Erik Tellander

 

 

Personligt: Erik Tellander föddes den 29 juni 1917 i Norra Finnskoga. Hans far var konstnären Per Tellander. Under sitt yrkesverksamma liv arbetade Erik Tellander bl. a. som militärmusiker, affärsbiträde, avdelningschef på KF, PR-chef på ASK-bolagen, krögare och turistkonsult. Under 20 år verkade han också som skribent i diverse facktidningar. Nära 81 år gammal gav han ut sin första bok; Så här var det - jaggu mäj! (1998). Den 7 april 2000 avled Erik Tellander i en ålder av 82 år.

 

Litteraturgenre: Memoar, folklivshistoria.

Författarskap: Erik Tellander skildrar i memoarform människor, seder och bruk i sin barndoms Norra Finnskoga.

   "Det är egentligen en minnesruna över 1920-talet i värmländsk glesbygd – skriven på PC sjuttio år senare! Berättelserna är ömsinta, ofta roliga och ibland rörande skildringar och ger en högst levande bild av en värld som inte längre finns." (Torleif Styffe i förordet till Så här var det - jaggu mäj!.)

   "Det är ett storverk Erik Tellander har åstadkommit, inte bara en minnesruna utan ett monument över den värmländske skogsbonden, salig i åminnelse!" (Bengt Åkerblom om Så här var det - jaggu mäj! i Värmländsk kultur 1998:5.)

   "Det är en fantastisk bok, lika originell som den ett kvarts varv vridna omslagsbilden (...) Tellander är en ordnjutare av stora mått, ibland påminner han rent av om Harry Martinson." (Knut Warmland om Så här var det, jaggu mäj! i NWT 1998-08-12.)

 

Utgivna böcker:

Så här var det - jaggu mäj! Montana 1998

Julotta i Norra Finnskoga 1923 (utgiven postumt. Kulturkoppra 2000.

 

Medverkan i antologier: 

Värmland - möjligheternas landskap. Föreningen för Värmländsk kultur 1989

På kalas i Norra Finnskoga med Erik Tellander ( ingår i Gammelmat i Norra Värmland av Torleif Styffe). Montana 1999

 

Utmärkelser: Föreningen för Värmlandslitteraturs litteraturstipendium 1999.

 

Sju linjer

 

Telefonering

Telefonapparaten hängde söder om fönstret på östra väggen i kökskammaren. Vi var tre abonnenter på samma linje – en signal till 8a Haga, två till 8b Spikgården och tre till 8c Stabbhia, Stabbheden. Att svara på rätt signal var inte alltid så lätt, särskilt när vi var upptagna med annat, kanske utomhus.

   Vid två signaler vickade vi den svarta knappen på träväggdosan med två blanka ringklockor, norrut åt vänster, lyfte av mikrofon och ropade "hallå Spikgården" i en svart plåtlur på mikrofonskaftet.

   Om det var dödstyst i hördosan slog vi knappen söderut, då var det internsamtal från någon av de två andra på den egna linjen.   Signalerna var tydligt olika på internsamtal och växelsamtal. De senare var liksom proffsiga, ilskna. Internsamtalet mera tveksamt, lite darrigt.

   Om vi själva skulle ringa till Haga så vickade vi den svarta knappen åt rätt håll, fast Haga låg sydöstöver, och vevade en signal. Skulle vi ringa till Stabbhia vickade vi knappen mot Stabbhia, alltså rakt söderut och så vevade vi tre korta vev. Dessa lokalsamtal var alldeles gratis.

   Själva telefonapparatlådan av brunt blankpolerat ädelträ var omtränt sexti centimeter hög med snedställd skrivpulpetskiva. I pulpetens överdel satt mikrofon med böjd pratlur av tunn, svart plåt och rund hördosa med övertäckt hål i mitten, upphängd på13-11-22 två lurhyskor på en ledningsbrytarställning av blank vitmetall.

 

Ur Så här var det - jaggu mä

 

 

Sju linjer

Föreningen Värmlandslitteratur

Sju linjer

Startsidan

Kalendarium

Månadens dikt

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

Bli medlem

En linje

Föreningen Värmlandslitteratur
Verkstadsgatan 20
652 19 Karlstad

Telefon: 054-21 38 47

E-post:

varmlandslitteratur@telia.com

Sju linjer