
Eva
Thorstensson Landin

Personligt:
Eva Thorstensson Landin är född 1954 i Örebro och uppväxt i Brunskog, men sedan
länge bosatt i Arvika. Hon har arbetat i många år inom vården.
Utbildning vid Biskops Arnö folkhögskola i mitten av sjuttiotalet.
Kulturvetarexamen 1988 med betoning på religion och informationsteknik.
Eva Thorstensson arbetade 2,5 år som radiojournalist på Radio Värmland
och är författare på heltid sedan 1995.
Litteraturgenre: Poesi.
Utgivna
böcker:
Ett år med
Liv. Rallarros 1984
Utmaning.
Press 1989
Jag sålde
inte mitt liv. Sober 1996
Inte glömma,
inte minnas. Från Auschwitz till chokladpudding. Heidrun 1998.
Bearbetad version med tillägg. Bild,Text&form, 2015.
Så föds indianen på nytt. Diktsvit. Med
collografier av Helena Berqvist
Bild, text & form 2005.
Klockorna borde ha stannat. Norlén
& Slottner 2006.
Ett år med Liv : en mammas betraktelse då och nu. Dejavu 2010
Utmärkelser:
Stipendium från
Föreningen för Värmlandslitteratur 1996 ur Bengt Axelssons kulturfond
Landstinget i
Värmlands halva Folkrörelsestipendium 1999
Stipendier ur
bl.a. Längmanska fonden, Helge Ax:son Johnsons stiftelse samt
Författarfonden
Arvika kommuns
kulturpris 2000.
Medlem av: Sveriges Författarförbund,
Författarcentrum Öst,
Värmländska Författarsällskapet
Övrigt: Författarbesök. Uppläsning ur egna böcker. I samband med utgivningen av boken, Jag sålde inte mitt liv gjorde Eva Thorstensson en föreställning, Längtan bort - Längtan hem, som hon turnerade med tillsammans med två musiker: Johannes Holmquist och Bo Alfredsson. En annan typ av framträdande gjorde hon tillsammans med fyra andra kulturarbetare i en "multikulturell" föreställning som byggde på dikter ur en svit som kallas "Svit ur ett tomrum". Diabilder, mörker, ljus, musik, dans och diktarröster flätades samman till en helhet. Sviten är för övrigt publicerad i en skrift, Socialt och brottsförebyggande ungdomsarbete, redigerad av Kjell E. Johansson. Eva Thorstensson har också dramatiserat Julevangeliet för dockteater.
Hemsida:
http://www.evathorstensson.se/
Se också: Författarcentrum,
Kulturbanken

Birkenau
Ser du hur klövern och fibblan
viskar med nedtyngda huvuden?
Du vet varför stenarna
skriker om natten
och fåglarna gråter i gräset.
Du vet varför rösterna
aldrig tystnar
och du vet varför vinden
prasslar så tyst
och ödmjukt i Björkhagen.
Smyger på tå
mellan föräldrars andar,
som för att trösta
det som inte kan tröstas.
Men kan Du förstå
att det växer blommor i Helvetet?
Ur Inte glömma, inte minnas

Men nu kändes en glädje
leka i munnen
och ett skratt
bubblade långt ner i magen
Atlantvindar lekte i det lilla
hår som fanns kvar
Jag kunde se för mitt inre
grannar i fönstren
bak blomskott
och bomullsgardin
följa min färd
i det rykande dammet
Följa med öppna munnar
min skinande amerkabil
den var stor
den var lång
mjuk som ett välväxt
kvinnfolk där bak
Den blixtrande kromen
ett bländverk
som skulle markera
att en svensk-amerikan
kommit hem
Ur
Jag sålde inte mitt liv
 |