Gösta Halvarsson
Gösta Halvarsson. Foto: Torleif Styffe
Personligt och
författarskap: Gösta Halvarsson (1920–99) utbildade sig till målare
och verkade som sådan i både Stockholm och Kristinehamn. Den mesta tiden av sin
levnad bodde han i sitt barndomshem, det gamla soldattorpet på Skansheden i
Norra Persby i Dalby, där han också slutade sina dagar. Förutom skrivandet var
svampar hans stora fritidsintresse.
1950 gav Gösta Halvarsson ut en diktsamling, som fick titeln Jagad. Den
innehåller olika typer av dikter, rimmade och orimmade, lyriska skapelser och
andra med mer politisk tendens.
”Jag hade ingen direkt målinriktning med samlingen, och jag har aldrig tagit det
här med skrivandet så allvarligt”, sa Gösta själv. ”Att jag började skriva
hängde kanske ihop med att jag var ensamt barn utan så många kompisar, så det
blev att jag läste mycket och började skriva lite redan som pojke.”
Gösta experimenterade med att skriva på dialekt på skrivmaskin och använde sig
då av de sällan använda tecknen eller teckenkombinationer för att uttrycka vissa
av Dalbymålets ovanliga språkljud. Ett litet antal berättelser på Dalbymål finns
sparade.
Trots att han levde litet av ett eremitliv var han engagerad i omvärlden och
hade synpunkter på mycket. Många tidningsinsändare var samhällskritiska – bland
annat vände han sig mot slöserisamhället.
Men bara en diktsamling blev det.
Utgiven skrift:
Jagad. Vetlanda : Allmogeförl., 1950
Hans mest lästa dikt – hämtad från diktsamlingen
Jagad – är antagligen:
Timmerhuggare
Slavarna dra till skogs
i snöyra och stormväder.
Bittra ansikten, trasiga kläder.
Eggjärnen blänka vasst,
proviantbördan trycker ner.
Flämtande andedräkt. Ingen ler.
I glödhetaste sommarsol
och myggsvärmarnas satgissel
hörs sågsvansarnas gnissel.
I bitterkall nordanstorm
i höstens isregn och dimma.
Året runt yxorna glimma.
Dessa svältlönade krakar
samla guld åt vårt fosterland
och i bolagens feta jättehand.
Slavarna dra till skogs
på sin trälmarsch genom åren.
Yrsnön sopar ut spåren.
Författarporträtt skrivet
av Torleif Styffe