Sju linjer

Sven Walfrid Tenow

 

 

Detta författarporträtt är en förkortad version av Ulf T Carlssons artikel för Värmlandsornitologen.  Beskrivningen av Tenows levnad bygger Ulf T Carlsson  till stor del på uppgifter hos Bromander (1931). 

 

Personligt: Sven Walfrid Tenow, med tilltalsnamnet Sven, föddes i Kristinehamn 1847. Han tog mogenhetsexamen, d.v.s. studenten, i Malmö 1867, där hans far innehade ett pastorat. Efter studier i Lund och Uppsala blev han så småningom fil. doktor i sistnämnda stad 1875. Han tjänstgjorde från och med höstterminen 1875 vid läroverket i Karlstad och blev där så småningom vikarierande lektor efter den kände botanisten L. M. Larsson. Tenow sökte lektoratet efter denne när det utlystes, men hade oturen att till medsökande få den som vetenskaplig forskare överlägsne docenten K. B. J. Forssell, vilken också utnämndes. Efter ett mellanspel som tillförordnad rektor i Åmål erhöll han samma befattning i Kristinehamn den 1 januari 1895, vilken tjänst han hade till sin död i lungsäcksinflammation 1906.

   Tenow var en utmärkt lärare i naturvetenskap och hans lektioner utmärktes av en god disciplin. Han passade även utmärkt som rektor. I sin födelsestad Kristinehamn trivdes han mycket bra och var högt aktad av alla.

   Tenow satt i flera styrelser. Bland annat var han ordförande i Värmlands läns fiskeristyrelse och han var också ledamot av Kristinehamns stadsfullmäktige. 1904 utnämndes han till riddare av Vasaorden.

 

Författarskap:  För värmländska ornitologer är säkerligen S. W. Tenow ett välkänt namn som författare till ”Öfversigt af Wermlands och Dals ryggrads-djur”, som utkom 1880. Detta var det första arbete i vilket det gavs en sammanfattning av kunskaperna om fåglarnas utbredning och förekomst i Värmland. I de fall författaren kommenterar vissa arters uppträdande är det huvudsakligen vårt landskap som berörs, medan uppgifter rörande Dalsland är få. Vad Tenows naturvetenskapliga produktion beträffar är denna bok om Värmlands och Dalslands ryggradsdjur det mest kända arbetet. För att belysa bredden i hans forskningsarbete bör också nämnas hans resor till några platser i landet för geologiska undersökningar samt en resa till Norge för botaniska studier.

 

Ulf T Carlssons kommentarer till ”Öfversigt af Wermlands och Dals ryggradsdjur: "När man läser Tenows pionjärarbete slås man av de stora förändringar som ägt rum i Värmlands fågelfauna efter det att hans bok publicerats. Dessa gäller givetvis inte endast vårt landskap utan oftast hela landet. Denna positiva eller negativa utveckling för olika arter skulle mycket väl kunna vara värd en särskild artikel.

   Här kommer endast att tas upp ett fåtal av alla de fall där arter ökat eller minskat till sin numerär efter det att ”Öfversigt af Wermlands och Dals ryggrads-djur” kom ut 1880. Arterna nämns nu och i fortsättningen i den ordning de förekommer hos Tenow, vilket avviker från modern systematik.  

 

Koltrast. ”Vistas i tät och buskig skogsmark.” Invandringen till bebyggda områden hade ännu inte börjat i Värmland.

Ringduva och strandskata har genomgått samma utveckling som koltrast, särskilt vad den förstnämnda beträffar.

Rörsångare. Nämns ej av Tenow.

Blåmes. ”Wermland här och der. Häckade vid Karlstad 1878.”

Skärpiplärka. ”Wermland: Sällsynt. Häckar på Wenerns öar, t. ex. utanför Segerstadslandet (1880).”

Ortolansparv. Allmän enligt Tenow.

Vitryggig hackspett. ”I öfra Wermland allmän. Förekommer äfven här och der i södra; Dal sällsynt.”

Glada. Allmän enligt Tenow!

Dubbelbeckasin. ”Här och der.”

Knölsvan. ”Ej anträffad i vildt tillstånd.” Arten kallas av Tenow för ”tama svanen”.

"Jag kan inte låta bli att mycket kortfattat ta upp några av de för många nutida ornitologer kanske främmande artnamn som Tenow använder", kommenterar Ulf T Carlsson."Exempel på detta är bastardnäktergal (härmsångare), sandlärka (berglärka), kortörad ufv (jorduggla), fjösbent vråk (fjällvråk), sumpsnäppa (kärrsnäppa) samt hvitstrupig dopping (skäggdopping).

   Förutom ett enda artnamn nämner Tenow ibland ytterligare ett, två eller någon gång till och med tre synonymer. Jämte ormvråk skriver han qvidfogel. Nattskärran har begåvats med ytterligare två namn, nämligen nattblacka och spinnrock. För rekordet svarar sångtrasten, vilket namn han skriver först, men som också kallas taltrast, klådra och vaka.

   De flesta författare av böcker om Sveriges fåglar, publicerade under andra hälften av 1800-talet, använder sig likt Tenow ibland av fler än ett namn. Många av dessa synonymer är dialektala benämningar på berörda arter. Under första halvan av 1900-talet kom ett mera enhetligt språkbruk rörande fåglarnas namn att utkristallisera sig. Såvitt jag har kunnat finna var det först i samband med utgivandet av den första upplagan av ”Förteckning över Sveriges fåglar” (Sveriges Ornitologiska Förening 1949), som en rikslikare för svenska fågelnamn såg dagens ljus".

 

Böcker:

Bidrag till kännedomen om tandömsningen hos slägtet Phoca L. Med en tafla. Akad.avh. Uppsala  1875.

Öfversigt af Wermlands och Dals ryggradsdjur. Jeurling, Karlstad 1880.

Framställning af benbyggnaden hos Astur palumbarius, L. Karlstad 1885. Serie: Redogörelse för de allmänna läroverken i Karlstads stift 1884-1885

 

Litteratur om Tenow:

Bromander, C. V. 1931. Ordinarie lärare vid Karlstads läroverk efter år 1850. Karlstad.

Sveriges Ornitologiska Förening. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. Göteborg. 

 

Sju linjer

Föreningen Värmlandslitteratur

Sju linjer

Startsidan

Kalendarium

Årstiderna i värmländsk poesi

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

Bli medlem

En linje

Föreningen Värmlandslitteratur
Verkstadsgatan 20
652 19 Karlstad

Telefon: 054-21 38 47

E-post:

varmlandslitteratur@telia.com

Sju linjer