Sju linjer

 

Sture Wikman

 

 

 

Personligt: Sture Wikman är född 1949 i Dalarna och son till en grovsmed och småbrukare. Studentexamen i Falun och universitetsstudier i Uppsala och Lund. Har arbetat som redaktionssekreterare och nyhetsjournalist på Radio Värmland.

 

Författarskap: Det är fascinationen inför det förflutna, spegelbilden av människan i historiens brunn som har präglat hans författarskap. Snäckskalsstränder, öar, avkrokar och främmande men välbekanta människor har givit honom bilderna han använt i sitt skrivande.

 

Utgivna böcker:

Tavlorna i Jorvik (Tid 1985)

Schamanens stigar (Tid 1986)

Förfalskaren (Tid 1987)

Häxor, schamaner och en yverboren (Tid 1992)

Fenrisulven ränner. En bok om vävarna från Ytterhogdal (Jamtli 1996)

 

Medverkan i antologi:

Novellskåpet. Föreningen Värmlandslitteratur & Värmländska författarsällskapet 2007

 

Utmärkelser:

Föreningen för Värmlandslitteraturs stipendium ur Bengt Axelssons kulturfond 1993.

Hedersomnämnande för novellen "Kerstin i Takene" i Novellskåpet. 2007.

 

Skrivet om:

Dahlberg, Mats. Stures svenska skröna ges ut i Norge igen. NWT 2011-01-27

 

Medlem av: Värmländska författarsällskapet

 

Sju linjer

 

Så kände Frömund hur vinden högg tag i seglet, och Skrak stampade från sig sjön. Långt därinne såg han åsarna med den vintermörka skogen och röjningarna där det skiftade i vårfärg. Så vände han sig från land, och därute låg saltsjön öppen, som en bågnande skiva framför dem. Frömund såg rakt in i ljuset, det var som rinnande, flytande ämnen i en härd. Och de var på väg.

   Det gnisslade till från flöjeln däruppe, den vred sig sakta utåt, pekande mot skären och bådorna därute. Ambe vid styråran vred huvudet bakåt, han liksom smakade på vinden. Men än fick de ro ett tag, och männen hojtade till de andra ombord på skeppet från Ånger, som de mötte ute i sundet. De tre svanarna gled tillsammans genom fjärdsundet, och där väntade vinden på dem. Arnbjörn ropade till, och årorna kom upp i sina klykor vid borden och mastrån med det hoprullade seglet lyftes fram. När rået var säkrat och masten på sin plats fylldes duken sakta av vinden, en vind som luktade av barrskog och smältande snö. Med en doft av vår där den svepte längs kusten. 

 

Ur Tavlorna i Jorvik 

 

Sju linjer

Föreningen Värmlandslitteratur

Sju linjer

Startsidan

Kalendarium

Månadens dikt

Bokrecensioner

Värmlandslitterära författarporträtt

Värmlandslitterära författarsällskap

Utmärkelser/Stipendier

Årets Värmlandsförfattare

Länkar

Om föreningen

Hänt tidigare

Värmlandsbokhandeln

Förlagsverksamhet

Bli medlem

 

Sju linjer