Ester Hagberg-Erling

 

Personligt: Ester Hagberg-Erling föddes 1881 i Skoga, Ekshärad. Hon var dotter till August Hagberg och Kerstin Ekblom. Fadern var ingenjör. Hon gifte sig 1910 med komminister Ragnar Erling, då verksam i Mo i  Dalsland, senare i Borgvik och därefter kyrkoherde i Stavnäs. Ester Erling blev änka redan 1922 och var senare bosatt i Karlstad där hon gick ur tiden 1950.
 

Genre: Romaner.

Författarskapet:  I ett minnesord över Ester Erling nämns att hon har skrivit ett 15-tal romaner, varav ett par översatta till danska. Debutromanen bör vara Lill-Kersti. Den kom 1913 och gavs ut på Gleerups förlag. Tre år senare kom Prästfrun och ytterligare tre år senare På livets tröskel. I flera av böckerna anges hon ha hämtat inspiration från barndomens Ekshärad. I Illolagård lär hon exempelvis ha inspirerats av gården Per Håkersfolk i Skoga. På samma vis handlar romanen Brudkronan (1933) om Hägga by, Björnberget, gårdarna Klemensfolk och Staffansfolk. Ester Erling skrev livet ut. Hennes sista roman, Den långa vägen, kom 1950 (Lindblads förlag) och gavs ut postumt efter hennes bortgång. Hon medverkade även med noveller i tidningar och tidskrifter.

Utgivna böcker:
Lill-Kersti. Göteborg 1913
Prästfrun. Lund 1916
På livets tröskel. Lund 1919
På törnestigen. Lund 1926
Illola gård. Lund 1926
Prästen i Finnmark. Uppsala 1931
Brudkronan. Uppsala 1933
Drömmen om lyckan. Uppsala 1934
Den blinde prästen och hans hustru. Uppsala 1937
Bönderna i Hälla by. Stockholm 1943
Av bondestam. Stockholm 1945
Prästgårds-Rangel. Uppsala 1948
Den långa vägen. Uppsala 1950
 

Författarporträtt sammanställt 2023 av Claes Åkerblom