapet, 2021
Yrken från förr, Värmländska FörfattarSällskapet, 2022

 

Skrivet om:

”Det är alltså en tydligt modifierad och förbättrad bild av Finnbygdspredikanten som Karin Branzell lyfter fram. Det arbete hon lagt ner på både geografisk och historisk research är imponerande. Därmed blir boken inte bara en berättelse om Emanuel Branzell och tillståndet i Nordvärmland på 1800-talet utan även ett intressant komplement i Frödingforskningen”.
Gunvor Nyman, Värmlands Folkblad 2016-11-18, om andra utgåvan av Finnbygdspredikanten.

”Fantasin flödar i Kaj Branzells nya bok Mormor på rymmen. Och som tidigare finns det gott om kopplingar till Karlstad”, konstaterar recensenten Gunvor Nyman. "Mormor på rymmen, låter det inte misstänkt likt en variant på 100-åringen som försvann? Faktum är att det finns både likheter och skillnader.  Kaj Branzell skriver flytande, lättläst och roligt. Personporträtten är ömsinta. Fantasin flödar. " Gunvor Nyman om Ömsint om dam på vift,  Värmlands Folkblad 2019-06-03

Medlem i: Värmländska FörfattarSällskapet, Föreningen Värmlandsliteratur
 

Övrigt: Adjungerad styrelseledamot i Värmländska FörfattarSällskapet

E-post: kajbran@gmail.com

Hemsida: https://www.facebook.com/kajbranzellforfattare/

Textutdrag ur Finnbygdspredikanten:

Den unge kapellpredikanten stod bakom den halvrunda bänken i ett hörn i svenskstugan. Ovanför honom trängde de svaga strålarna från en vinterblek sol in genom ett litet fönster, lyste svagt upp hans bleka ansikte och den vita elvan som prydde hans svarta rock. Bänken var pyntad av ett lerkrus fyllt med torkade blommor, ditsatta av Kaarlos hustru Ritva.
   När sockenborna bänkat sig på bräderna blev det trångt. Ändå hade inte alla förmått hörsamma Emanuels order att infinna sig till gudstjänst. Inte de som bodde längst söderut, i Bjurberget, Rikenberget och Röjden, inte heller de äldsta, de sjuka och nyförlösta mödrar.
   Flera i församlingen betraktade den unge prästen nyfiket och värderande. Andra blickade misstänksamt på honom och några diskuterade ivrigt med varandra på sitt språk. Och givetvis var det den nye kapellpredikanten som var huvudämnet.
   Emanuel såg på finnfolket med bultande hjärta. Han kände sig osäker och rädd i det första mötet med sina nya församlingsbor och var pinsamt medveten om att inte alla av de närvarande ens skulle begripa vad han predikade.

   Han sträckte på sig och spände blicken i sin församling.

   – Mina ärade församlingsbor och Guds lärjungar …, inledde han högtidligt sin första predikan i finnbygden med hög och klar, men något darrig stämma.

 

Författarporträtt sammanställt 2024 av författaren