Karin Stridh
Personligt och författarskap: Karin Stridh föddes 1939 på Uno Johanssons tryckeri i västmanländska Norberg som äldsta barn till Frida och Brynolf Falquist. I söndagsskolan drömde hon om att bli missionär. Men lusten att skriva tog över och redan efter sjätte klass hade hon sin första artikel, en skildring från skolresan, publicerad i Västmanlands Folkblad. Därmed fick hon även sin signatur, Kaka, som hon fortfarande använder.
Under gymnasietiden rymde Karin till tyska Köln, återvände efter sju månader och återupptog studierna. Samtidigt tjatade hon sig till en praktikplats på Västmanlands Folkblads lokalredaktion i Fagersta. Efter studentexamen på latinlinjens nyspråkliga gren följde anställningar på Folkbladet och sedan på Fagersta-Posten – och en kort sejour som Sveriges första kvinnliga lagledare i brottning! – samt därefter på Västmanlands Folkblads huvudredaktion i Västerås och ICA-förlaget.
Den 1 december 1964 inledde Karin sin tjänst som journalist och senare även redaktionssekreterare på Filipstads Tidning. Hon blev nu värmlänning i själ och hjärta. Vid sidan av journalistjobbet läste hon sociologi på halvfart i Karlstad, var sekreterare i Filipstads Bergslags Teaterförening, verkställande ledamot i Värmlands Länsteaterförening och under två perioder ledamot av Riksteaterns styrelse. Möjligen hade hon påverkats av sitt 15-åriga jag, som spelat teater – elva repliker i Björn Erik Höijers ”Det lyser i kåken”. Dessutom var hon medlem och sekreterare i Filipstads Litterära förening.
År 1966 födde Karin sin dotter Åsa och introducerade henne redan före två års ålder för teatern genom att ta med henne till Molkoms folkhögskola, där Riksteatern gav ”Tolvskillingsoperan”. Detta resulterade i en lång teaterkarriär; dottern är idag musikallärare och regissör i Norge. År 1974 gifte Karin sig med Lars-Erik och bytte därmed efternamn från Falquist till Stridh. Sedan maken efter examen på Bergsskolan erbjudits arbete i Göteborg blev det i mars 1983 dags för Karin Stridh att lämna det kära jobbet på ”Filipstassan” och följa med till Västkusten. Därmed inleddes en ny epok.
Karin fick tjänst som informationssekreterare för Svenska kyrkan i Göteborgs stift, med biskop Bertil Gärtner som chef. Här skötte hon stiftssidan i Kyrkans Tidning, var redaktör för två tidskrifter, författade den kristna informationsteorin ”Han har inte släppt taget”, ledde ett 50-tal kortkurser på Helsjöns folkhögskola, skapade Nordens största klipparkiv för kyrkliga och etiska frågor, med mera. På fritiden skrev hon, inspirerad av familjens sotare i byn Sjövik, sin debutroman Prästgårdskatten. Med den boken ville hon avdramatisera döden. Boken kom ut i april 1999 och första upplagan var slutsåld på fyra månader. En följd blev att Karin engagerades att hålla föredrag i olika sammanhang; temat på dessa var ”Kan döden avdramatiseras?”.
Framgången ledde till att en andra upplaga måste tryckas inför Bokmässan. Snart insåg Karin att tiden inte räckte, sade upp sig på stiftskansliet och har sedan december 1999 varit författare på heltid.
Läsarna ville ha mera och förlaget bad Karin att skriva en fristående fortsättning. Det blev En annan plats på jorden. Efter den tredje romanen, Kvinna med kalla fötter, blev Karin Stridh ”Årets Sjövikare” för att ha satt Sjövik på kartan. Därefter följde den nästan sanna Filipstads-romanen det bara blev så och den nästintill självbiografiska Grisar klättrar inte i träd.
Karin var nästan färdig med sin sjätte roman, när det i augusti 2007 blev dags att lämna Västkusten. Nu bar det av till födelseplatsen Norberg, återigen för att maken fått nytt jobb.
Efter påsk 2008 var det nära att allt tog slut. Karin fick en stroke, klarade sig med nöd och näppe undan döden men förlorade språket, sin kondition med mera. Det blev en lång kamp för att återerövra språket. Till slut klarade Karin att återuppta arbetet med sin sjätte roman – och år 2016 kunde Branddammsungen äntligen se dagens ljus – en verklig stackars flicka från Sjövik fick här ett bättre liv.
Under alla dessa år har Karin under signaturen Kaka fortsatt att skriva kåserier och krönikor, främst för Filipstads Tidning men även i andra avisor. Vid månadsskiftet november/december 2024 hade hon publicerats i FT i 60 år. Jämnt och fint, och således en särdeles lämplig tidpunkt att ”slänga in handduken”. Följaktligen hade hon ett samtal med FT:s chefredaktör. Gemensamt beslutade de dels att Karin skulle avsluta kåseriskrivandet efter ytterligare fyra kåserier samt att hon gästspelar 2025 med sin mest Filipstads-lokala roman som sommarföljetong.
Sålunda kom det sig att ”Filipstassan” den 6 december 2024 publicerade krönikan ”De allra sista 3.124 tecknen”. Och Karin Stridh funderar nu över vad hon ska göra med saknaden och all tid hon fått över. Kanske återuppta arbetet med två ofärdiga manus som hon har liggande? Eller satsa på en diktsamling?
Litteraturgenre: Skönlitteratur, kåserier och krönikor.
Utgivna böcker:
Prästgårdskatten. Förlaget Pärlemor 1999
En annan plats på jorden. Förlaget Pärlemor 2000
Kvinna med kalla fötter. Tre Böcker 2003
det bara blev så. Tre Böcker 2004
Grisar klättrar inte i träd. Tre Böcker 2005
Branddammsungen. Norlén & Slottner 2016
Författarporträtt skrivet och sammanställt av Karin Stridh
Värmlandslitterära författarporträtt
Värmlandslitterära författarsällskap